Apple ska rapportera sina kvartalsresultat på tisdag, och Wall Street Journal förväntar sig att Apple kommer att rapportera att de har mer än 250 miljarder dollar i kontanter – en häpnadsväckande summa som gör Apple till USA:s överlägset rikaste företag.

Apples ökande kontanta medel drivs av den häpnadsväckande lönsamheten hos iPhone. Och den är symbolisk för en större debatt om företagens investeringar. Amerikanska företag har haft goda vinster de senaste åren. Men i stället för att plöja in dessa vinster i nya investeringar har många företag valt att ge kontanter till sina aktieägare via återköp eller utdelningar.

Vissa kritiker skyller på Wall Street och hävdar att trycket på aktieutbetalningar får företagen att systematiskt underinvestera, vilket skadar tillväxten i den amerikanska ekonomin. Det är en av anledningarna till att republikanerna förespråkar en sänkning av bolagsskattesatsen – i hopp om att företag som Apple ska föra tillbaka sina vinster till USA för att investera här.

Men det här kan få orsak och verkan att gå isär. Kanske erbjuder den mognande amerikanska ekonomin helt enkelt inte lika många möjligheter till lönsamma investeringar som tidigare.

I Apples fall är åtminstone de summor det handlar om så stora att det skulle vara nästan omöjligt för Apple att investera allt på ett produktivt sätt. För att spendera alla sina pengar skulle Apple behöva lansera dussintals – kanske hundratals – forskningsprojekt av iPhone-storlek samtidigt. Det skulle vara svårt för vilket företag som helst, och Apples ovanliga företagsstruktur gör det särskilt svårt.

Apple investerar mycket, men skulle kunna investera mycket mer

Apple är knappast någon slarver när det gäller investeringar. Företaget spenderade mer än 10 miljarder dollar på forskning och utveckling under 2016. Vi vet inte vad Apple spenderar alla dessa pengar på, men vi vet att Apple har ett aktivt forskningsprojekt om bland annat självkörande bilar.

Men medan 10 miljarder dollar per år är mycket pengar för de flesta företag är det inte särskilt mycket för Apple. Utöver sina 250 miljarder dollar i kontanter tjänar Apple cirka 4 miljarder dollar per månad i vinst.

För att sätta detta i perspektiv berättade en Apple-insider för författaren Fred Vogelstein att Apple spenderade 150 miljoner dollar under flera år för att utveckla den ursprungliga iPhone. På den tiden var Apple förstås ett mycket mindre företag, så 150 miljoner dollar var en relativt stor satsning. Men dagens Apple skulle behöva lansera ungefär 25 projekt av iPhone-storlek varje månad bara för att undvika att kassahögen fortsätter att växa.

Hur mycket utrymme finns det för Apple att bli mer aggressivt? Här är det bra att jämföra Apple med Google och dess moderbolag Alphabet, som allmänt ses som ledande när det gäller att investera pengar i ambitiösa långsiktiga ”moonshot”-projekt. Googles medgrundare Larry Page och Sergey Brin bestämde sig för att ge Google ett nytt moderbolag, Alphabet, just för att de skulle få en ram för att effektivt kunna investera Googles sökmotorvinster i ambitiösa projekt.

Under de senaste åren har Alphabet lagt pengar på sitt företag för självkörande bilar, Waymo, anti-agingprojektet Calico, en division för biovetenskap som heter Verily, ett energidrakeföretag som heter Makani, ett ballonginternetprojekt som heter Project Loon, ett projekt för drönarleveranser som heter Project Wing, med mera.

Men Googles totala kombinerade förluster från alla dessa projekt var bara 3,6 miljarder dollar under 2016. Det är förstås en enorm summa pengar för en normal person, men det är en blygsam investering i förhållande till Alphabets vinst på 19,5 miljarder dollar för året.

Apple är ännu mer löjligt lönsamt än Google och tjänade 45,7 miljarder dollar för sitt räkenskapsår 2016. Apple skulle alltså behöva investera i moonshots i mer än tio gånger högre takt än Alphabet bara för att stoppa sin kassa från att växa.

Och det finns två stora problem med det. Det ena är att det inte är lätt för ett enskilt företag att identifiera dussintals affärsidéer som var och en är värd att spendera hundratals miljoner dollar på.

Ibland blir de stora idéerna inte verklighet

X, den avdelning som försöker skapa nya företag inom Alphabet, överväger en massa nya projektidéer varje år. Om en idé är lovande anställer X några personer för att utforska idén ytterligare och bygga en fungerande prototyp. Om idén sedan fortfarande verkar ha förtjänster får den ytterligare medel och blir så småningom ett fullfjädrad företag i Alphabets portfölj.

Men den stora majoriteten av de idéer som X överväger tar aldrig examen för att bli företag i stil med Waymo. År 2014 utvecklade X till exempel teknik för att skapa en bensinersättning från havsvatten. Men efter att ha byggt en fungerande prototyp beslutade företaget att det inte skulle vara möjligt att få ner kostnaden tillräckligt mycket för att göra det konkurrenskraftigt med bensin.

Det som är värt att notera när det gäller den här typen av misslyckade experiment är att det inte är så dyrt. Ett företag av Googles eller Apples storlek har lätt råd att utforska hundratals idéer av det här slaget under ett år. Problemet är att de flesta av dessa idéer inte blir verklighet.

Det andra är att Apple har en ovanlig struktur som gör det svårt för företaget att göra en massa olika saker samtidigt.

De flesta organisationer är uppbyggda kring divisioner, där varje division ansvarar för en viss produktlinje. Apple har däremot en funktionell organisation. I stället för att ha vice ordförande för Mac, iPhone, iPad och så vidare har Apple en vice ordförande för mjukvaruteknik, en vice ordförande för hårdvaruteknik och så vidare.

Vad detta innebär är att det är svårt för Apple att göra många saker samtidigt. Eftersom Apple har fokuserat sina ansträngningar på iPhone och iPad de senaste åren har Apples Mac-serie – särskilt den avancerade Mac Pro – försummats. Denna struktur är en stor anledning till att Apple har ett mycket smalare produktsortiment än ett konventionellt företag som General Electric, som tillverkar allt från glödlampor till MRT-maskiner.

Så om Apple ville spendera sina enorma kontantreserver skulle företaget troligen behöva anta en traditionell indelningsstruktur så att det kan driva många olika projekt parallellt. Problemet är att Apples funktionella struktur spelade en viktig roll för iPhone och andra produkters framgång genom att företaget kunde dra in sina bästa ingenjörer från hela företaget för att arbeta med ett och samma projekt. Hittills verkar Apple ha bestämt sig för att potentialen att producera riktigt bra produkter som iPhone väger tyngre än de potentiella fördelarna med en mer decentraliserad struktur.