Vad är astigmatism?
Astigmatism uppstår när hornhinnan, den genomskinliga främre delen av ögat, har en förändrad krökning, vilket gör att ljuset som når ögat inte fokuserar ordentligt på näthinnan, vilket hindrar hjärnan från att skapa skarpa bilder.
Astigmatism är ett synproblem som faller under vad vi kallar refraktiva fel eller refraktiva fel, vilket innebär att det är en förändring i ögats anatomi som påverkar hur ljuset når näthinnan. Andra vanliga former av brytningsfel är myopi, hyperopi och presbyopi.
Hur det uppstår
I normala fall har hornhinnan och linsen en väl avrundad krökning som gör att ljusstrålarna bryts så att de möts i en enda punkt på näthinnan, vilket gör att hjärnan kan skapa skarpa bilder.
För astigmatiska patienter har hornhinnan eller linsen en oregelbunden krökning, vilket gör att ljuset inte bryts jämnt, vilket gör att bilden bildas före, efter eller i mer än en punkt på näthinnan.
Denna oförmåga att bilda bilden i en enda punkt hindrar hjärnan från att skapa en perfekt fokuserad bild för både nära och avlägsna objekt.
När astigmatism orsakas av förändringar i hornhinnans krökning kallar vi det för korneal astigmatism; när felet är i linsen kallar vi det för kristallin astigmatism.
De flesta människor har någon grad av astigmatism, eftersom små förändringar i linsens eller hornhinnans krökning är vanliga. Lindriga grader av astigmatism påverkar dock inte synen i någon relevant utsträckning och kräver ingen behandling.
Astigmatism förekommer ofta i samband med andra brytningsfel, t.ex. myopi eller hyperopi, och kallas i dessa fall sammansatt astigmatism.
Riskfaktorer
Astigmatism är ett mycket vanligt tillstånd. I de flesta fall föds man redan med de förändringar i hornhinnans krökning som orsakar astigmatism, och sannolikheten för att detta ska inträffa har att göra med familjehistoria. Upp till 30 % av barn och vuxna över 30 år är astigmatiska. Om vi också tar hänsyn till de lindrigare fallen, med dioptrier (grader) mindre än 0,5, ökar prevalensen till 60 %.
Förutom familjehistoria finns det andra riskfaktorer för att utveckla astigmatism:
- För tidig födsel.
- Låg födelsevikt.
- Ögonkirurgi, t.ex. korrigering av gråstarr.
- Ögontrauma.
- Ceratokonus (en icke-inflammatorisk ögonsjukdom som orsakar strukturella förändringar i hornhinnan).
- Förhöjd ålder.
- Förut existerande brytningsfel i ögat, till exempel myopi eller hyperopi.
- Ögonallergier som gör att patienten ofta kliar sig i ögonen.
I motsats till vad många tror är det inte sant att astigmatism kan utvecklas eller förvärras om patienten har för vana att läsa i svagt ljus eller sitta för nära tv:n.
Symtom
Det främsta symtomet på astigmatism är suddig syn, antingen på nära eller långt håll. Den astigmatiska patienten kan också uppleva trötthet i ögonen (trött syn) eller huvudvärk (huvudvärk).
Andra tecken och symtom som drar till sig uppmärksamhet är:
- Frekvent behov av att skelna för att kunna se långt eller läsa nära.
- Pofobi (ljuskänslighet).
- Dubbel syn.
- Smärta i musklerna runt ögonen.
- Försvårad synskärpa på natten.
- Skadade skolprestationer.
Beroende på hur vinklingen av hornhinnan eller linsen ändras kan suddig syn uppstå i mer än en riktning: horisontellt, vertikalt eller diagonalt.
Hemtest för astigmatism
Om du har några av de symtom som beskrivs i det föregående avsnittet och misstänker att du kan vara astigmatisk, finns det några snabba screeningtester som du kan göra hemma om du är nyfiken. Nedan finns ett exempel.
Var medveten om att inget av dessa tester är lika tillförlitliga som ögonundersökningar och att de aldrig bör ersätta en konsultation med din ögonläkare, oavsett om resultatet är positivt eller negativt.
Instruktioner för att göra testet: Ta av dig glasögonen eller kontaktlinserna. Placera dig cirka två meter från datorskärmen och täck det ena ögat (upprepa sedan testet med det andra ögat). Om du har astigmatism kommer vissa grupper av linjer att vara svartare och mer fokuserade än andra. Om alla linjer är lika skarpa har du förmodligen inte astigmatism (eller har det i mycket liten utsträckning).
Diagnos
Den korrekta diagnosen bör ställas i samråd med en ögonläkare. En fullständig bedömning av ögats hälsa omfattar en rad tester, bland annat:
- Synskärpningstest: när du läser bokstäver på en avståndskarta.
- Corneal topografi eller datoriserad keratoskopi: används för att mäta hornhinnans form och krökning.
- Refraktionsundersökning: utförs med ett instrument som kallas phoropter, där ögonläkaren placerar en serie linser framför ögonen och mäter hur de fokuserar ljuset.
Behandling
Det finns flera behandlingsalternativ som ger patienten en klar och bekväm syn. De vanligaste är:
Glasögon
Användning av glasögon är den enklaste lösningen och består av cylindriska linser (vid myopi och hyperopi är linserna sfäriska) som korrigerar ljusets riktning så att det bildar en exakt bild på näthinnan. Glasögon är också användbara vid sammansatt astigmatism, antingen med myopi eller hyperopi.
I fall av patienter över 40 år som också har presbyopi (trött syn) kan en bifokal eller progressiv lins behövas.
Kontaktlinser
Likt glasögon kan kontaktlinser korrigera de flesta fall av astigmatism. Linser finns i en mängd olika typer och stilar. Mjuka linser kan bäras på de lägsta graderna och hårda linser på alla grader.
Vissa personer har bättre resultat med linser än med glasögon och har en klarare syn och ett bredare synfält. Eftersom kontaktlinser bärs direkt på ögonen måste de dock rengöras och skötas regelbundet för att skydda ögats hälsa.
Vi talar mer om de olika typerna av kontaktlinser i följande artikel: KONTAKTLINSER – Typer och skötsel.
Orthokeratologi
Kontaktlinser kan också bäras vid en behandling som kallas ortokeratologi. Vid detta förfarande bär patienten styva kontaktlinser under flera timmar på dagen (eller under sömnen) för att korrekt forma hornhinnans krökning. När ögats krökning korrigeras kan patienten minska frekvensen av linserna och tillbringa flera timmar med att se normalt utan hjälp.
Ortokeratologi förbättrar dock inte synen på ett permanent sätt. Om patienten slutar att bära linserna permanent kan deformationen i hornhinnans krökning återkomma och personen kommer att uppleva symtomen på astigmatism igen.
Refraktiv kirurgi
Astigmatism kan korrigeras med hjälp av refraktiv kirurgi. Vid denna behandling använder ögonläkaren en laserstråle för att omforma hornhinnans krökning och på så sätt korrigera brytningsfelet.
Refraktiv kirurgi är indicerad för patienter över 18 år och med en stabiliserad gradering i minst 12 månader. Det är ett enkelt och smärtfritt ingrepp som utförs under lokalbedövning och tar i genomsnitt bara 20 minuter. Inom cirka 24 timmar kan patienten redan se normalt.
De vanligaste alternativen för refraktiv kirurgi vid astigmatism är:
- LASIK (akronym för Laser-Assisted in Situ Keratomileusis).
- LASEK (akronym förLaser-Assisted Sub-Epithelial Keratectomy).
- Photorefractive Keratectomy (PRK).
- Epi-LASIK.
- SMILE (akronym för Small Incision Lenticule Extraction).
Alla dessa operationer är säkra och effektiva. Det bästa alternativet för ditt fall bör diskuteras med din ögonläkare.
Några av de möjliga komplikationer som kan uppstå efter refraktiv kirurgi är:
- Inkomplett korrigering av astigmatism.
- Torra ögon.
- Ögoninfektion.
- Corneal ärr
- Observerande effekter, till exempel en halo eller flimrande fläckar runt ljus.
Det är viktigt att notera att dessa komplikationer är sällsynta. Det kirurgiska resultatet är optimalt i de allra flesta fall, särskilt när ingreppet utförs av en ögonläkare som har erfarenhet av tekniken.
Referenser
- Synnedsättning hos vuxna: Refraktiva störningar och presbyopi – UpToDate.
- Laserrefraktiv kirurgi – UpToDate.
- Vad är astigmatism? – American Academy of Ophthalmology.
- Fakta om astigmatism – National Eye Institute.
- A review of astigmatism and its possible genesis – Clinical and experimental optometry.
Denna artikel har granskats av Dr. Renato Souza Oliveira, ögonläkare som är utbildad vid det federala universitetet i Rio de Janeiro (UFRJ), med specialisering på sjukdomar i hornhinnan, med en förkärlek för kataraktkirurgi och keratokonusbehandling.