Frågan jag vill ställa är om denna skillnad i känslomässig kompetens och förståelse borde erkännas lättare för autistiska personer. Kanske skulle detta kunna bidra till att minska frekvensen och lidandet de som drabbas av psykiska svårigheter på lång sikt?

Huvudinnehåll

Först tar vi en kort stund för att betrakta den normativa utvecklingen; det är känt att ansiktsigenkänning spelar en viktig roll för inlärning av känslor (Sroufe, 1996). När Gaigg (2012) granskade litteraturen kring autism och känslor framhöll han att autistiska individer visar svårigheter med ansiktsigenkänning. Det är då inte orimligt att anta att en autistisk individ inte följer samma väg för sin känslomässiga utveckling som en NT-individ. Gaigg menar att skillnaden i deras sätt att bearbeta ansikten påverkar deras förmåga att förstå andras känslomässiga uttryck och därmed deras förmåga att lära sig om sina egna känslor. Till skillnad från tidigare granskningar inkluderade Gaiggs granskning funktionell hjärnavbildningsbaserad forskning och visade att det fanns observerbara skillnader i hjärnans funktion när det gäller ansiktsigenkänning av känslor. När man enbart observerade beteendeskillnader kunde man ofta inte se någon skillnad (trots den underliggande skillnaden i hjärnfunktionen). Denna observation tyder på att individerna kanske hade utvecklat copingstrategier som maskerade effekten på dem av de observerade funktionella hjärnavbildningsskillnaderna.

Om vi därför accepterar en skillnad i känslomässig utveckling måste vi fundera på vad detta innebär för den autistiska populationen, och varför det kan leda till en ökad förekomst av psykiska hälsoproblem. Cibralic et al (2019) föreslog att känsloreglering kan vara en faktor som spelar in, och granskade forskningen kring känsloreglering (ER) och autism. Att identifiera skillnader i ER skulle kunna erbjuda specifika strategier som skulle kunna förbättra den autistiska befolkningens välbefinnande på längre sikt. Med ER menar de förmågan att ”övervaka, utvärdera och modifiera sitt känsloläge”.

Som vi redan har belyst finns det en skillnad i hur någon med autism lär sig om sina känslor, därför tycker jag att det är rimligt att ER också kan påverkas hos autistiska individer. Cibralic et al (2019) fann bevis för att forskningen tyder på att barn med ASD hade sämre ER än jämnåriga med typisk utveckling. De är mer benägna att använda enklare strategier, till exempel var verbala resonemang mindre effektiva (troligen kopplat till deras förmåga att förstå språk). Deras resultat stöder idén om att ER-utvecklingen är försenad hos autistiska barn.

Fokus i Cibralic at al:s (2019) granskning var att identifiera nyttan av tidig intervention, med hjälp av inklusionskriteriet barn i åldern 12 till 72 månader. Det skulle vara intressant att granska hur och om skillnaderna kvarstod eller förändrades över tid. Är utvecklingen av ER-färdigheter helt enkelt försenad eller följer den en helt annan väg för dem med autism? Cibralic et al reflekterar över att deras resultat inte kan antas kvarstå under hela livet. Även om de inte kan hävda att denna skillnad i ER är en direkt koppling till de förhöjda siffrorna för psykiska problem, föreslår de att en ökad förståelse av ASD kan bidra till att hitta ett sätt att minska siffrorna. De föreslår att skillnaden i ER kan vara en riskfaktor och att ett tidigt ingripande skulle vara till hjälp.Det behövs ytterligare forskning för att bedöma om bättre ER-strategier bidrar till bättre resultat när det gäller psykisk hälsa för autistiska personer. Cibralic et al (2019) erkänner att forskningen på detta område är i sin linda, med endast 15 artiklar som uppfyller inklusionskriteriet. Det finns utrymme för detta att utvidgas i framtiden, och jag hoppas att det ytterligare kan befästa vikten av att förbättra ER genom tidig intervention för att förbättra välbefinnandet för den autistiska befolkningen. En riktning för framtida forskning skulle vara att fokusera på vad som hjälper, vilken typ av stöd är fördelaktigt för att utveckla stödjande strategier för återhämtning för den autistiska befolkningen? Cibralic et al (2019) lyfter fram viktiga skillnader i ER-färdigheter hos autistiska ungdomar, men det är tydligt att det finns ett behov av framtida forskning för att utveckla strategier för tidigt ingripande och förbättra den mentala hälsan för den autistiska populationen.

Framåtblickande

Det nuvarande kriteriet för en ASD-diagnos spänner över svårigheter inom två områden (American Psychiatric Association, 2013). Vad jag skulle vilja föreslå, och som forskningen hittills stöder, är att vi kanske måste överväga att inkludera större betoning på skillnaderna i känslomässig förståelse eller utveckling? Detta skulle kunna vara, i likhet med erkännandet av att sensoriska skillnader är vanliga inom autism.

Gaigg (2012) menar att ASD är en annorlunda utvecklingsväg som uppstår när ett spädbarn upplever skillnader i samspelet mellan känslor och kognition vid mycket ung ålder. Om känslor och kognition båda är så centrala för de skillnader som presenteras vid ASD borde detta ha större betoning i det tidiga diagnostiska skedet.

Anledningen till att jag anser att det skulle kunna finnas fördelar med dessa förändringar är den påverkan det skulle kunna ha på människors uppfattning och fokus vid stöd till autistiska individer. Jag känner till exempel en förälder vars barn nyligen fick en autismdiagnos. De första råd och det första stödet de har fått fokuserar på dyaden, stöd för att utveckla det sociala samspelet och för att hantera stelhet i tankegångarna. Det finns mycket mindre fokus på känslomässig förståelse för den unga personen. Om det i detta tidiga skede av stödet fanns råd om känslomässig utveckling skulle det inte bara öka föräldrarnas förståelse, utan också säkerställa ett effektivare tidigt ingripande. Jag tycker också att detta är intressant eftersom en person som inte kan reglera sina känslor inte kan delta i inlärningen av sin sociala kommunikation. I många fall kommer individer inte att kunna göra de önskade framstegen i sin sociala kommunikation eftersom de inte kan förstå sina känslomässiga tillstånd. Forskningen beskriver en evidensbas som hjälper till att förklara en skillnad i utvecklingen av känslor i den autistiska befolkningen, men vår praxis har inte hunnit ikapp.

De barn som jag arbetar med har alla en plan för utbildning och hälsovård (Education and Healthcare Plan, EHCP). De yrkesverksamma som skriver dessa planer är väl förtrogna med att dokumentera behovet av tal- och språkterapi och i allt högre grad arbetsterapi. Ofta kan det dock saknas helt och hållet en reflektion över behovet för dessa barn att lära sig om sina känslor eller andras känslor. På samma sätt har jag observerat en brist på fokus på den inlärning som behövs när det gäller deras färdigheter i känsloreglering. Detta är något som vi strävar efter att ändra för dem som får tillgång till våra tjänster, men det finns verkligen ett behov av systemförändringar för att förbättra allas förståelse. Förhoppningen skulle då vara att vi med tiden, med mer konsekventa stöd på plats, skulle se en minskning av förekomsten av psykiska hälsoproblem

Slutsats

Det behövs mer forskning för att verkligen stödja denna förändring, men jag tror att det är ett så viktigt steg framåt, som skulle kunna förbättra välbefinnandet hos den autistiska befolkningen i framtiden. När jag säger detta vill jag inte låta som om jag närmar mig saker och ting från ett ”medicinskt-kurativt” synsätt, och att vi måste förändra eller bota människor med autism. I stället är det min förhoppning att vi kan utveckla metoder som hjälper personer med autism att lära sig om sina känslor, på ett sätt som är mest naturligt för dem, för att undvika betydande psykiska problem senare i livet.

Teckningstext: Med rätt stöd och tillvägagångssätt kan vi ha en positiv inverkan.

Intressekonflikt: Förklaring om intressekonflikt: Autism betraktas i allt högre grad som en transaktion, och med rätt stöd och tillvägagångssätt kan vi ha en positiv inverkan: Författaren förklarar inga intressekonflikter i samband med denna blogg om klinisk erfarenhet

Primär referens

Cibralic S, Hohlhoff J, Wallace N, Mcmahon C and Eapen V (2019) A systematic review of emotion regulation in children with ASD Research in Autism Spectrum Disorders 68

Other References

American Psychiatric Association (2013) Diagnostic and statistical manual of mental disorders. 5th edn. Arlington: VA: American Psychiatric Publishing

Sroufe, A. L. (1996) Emotional Development: Organiseringen av känslolivet under de tidiga åren. Cambridge: Cambridge University Press