Originally posted December 2009
Den skada som tre decennier av krig har åsamkat Afghanistans folk och land har varit kumulativ. Det är svårt att hitta hård statistik och många av de tillgängliga uppgifterna är uppskattningar. Under det årtionde av krig efter den sovjetiska invasionen 1979 förlorade Afghanistan uppskattningsvis 1,8 miljoner döda, 1,5 miljoner handikappade (bland dem fanns mer än 300 000 barn) och det fanns 7,5 miljoner flyktingar. Mer än 14 000 byar förstördes också. Under det nuvarande kriget som USA inledde mot Afghanistan den 7 oktober 2001 beräknas över 100 000 afghaner ha mist livet och många har blivit handikappade.
Det totala antalet dödade barn är inte känt. Men med en befolkning där nära 50 procent är under 20 år kan förlusterna bland barnen rimligen antas stå i proportion till befolkningens åldersfördelning. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) är cirka 235 000 människor på flykt.
Omkring 78 % av afghanerna bor i byar på landsbygden. Familjerna är stora, med många barn och utökade släktingar. Den samlade informationen om de afghanska barnens öde ger prima facie bevis för att de har utsatts för mer dramatiska skador än de flesta i de senaste konflikterna. Under 1980-talet, som en del av den sovjetiska kampanjen för att driva ut landsbygdsbefolkningen, var barnen särskilt måltavlor. Sovjetiska styrkor kidnappade uppskattningsvis 50 000 afghanska barn från byar, barnhem och stadens gator i ett försök att indoktrinera dem i kommunistisk ideologi och använda dem för att bilda miliser. Sovjetiska flygplan släppte också en mängd ”leksaksbomber” över afghanska byar och fält på landsbygden – minor och bomber gjorda för att se ut som leksaker – som lemlästade många barn.
Barn drabbades också under de inbördeskrig som utkämpades mellan olika fraktioner mellan 1989 och 2001, då många rekryterades till miliser. På senare tid har flygattacker från USA/Nato dödat ett antal barn i byar i de södra och östra provinserna.
Afghanska barn har kidnappats och sålts som ”terrorister” av medlemmar av Nordalliansen till de amerikanska specialstyrkorna för 5 000 dollar styck. Enligt vissa rapporter har de suttit fängslade i åratal i Guantanamo Bay och i hemliga fängelser i Afghanistan. Afghanska barn har också tvingats in i arméer, polisstyrkor och miliser. FN:s barnfond (Unicef) rapporterade från Kabul den 24 juni 2004 att 2 205 barn i åldern 14-18 år hade demobiliserats. Unicef rapporterade också att det kan finnas så många som 8 000 kvarvarande barnsoldater, poliser och milismän.
Krigets faror har också tagit andra former. FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (UNOCHA) rapporterade 1999 att 31 procent av de afghanska barnen hade fallit offer för landminor. Även 2007 uppgick antalet offer för landminor till 811, varav många barn. Barn, liksom befolkningen i allmänhet, har också utsatts för farlig strålning genom flyg- och markattacker där bomber och granater med utarmat uran har använts. Klusterbomber, som liknar matförpackningar, har också skadat barn. Enligt UNHCR:s direktör i Kabul, Ruud Lubbers, förvärrar problemet: ”Kabuls regering bad oss att upphöra med hjälpen till flyktingarna”. Detta ledde till att en del av dessa flyktingar, däribland barn, dog av att utsättas för kyla.
Ariana TV rapporterade flera gånger att barn såldes för mat av sina familjer i norr under torkan 2007. De har satts i arbete i unga åldrar, och omkring 60 000 arbetade på Kabuls gator 2009 och nekades skolgång.
För övrigt berövar missionärer dem deras religion i utbyte mot livsmedelshjälp och skolmaterial. De afghanska barnen har vuxit upp som flyktingar och internflyktingar, och de har lidit av försummelse och brist på lagar och institutioner för att skydda dem.
Som ett resultat av dessa förhållanden lider de afghanska barnen av en av de högsta dödstalen i världen. Enligt FN:s uppgifter låg dödligheten bland afghanska barn under fem år på andra plats 2007. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) rapporterar att 42 procent av den afghanska befolkningen lever på mindre än en dollar per dag, medan Unicef rapporterade akut undernäring bland 16 procent av de afghanska barnen. Den förväntade livslängden är fortfarande låg, 44 år 2007. Enligt UNDP:s index för mänsklig utveckling ligger Afghanistan på 174:e plats bland 178 länder. Med en sådan dyster statistik för den vuxna befolkningen skulle barnen inte kunna utvecklas ens under fredliga förhållanden.
Ett stort antal afghanska barn är fysiskt handikappade. Under slutet av 1980-talet var enligt FN:s beräkningar mer än 300 000 afghanska barn, offer för kriget, handikappade. En undersökning som gjordes 2005-2006 visade att det fanns mellan 747 500 och 867 100 funktionshindrade afghaner, eller 2,7 procent av befolkningen. Mer än 50 % av de funktionshindrade bodde i Kabul, Khandahar och Heart – områden som har upplevt flest strider under de senaste tre decennierna. Av de funktionshindrade var hälften under 19 år. Det finns alltså troligen över 400 000 handikappade afghanska barn, offer för direkta konflikter och kvarvarande landminor.
Afghanska barn har också fått brottas med förstörelsen av utbildningssystemet. En stor del av denna förstörelse skedde under den sovjetiska ockupationen. Efter Sovjets reträtt 1989 fanns det inte tillräckligt med skolor och på grund av den ständiga konflikten var det nästan omöjligt att återuppbygga utbildningsinfrastrukturen för att möta kraven från den större befolkningen och moderna utbildningskrav. Sedan 2001 upprepas ofta argumentet att stora framsteg har gjorts på utbildningsområdet. Den mest citerade statistiken är att mer än fem miljoner barn, både pojkar och flickor, nu går i skolan. Med tanke på att en miljon barn gick i skolan 2001 är den nya siffran goda nyheter.
Men dessa goda nyheter ger en ofullständig bild. I själva verket är det lika många barn i skolåldern som inte går i skolan på grund av en rad olika begränsningar, bland annat av det främsta skälet – de är huvudinkomsttagare för både stads- och landsbygdsfamiljer. Dessutom är skolorna inte jämnt fördelade över hela landet; i söder och öster, till exempel, där kriget utkämpas, finns det få skolor. Några av de problem som finns på detta område diskuteras i två färska rapporter från Kabul. Dessa rapporter avslöjar bland annat de amerikanska och andra utländska militära styrkors praxis att erbjuda skolmaterial som en del av sin kampanj för att vinna över befolkningen, vilket har gjort att barnen och de skolor som de går i riskerar att attackeras av beväpnade rebeller.
Slutsats
Under 2009 fortsätter de höga dödssiffrorna.FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (UNAMA), som rapporterar från Kabul, säger att 1 013 civila dödades i kriget från januari till slutet av juni 2009, jämfört med 818 under första halvåret 2008 och 684 under samma period 2007.
Under tiden är så många som sex miljoner afghanska barn akut sårbara. De går inte i skolan. De söker arbete på städernas gator och på fälten. Och de riskerar att utnyttjas, ha dålig hälsa, drabbas av allvarliga skador och dö i onödan. De är krigets tragiska offer i ett samhälle vars institutionella stödsystem var svaga eller obefintliga innan konflikten bröt ut för 30 år sedan och som sedan dess har varit nästan omöjliga att återuppbygga. Ett samhälle där de traditionella sociala nätverk och sedvänjor som en gång erbjöd skydd nästan helt har upplösts. Fred är den första förutsättningen för den långa och mödosamma uppgiften att rädda Afghanistans barn från denna tragiska situation.
. Se M. Siddieq Noorzoy, ”Economy in Modern Afghanistan”, Encyclopedia Iranica, Vol. VIII, 1997, s. 163-169.
. En sådan flygbombning inträffade den 6 juli 2008 under en bröllopsceremoni, vilket rapporterades av Alastair Leithead på BBC:s webbplats, ”Afghan Survivors Tell of Wedding Bombing”. Denna bombning dödade 52 afghaner, bland dem fanns 39 kvinnor och barn, inklusive den tonåriga bruden. Nästa fruktansvärda bombning skedde den 21 augusti 2008 mot byn Azizabad i Shendand-distriktet i Herat, där 90 oskyldiga afghaner dödades enligt lokalbefolkningen, tjänstemän i Kabul och en FN-rapport, och enligt vad New York Times rapporterade den 27 augusti 2008. Bland dessa offer fanns 60 barn. Den 16 oktober 2008 rapporterade BBC:s radio och Ariana TV (Kabul) om ännu en flygattack i Helmand som dödade 27 afghaner, bland dem 18 kvinnor och barn. Den 4 maj 2009 ägde ytterligare en flygattack rum i Farah, som enligt afghanska medier dödade 147 afghaner, bland dem 65 barn. TV-nätverken Ariana och Tolo från Kabul rapporterar dagligen om förluster av afghanska liv till följd av kriget.
. I februari 2004 rapporterade BBC radio om tre sådana fall, inklusive en intervju med en av dem.
. Enligt en redogörelse från Associated Press i juni 2008 rapporterade Pentagon till FN:s kommitté för barnets rättigheter att tio afghanska barn hölls i fångläger i Afghanistan. En av dem, Mohammad Anwar, som var 12 år när han fängslades, släpptes den 20 augusti 2009 från Guantanamo efter sex år. Ariana TV rapporterade den 21 augusti 2009 att han stämmer den amerikanska regeringen för tortyr och övergrepp.
. Den 25 december 2007 beskrev dr Akram Babury och den 9 juli 2008 dr Mirakai denna tragedi i Payam-e Afghan satellit-tv från Los Angeles – och visade diabilder och bilder av missbildade afghanska barn, varav några canceroffer – vars missbildningar och dåliga hälsa tycktes ha orsakats av granater med utarmat uran som använts i det nuvarande kriget.
. Se David Edwards och David Cromwell, ”Cluster Bombs and ’Calamity Conditions’ in Afghanistan”, Media Lens, 24 januari 2002.
. Citerat i Dawat, Norge, december 2002, s. 3. Flyktingarna var samma pashtuner från Zhere Dasht i sydväst som tidigare hade fördrivits från sina hem i norr av kriminella och medlemmar av Nordalliansen.
. Denna praxis har enligt uppgift också använts av icke-statliga organisationer som är verksamma i Afghanistan. NBC News rapporterade till exempel den 18 maj 2006 att amerikanska missionärer i Kabul hade konverterat 2 000 afghaner, inklusive barn, till kristendomen. På Internet finns många berättelser om kristna proselyter i Afghanistan. Sådant missionsarbete skapar ett farligt prejudikat i ett mycket konservativt islamiskt samhälle – för att inte tala om att det utsätter afghaner, särskilt barn, för stora risker.
. Handicap International har arbetat i Afghanistan sedan 1980 och har utökat sina program på senare tid. Det finns en serie av fem rapporter på deras webbplats om olika frågor som rör funktionshinder. Se hhtp://www.handicap-international.us.
. Se M. Siddieq Noorzoy, The Social and Economic Consequences of Soviet Policies in Afghanistan (Miami: FL: Institute for Soviet and East European Studies, 1987), särskilt s. 23-34.
. Radio Free Europe/ Radio Liberty (RFE/RL) rapporterade att några av dessa barn var från Kabul. Se Ajmal Samadi, ”Education Policy Today Will Determine What Afghanistan be in 2020”, RFE/RL (Kabul), 31 augusti 2009.
.