Fallet är en integrerad del av den himmelske faderns frälsningsplan (se 2 Nephi 2:15-16; 9:6). Det har en tvåfaldig riktning – nedåt men ändå framåt. Förutom att det införde den fysiska och andliga döden gav det oss möjligheten att födas på jorden och att lära oss och göra framsteg. Genom vårt rättfärdiga utövande av handlingsförmåga och vår uppriktiga omvändelse när vi syndar kan vi komma till Kristus och genom hans försoning förbereda oss för att ta emot det eviga livets gåva. Profeten Lehi lärde:

”Om Adam inte hade begått någon överträdelse skulle han inte ha fallit, utan han skulle ha stannat kvar i Edens lustgård. Och alla ting som skapades måste ha förblivit i samma tillstånd som de var efter att de skapades, och de måste ha förblivit för evigt och inte haft något slut.

”Och skulle inte ha fått några barn, varför de skulle ha förblivit i ett tillstånd av oskuld, utan att ha någon glädje, eftersom de inte kände till något elände; utan att göra något gott, eftersom de inte kände till någon synd.”

”Men se, allting har skett i hans vishet, som känner till alla ting.

”Adam föll för att människorna skulle vara, och människorna är för att de skulle ha glädje.”

”Och Messias kommer i tidens fullbordan för att förlossa människobarnen från syndafallet.” (2 Nephi 2:22-26; se även 2 Nephi 2:19-21, 27).

Adam och Eva uttryckte sin tacksamhet för de välsignelser som kom som ett resultat av syndafallet:

”Adam välsignade Gud och blev mätt och började profetera om alla jordens släkter och sade: Välsignat vare Guds namn, ty på grund av min överträdelse har mina ögon öppnats, och i detta liv skall jag ha glädje, och åter i köttet skall jag se Gud.

”Och Eva, hans hustru, hörde allt detta och gladde sig och sade: ”Jag är glad över att ha fått höra allt detta, och jag är glad över att ha fått se Gud: Om det inte vore för vår överträdelse skulle vi aldrig ha fått säd och aldrig ha känt gott och ont och glädjen över vår återlösning och det eviga liv som Gud ger alla lydiga.” (Mose 5:10-11).