av Joan
(USA)

Förra sommaren hade jag placerat min matare på verandan på mitt hem, hängande från takbjälkarna för enkel påfyllning. Efter en vecka eller två hade en fågel jagat bort alla andra från mataren och var den mest vaksamma ”vaktfågel” jag någonsin sett.

Hummaren flög över gården till ett träd på andra sidan och väntade. Så snart en annan kolibri kom förbi, var ”vakten” också på plats för att jaga bort den. ”Tänk inte ens på det”-dansen, som jag kom att kalla kampen mellan fåglarna, var något som jag kunde sitta och titta på i timmar.
Tror du att hunden var undantagen från angreppet? Nej, fågeln flög ner till ungefär två meter över hunden när han gick ut från verandan och flög sedan iväg. Jag tyckte att jag hörde fågeln säga: ”Jag vill bara vara säker”. Det var hysteriskt.
Jag var den enda som var undantagen från fågelns protektionism. Faktum är att när jag fyllde mataren, vilket var varje morgon, kom fågeln och satte sig på staketet som omgav trädgården och väntade tålmodigt. Så snart jag var klar flög fågeln upp och fick en ny klunk nektar och flög sedan iväg till sitt träd.
De dagar jag vattnade trädgården flög mina små vänner ner och blev ordentligt blöta när de flög genom vattenspridarens dimma. Så snart vattnet stängdes av svävade de över trädgården och drack vattnet som fanns kvar på växternas blad.
Att ha dessa fåglar i närheten har hjälpt mina blommor enormt mycket. De lila kungsblommorna och Gladiolus verkar vara deras favoriter, och blommorna är säkert tacksamma för det. Den pollinering som dessa fåglar utför är en välkommen gåva. Nu när dessa små skönheter blir fler kommer jag att plantera ännu fler blommor som de kan äta och pollinera.
Hummingbirds är vackra fåglar och den luftakrobatik de utför är något jag kan titta på i timmar. Jag hoppas att de fortsätter att återvända år efter år. Förhoppningsvis kommer jag att bli lika underhållen som jag blev i somras.