Arnold Lucius Gesell (21 juni 1880-29 maj 1961) var en pionjär inom området barns utveckling, vars forskning om milstolpar i utvecklingen fortfarande används flitigt av barnläkare, psykologer och andra som arbetar med barn. Han utvecklade tekniker för att observera barn i naturliga leksituationer utan att störa dem, vilket ger beteendemätningar som är fria från effekterna av forskarnas inblandning. Gesell erkände betydelsen av både natur och uppfostran för barns utveckling. Han trodde att barn går igenom de stadier han identifierade i en fast ordning, inom en viss tidsperiod, baserat på medfödda mänskliga förmågor. Han hävdade att barn bör uppfostras genom ”rimlig vägledning” som stöder den naturliga utvecklingen av deras förmågor. Föräldrarna bör alltså varken införa strikt kontroll eller tillåta överdriven frihet. Hans arbete påverkade många 1900-talsteoretiker och stimulerade forskning för att upptäcka vilka villkor som krävs för att stödja normal tillväxt och psykologisk utveckling för alla barn.

Liv

Arnold Gesell föddes i Alma, Wisconsin. Hans föräldrar uppfostrade sin son att värdera utbildning mycket högt, och den unge Arnold bestämde sig för att bli lärare. Han fick sin kandidatexamen från University of Wisconsin 1903, varefter han tjänstgjorde som gymnasielärare och senare som rektor.

Han inledde forskarstudier i psykologi vid Clark University, under inflytande av G. Stanley Hall, en av pionjärerna inom studiet av barns utveckling. Efter att ha tagit sin doktorsexamen 1906 flyttade Gesell till East Side i New York där han undervisade i grundskolan.

1911 utsågs Gesell till biträdande professor i pedagogik vid Yale University, där han inrättade Yale Psycho-Clinic (senare Clinic of Child Development). Han var chef för kliniken från 1911 till 1948. Denna klinik blev det viktigaste centret i USA för studier av barns beteende. Där tillbringade han några av de mest fruktbara åren i sin karriär, genomförde många studier och utvecklade de teorier som han blev berömd för. I början av 1910-talet bestämde sig Gesell för att studera medicin, eftersom en läkarexamen fortfarande betraktades som en nödvändig legitimation för all slags forskning om barns utveckling. År 1915 fick han sin medicine doktorsexamen från Yale.

Från 1920-talet till 1950-talet genomförde Gesell många studier om barns utveckling och blev landets främsta auktoritet på området. De tester som han utvecklade användes i stor utsträckning vid bedömningen av barns intelligens. Han skrev några av sina mest kända verk under denna period, bland annat Infant and Child in the Culture of Today (1943) och The Child from Five to Ten (1946).

I slutet av sin karriär fungerade Gesell som forskningskonsult vid Gesell Institute of Child Development i New Haven, Connecticut fram till sin död. Han dog den 29 maj 1961 i New Haven.

Arbete

Gell var till en början intresserad av efterbliven utveckling, och han ägnade flera år åt forskning om Downs syndrom, kretinism och cerebral pares. Han blev dock snart medveten om att försenad utveckling inte kunde förstås fullt ut utan kunskap om normal utveckling. Han övergick därför till att studera normalt beteende, särskilt den mentala tillväxten hos spädbarn.

Han utvecklade en metod för att exakt registrera och mäta beteende i en strikt kontrollerad miljö. Gesell använde en filmkamera och en envägsspegel för att observera och registrera barn i lek, utan att de stördes. Han spelade in cirka 12 000 barn i olika åldrar och på olika utvecklingsnivåer – en studie som blev grunden för hans teorier om barns utveckling. Han utbildade senare andra forskare i hur man samlar in data och gör giltiga rapporter.

Med utgångspunkt i sina studier drog Gesell slutsatsen att alla barn passerar genom vissa mognadsstadier – milstolpar i utvecklingen – på i stort sett samma sätt. Barn går igenom dessa stadier på ett naturligt sätt med tiden och oberoende av inlärning. Gesell konstaterade att fyra huvudområden ingår i denna utveckling: motoriskt, språkligt, adaptivt och personligt-socialt beteende. Han tog fram en skala – Gesell Developmental Schedules – som omfattade alla fyra områdena för att mäta barns normala utveckling. Denna skala mätte om barn utvecklades normalt eller om de avvek från den förväntade tillväxten, för användning med barn mellan fyra veckor och sex år. Denna skala var den första skalan av detta slag som någonsin skapades och användes i stor utsträckning i efterföljande forskning inom medicinska och pedagogiska områden.

Gesell tillämpade sin forskning på adoptionsstudier. Han använde sin skala för att avgöra om ett barn hade nått vissa utvecklingsmål och därmed om barnet kunde adopteras. Det eliminerade många problem med adoption, särskilt de som rörde att ge ett lämpligt barn till rätt föräldrar. År 1926 skrev han:

kan inte helt och hållet anförtros god vilja eller intuitiva impulser, eller ens ohjälpt sunt förnuft. Det finns alltför många möjligheter till misstag och missfall. Det kombinerade kritiska omdömet från den sociala utredaren, domstolen, läkaren och mentalundersökaren bör ingå i regleringen av adoption…. Systematiska psykokliniska undersökningar kommer inte bara att minska slöseriet med misstag och missfall, utan kommer också att bidra till att avslöja barn med normal och överlägsen begåvning som döljs av försummelse, fattigdom eller dåligt rykte. Kliniska skyddsåtgärder kan inte lösa alla problem med barnadoption, men de kan stadigt förbättra dess metoder och göra dem både mer vetenskapliga och humana.

Gesell hävdade också att den bästa metoden för att uppfostra barn är genom rimlig vägledning, snarare än genom överdrivet tillåtande eller överdriven stränghet. Med andra ord, eftersom det mesta av barnens tillväxt bygger på en naturlig utveckling av ärftliga egenskaper som redan finns inom barnet, måste föräldrarna hjälpa dessa egenskaper att komma till uttryck på ett positivt sätt. Alltför mycket tillåtande eller alltför rigiditet skulle hindra barnets normala utveckling. Han skrev:

Barnets personlighet är en produkt av långsam gradvis tillväxt. Hans nervsystem mognar genom stadier och naturliga sekvenser. Han sitter innan han står; han babblar innan han pratar; han fabricerar innan han berättar sanningen; han ritar en cirkel innan han ritar en kvadrat; han är självisk innan han är altruistisk; han är beroende av andra innan han uppnår beroende av sig själv. Alla hans förmågor, inklusive hans moral, är föremål för tillväxtens lagar. Barnomsorgens uppgift är inte att tvinga in honom i ett förutbestämt mönster utan att vägleda hans tillväxt.

Gesells arbete kritiserades dock på flera grunder. En av de viktigaste invändningarna var att han endast använde vita föräldrar och barn från medelklassen som försökspersoner, vilket minskade validiteten av hans studier. Han anklagades också för att ignorera individuella och kulturella skillnader i tillväxtmönster.

Legat

Gesell konstruerade ”Gesell-kupolen”, en enkelriktad spegel formad som en kupol, under vilken barn kunde observeras utan att bli störda. Mätningar som gjordes under dessa sessioner (som filmades och kommenterades utförligt) bidrog till upprättandet av en teori om utvecklingsmilstolpar, som har fortsatt att användas av barnhälsovårdspersonal i årtionden.

Med sina idéer om att både natur och uppfostran är viktiga för barns utveckling påverkade Gesell ett stort antal barnpsykologer och barnläkare, bland annat Jerome S. Bruner och Jean Piaget.

Publikationer

• Gesell, Arnold. 1926. ”Psychoclinical Guidance in Child Adoption” i Foster-Home Care for Dependent Children. U.S. Children’s Bureau Publication, No. 136. Washington, DC: Government Printing Office.
• Gesell, Arnold. 1946 . Barnet från fem till tio år. HarperCollins. ISBN 0060115017
• Gesell, Arnold. 1955. Child Behavior. Dell Publishing Company.
• Gesell, Arnold. 1956. Ungdom åren från tio till sexton. HarperCollins Publisher. ISBN 0060115106
• Gesell, Arnold. 1969. Utvecklingsdiagnostik: Normal och onormal utveckling hos barn, kliniska metoder och pediatrisk tillämpning. Harper and Row.
• Gesell, Arnold. 1993. De fem första levnadsåren. Buccaneer Books. ISBN 1568491638
• Gesell, Arnold, Frances L. Ilg och Louise A. Bates. 1943 . Spädbarn och barn i dagens kultur: The Guidance of Development in Home and Nursery School. Jason Aronson. ISBN 1568215673

• Bates, Louise A. 1989. Arnold Gesell: Themes of His Work. Human Sciences Press. ISBN 0898854210

Alla länkar hämtade 23 november 2016.

• Artikel om Gesells arbete om adoption – Adoption studies
• Kort biografi – Encyclopedia Britannica
• The Gesell Institute of Child Development