ÖVERSIKT
Ammoniumklorid (uh-MOH-ni-um KLOR-ide) förekommer som luktfria vita kristaller med en kall, saltliknande smak. Föreningen är av intresse för kemihistoriker eftersom den är en av de första kemikalierna som nämndes av antika forskare och den första ammoniakföreningen som upptäcktes. Den romerske filosofen Plinius den äldre (23-79 e.Kr.) skrev till exempel om ett ämne som han kallade hammoniacus sal och som verkar ha varit ammoniumklorid. Problemet är att olika auktoriteter använde termen sal ammoniac för en mängd olika ämnen som tydligt skilde sig från varandra. Ingen kände egentligen till föreningens faktiska kemiska sammansättning förrän år 1700, då den upptäcktes av den franske botanisten Joseph Tournefort (1656-1708). I vilket fall som helst var salmiak en viktig råvara i tidig industriell verksamhet, främst inom färgning och metallurgi.
NÖGA FAKTA
ÄVRIGA NAMN:
Ammoniummuriat; salammoniak; salmiak
FORMULA:
NH4Cl
ELEMENT:
Väte, väte, klor
KOMPOUNDTYP:
Organiskt salt
STAT:
Fasta ämnen
MOLKULÄR VIKT:
53.49 g/mol
Smältpunkt:
340°C (640°F; sublimerar vid smältpunkten)
Släckpunkt:
Inte tillämpligt
LÖPLIGHET:
Lösligt i vatten; något lösligt i alkohol; olösligt i de flesta organiska lösningsmedel
Sal ammoniak är också namnet på mineralformen av ammoniumklorid. Mineralet förekommer endast sällan i naturen, och då endast i arida (torra) områden. Eftersom ammoniumklorid är ganska lösligt i vatten stannar det kvar på marken endast på platser där det regnar lite. En sådan plats är runt aktiva vulkaners utlopp. Föreningen bildas i dessa områden när väteklorid (HCl) i vulkaniska gaser och ammoniak (NH3) som bildas vid nedbrytning av växter och djur reagerar med varandra och bildar ammoniumklorid, som sedan lägger sig på marken.
HUR DET GÖRS
En enkel metod för att framställa ammoniumklorid är att kombinera en vattenlösning av någon ammoniakförening, vanligtvis ammoniumsulfat (2SO4), med saltsyra (HCl) och samla upp den ammoniumklorid som bildas genom avdunstning. Kommersiellt erhålls föreningen som en biprodukt vid den så kallade ammoniak-soda-processen för framställning av natriumkarbonat (Na2SO4). I denna process, som uppfanns av den belgiske kemisten Ernest Solvay (1838-1922) 1861, kombineras ammoniak, natriumklorid (NaCl) och koldioxid (CO2) med varandra i en serie reaktioner för att framställa natriumkarbonat, en mycket viktig kommersiell produkt. Ammoniumklorid bildas också under reaktionerna och avlägsnas som en biprodukt.
MEDELBARA ANVÄNDNINGAR OCH POTENTIELLA FARLIGHETER
Ammoniumklorid har en mängd olika kommersiella användningsområden. En av de mest kända användningarna är i torrcellsbatterier. Torrcellsbatterier består av tre delar: anoden (metallbotten i batteriet), katoden (metallknoppen högst upp i batteriet) och elektrolyten (ett fuktigt fast material som utgör batterikroppen). Elektroner som produceras i en kemisk reaktion i batteriet flödar ut ur katoden, genom en extern krets (den enhet som batteriet är anslutet till), tillbaka in i batteriet genom anoden och tillbaka till katoden genom elektrolyten. Elektrolyten i ett torrcellsbatteri består av en pastös blandning av ammoniumklorid och vatten.
Interessanta fakta
- Salamoniak var ett viktigt ämne i studiet av alkemi. Alkemins mål och metoder förändrades avsevärt under perioden från omkring 1100-talet till omkring 1500-talet och var något olika från kultur till kultur. En islamisk alkemist, Abu Bakr Mohammed ar-Razi (865-925), klassificerade till exempel salammonium som en av materiens grundläggande andar, tillsammans med kvicksilver, svavel och arsenik.
Andra användningsområden för ammoniumklorid är bland annat:
- Som betningsmedel vid färgning och tryckning;
- Som flussmedel vid lödning;
- För framställning av andra ammoniumföreningar, särskilt sådana som används som gödningsmedel;
- För tillverkning av vissa typer av polymerer, särskilt den familj som är känd som urea-formaldehydhartser;
- För galvanisering av metaller; och
- Som tillsats i ett godis av lakrits-typ som är populärt i vissa delar av världen, och som ger en karakteristisk salt smak.
Exponering för ammoniumklorid kan medföra vissa hälsorisker. Vid inandning eller avsättning på huden kan det orsaka irritation av vävnaderna som kan kräva behandling. Föreningen är potentiellt giftig om den sväljs. Dessa potentiella problem berör i allmänhet främst personer som arbetar direkt med föreningen, som i de industrier som nämns ovan. Den som utsätts för ammoniumklorid bör omedelbart söka läkarvård.
Vordar att känna till
ALKEMI Ett gammalt studieområde från vilket den moderna vetenskapen kemi utvecklades. VÄKTIG LÖSNING En lösning som består av något material som är upplöst i vatten. ELEKTROPLATERING Process genom vilken ett tunt skikt av en metall deponeras ovanpå en annan metall genom att en elektrisk ström leds genom en lösning av den första metallen. FLUX Ett material som sänker smältpunkten för ett annat ämne eller en blandning av ämnen eller som används för att rengöra en metall. MORDANT Ett ämne som används vid färgning och tryckning och som reagerar kemiskt med både ett färgämne och det material som färgas för att hjälpa till att hålla färgen permanent på materialet. POLYMER En förening som består av mycket stora molekyler som består av en eller två små upprepade enheter som kallas monomerer.
För ytterligare information
”Ammoniumklorid: Hjälp att tillhandahålla bärbar elektricitet”. The Science Center. http://www.science-education.org/classroom_activities/chlorine_compound/ammonium_chloride.html (tillgänglig den 19 september 2005).
”Ammoniumklorid, teknisk”. Zaclon Incorporated. http://www.zaclon.com/pdf/amchltec_datasheet.pdf (besökt den 19 september 2005).
”Material Safety Data Sheet: Ammoniumklorid.” Institutionen för kemi, Iowa State University. http://avogadro.chem.iastate.edu/MSDS/NH4Cl.htm (tillgänglig den 19 september 2005).
Patnaik, Praydot. Handbook of Inorganic Chemicals. New York: McGraw-Hill, 2003.
Se ävenAmmoniak; Ammoniumhydroxid; Natriumkarbonat; Urea