Sedan 1988 har federala bestämmelser krävt att kommersiella förare ska lämna in urinprover för provtagning före anställning, slumpmässigt och efter olyckor för att upptäcka förbjudna droger.
Tjugo år senare publicerade Government Accountability Office (kongressens utredningsorgan) en studie som beskriver de allvarliga utmaningar som Federal Motor Carrier Safety Administration står inför i sin tillsyn av programmet för drogtester:
- I mer än 9 % av de granskningar av efterlevnaden som genomfördes mellan 2001 och 2007 hade transportföretagen inga program för drogtester överhuvudtaget.
- Ett okänt antal narkotikamissbrukare går igenom testprocessen men undviker att upptäckas, i vissa fall genom att förvanska eller ersätta urinprov med allmänt tillgängliga produkter som marknadsförs som gör det möjligt för förare att ”slå” testet.
- Av de förare som testar positivt fortsätter ett okänt antal att köra – främst genom att ”byta jobb” – utan att fullfölja en process för att återgå i tjänst under ledning av en missbrukarspecialist i enlighet med bestämmelserna.
Dessutom är studien mer än ett decennium gammal, men utmaningarna finns fortfarande kvar. De har blivit mer problematiska på grund av opioidepidemin och den ökande legaliseringen av marijuana i många delstater.
Drogprovningslaboratorierna blir alltmer sofistikerade när det gäller att fånga fuskare, men samtidigt blir fuskare allt smartare när det gäller hur de försöker lura systemet. Foto: I studien från 2008 utgav sig GAO:s utredare för att vara lastbilschaufförer som behövde genomgå DOT-drogprov. På 10 av 24 testplatser bad testarna dem inte att tömma sina byxfickor för att försäkra sig om att det inte fanns några föremål som kunde användas för att förvanska provet. På andra insamlingsplatser hittade utredarna ämnen som kunde ha använts för att späda ut eller på annat sätt manipulera provet. På vissa platser hade de goda möjligheter att låta en annan person komma in och lämna ett prov åt dem.
Sök efter ”hur man klarar ett drogtest” på Internet och du kommer att hamna i ett kaninhål av artiklar och produkter som påstår att de kan hjälpa narkotikamissbrukare att klara urin-, saliv- och till och med hårtest. Det finns avgiftningsprogram, syntetisk urin, speciella schampon att använda före ett hårtest och mycket mer.
Quest Diagnostics rapporterade tidigare i år en ökning av urinprover som rapporterats som ogiltiga tyder på fler försök att fuska.
Drogtestlaboratorier blir alltmer sofistikerade när det gäller att fånga fuskare, men samtidigt blir fuskare allt smartare när det gäller hur de försöker lura systemet.
”Vi kämpar dagligen mot urinfuskare, och de blir smartare och bättre på det”, säger Gina Kesler, vd för Impact Employee Solutions i Phoenix, Arizona, som är en tredjepartsadministratör för drogtestning och som i första hand arbetar inom transportsektorn. ”Dina duktiga insamlare kommer att kunna identifiera dem mycket snabbt. Även om det är riktig urin kan de se att det inte stämmer”, säger hon – men det råder brist på bra, erfarna medarbetare inom drogtestbranschen.
Hårtestning
”Den urinanalys som är obligatorisk för DOT-drogprov är inte tillräckligt bra”, säger Ben Greenberg, vice ordförande för lastbilsbranschen vid advokatfirman Goldberg Segallas kontor i Raleigh, North Carolina.
Som svar på detta har en del flottor börjat använda sig av hårtestning, bland annat några av de största åkeriföretagen i landet, som Schneider, J.B. Hunt, Swift Transportation och U.S. Xpress.
Och även om det är dyrare än urinprov, och flottor fortfarande måste testa urin för att uppfylla DOT-kraven, säger dessa företag att hårtestning är mindre benägen att fuska och mer troligt att fånga upp kroniska narkotikamissbrukare.
”Vi har inte funnit några förfalskningar som kan slå ett drogtest med hår för tillfället”, säger Quest Diagnostics på sin webbplats. ”Dessutom minimeras risken, eftersom varje hårsamling observeras.”
Det är dessutom så att kokain, metamfetamin, opiater och PCP snabbt utsöndras och vanligtvis inte kan påvisas i urinen 72 timmar efter användning. I stället för de timmar eller dagar som täcks av saliv- respektive urintest täcker ett hårtest en period på flera månader, så en narkotikamissbrukare kan inte klara testet genom att helt enkelt avstå några dagar.
Med urinanalys, säger Greenberg, ”Det är lätt att ’studera’ för din screening före anställning. Du vet att du kommer att testas för det, så det är lätt att få ut det ur systemet för att klara det första testet – och sedan kan du återgå till det du gör” när det gäller droganvändning.
The Trucking Alliance och vissa stora flottor har lobbat för att få hårtestning accepterad för DOT-kraven för drog- och alkoholscreening.
I juni skickade Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA), en del av Department of Health and Human Services, en slutgiltig regel med nya obligatoriska riktlinjer för federala program för drogtestning på arbetsplatser som tillåter hårtestning till Vita husets Office of Management and Budget för godkännande.
Det kan dock fortfarande dröja flera år innan hårtestning kan användas som DOT-reglerad metod för drogtestning, säger Dave Osiecki, ordförande för Scopelitis Transportation Consulting. Även efter att OMB har godkänt HHS-riktlinjerna (vilket kan ta månader) måste två organ inom transportministeriet gå igenom en potentiellt långvarig regelgivningsprocess: Office of Drug and Alcohol Policy and Compliance och Federal Motor Carrier Safety Administration.
Kritik mot hårtestning
När förslaget går igenom regelgivningsprocessen kommer det att möta utmaningar från kritiker som Owner-Operator Independent Drivers Association och organiserad arbetskraft.
”The Trucking Alliance har ännu inte kunnat visa att de har upplevt en minskning av olycksfrekvensen sedan de frivilligt införde hårtestning”, skrev OOIDA Foundation i en genomgång om ämnet. ”De har inte heller lagt fram bevis som visar att deras hårtestlaboratorier uppfyller de rigorösa standarderna för vetenskaplig metodik för testning eller att deras hårtestutrustning och protokoll har varit konsekventa och opartiska.”
Förra året ifrågasatte Teamsters under arbetsmarknadsförhandlingarna ABF:s förslag om att kräva hårtestning av alla anställda. Facket konstaterade i en rapport om förhandlingarna att ”drogtestning av hårprover upptäcker eventuell användning av droger (olagliga och lagliga receptbelagda) från veckor och månader tidigare, men testar inte nödvändigtvis användning eller nedsatt funktionsförmåga på jobbet.”
Kritiker hävdar också att resultaten av hårtestning kan leda till falska positiva resultat eftersom vissa droger kan absorberas i håret från omgivningen – och att detta påstås ske lättare med afro-amerikanskt hår, vilket leder till anklagelser om rasbias även i dessa tester.
Men förespråkare för hårtestning säger att dessa farhågor är ogrundade, förutsatt att testningen görs på rätt sätt.
The National Drug & Alcohol Screening Association förklarar att när en drog intas kommer den in i blodomloppet och bryts ner till specifika metaboliter. När ett hårprov screenas isoleras och mäts både moderdrogen och metaboliten.
”Om droger fanns i luften eller på en persons händer och därmed hamnade på en persons hår utifrån, skulle drogen vara närvarande som själva drogsubstansen och inte som vissa metaboliter eller med metabolit/moderdrog-förhållanden som man vet produceras vid intag”, konstaterar Psychemedics på sin webbplats.
Psychemedics säger att man använder ett omfattande tvättförfarande på testproverna och analyserar tvätten för att säkerställa att eventuell kontaminering har avlägsnats eller beaktats. ”Andra laboratorier kan använda en mindre effektiv tvätt och/eller inte analysera tvätten, vilket gör att deras kunder riskerar att fatta anställningsbeslut baserat på ett resultat som kan återspegla extern kontaminering.”
Testning av orala vätskor
Under tiden håller en annan typ av drogtestning på att arbeta sig igenom lagstiftningsprocessen för transportarbetare: testning av orala vätskor, mer känd som salivtestning eller testning av munslev.
Under 2015 publicerade SAMHSA föreslagna riktlinjer för att inkludera prov från munvätska i de obligatoriska riktlinjerna för federala program för drogtestning på arbetsplatser.
Abigail Potter, chef för säkerhets- och arbetshälsopolitiken vid American Trucking Associations och självskriven ATA:s ”drogzar”, säger att testning av munvätska ”är antagligen så nära som vi kommer att komma för att visa på en viss nivå av nedsatt funktionsförmåga” för användare av legaliserad marijuana. ”Kanada har infört pilotprogram för att införa testning av vätskevätska vid vägkanten, och jag tror att det kommer att bli standard framöver. Det är inte perfekt, men alkoholhalten i blodet är inte heller perfekt, så vi hoppas att testning av oral vätska kan bli en slags grundstandard.”
I en bransch som har svårt att hitta och behålla kvalificerade förare är vissa oroliga för att strängare drogtestprotokoll, särskilt i kölvattnet av legaliserad marijuana i många delstater, bara kommer att förvärra den situationen. Dean Newell, vice ordförande för säkerhet och förarutbildning på Maverick Transportation, som har utfört hårtestning sedan 2012, säger att en kollega inom lastbilsbranschen ringde honom och ville veta vad konsekvenserna skulle bli.
”Jag ser på det ur ett annat perspektiv: ”Jag vill inte att de ska vara med i ett haveri” jämfört med ”Hur många kommer jag att förlora” om jag går över till hårtestning”, säger Newell. ”Jag skulle våga säga att i allmänhet har du förmodligen andra problem i alla fall.”
Relaterat: Varför kan vi inte behandla marijuanaanvändning som alkohol?