Mathieu Joseph Bonaventure Orfila (1787-1853)
Mathieu Joseph Bonaventure Orfila (1787-1853), som ofta kallas ”toxikologins fader”, var den förste store 1800-talsexponenten av rättsmedicin. Orfila arbetade för att göra kemisk analys till en rutinmässig del av rättsmedicinen och gjorde studier av kvävning, kroppars nedbrytning och uppgrävning. Han bidrog till att utveckla tester för förekomst av blod i rättsmedicinska sammanhang och anses vara en av de första som använde ett mikroskop för att bedöma blod- och spermafläckar. Han arbetade också för att förbättra folkhälsosystemen och den medicinska utbildningen.
Orfila föddes i Spanien på ön Minorca och studerade först medicin i Valencia och Barcelona, innan han fortsatte att studera i Paris. Hans första stora verk, Traité des poisons tirés des règnes minéral, végétal et animal; ou, Toxicologie générale, publicerades 1814. Efter ett misslyckat försök att inrätta professurer i kemi vid medicinska högskolor i Spanien återvände han till Frankrike. År 1816 blev han kunglig läkare åt den franske monarken Ludvig XVIII. År 1817 blev han professor i kemi vid Athénée i Paris och publicerade Eléments de chimie médicale, om kemins medicinska tillämpningar. År 1818 publicerade han Secours à donner aux personnes empoisonnées ou asphyxiées, suivis des moyens propres à reconnaître les poisons et les vins frelatés et à distinguer la mort réelle de la mort apparente. År 1819 blev han fransk medborgare och utnämndes till professor i medicinsk juridik. Fyra år senare blev han professor i medicinsk kemi.
Han blev dekanus för medicinska fakulteten 1830 och omorganiserade den medicinska fakulteten, höjde utbildningskraven för antagning och införde strängare examinationsförfaranden. Han bidrog också till att inrätta sjukhus och museer, specialkliniker, botaniska trädgårdar, ett center för dissektion i Clamart och en ny medicinsk fakultet i Tours.
Under sin långa karriär kallades Orfila in som medicinsk expert i mycket uppmärksammade brottmål och blev en anmärkningsvärd och ibland kontroversiell offentlig person. Orfila var noggrann i sina metoder och hävdade att arsenik i jorden runt gravar kunde dras in i kroppen och förväxlas med förgiftning. Han genomförde många studier och insisterade på att tester av jorden skulle ingå i förfarandet i alla uppgrävningsfall.
Han var en framstående medlem av den sociala och intellektuella eliten i Paris och en regelbunden deltagare (och värd) i salonger på 1820- och 1830-talen. Men hans nitiska verksamhet som dekan, hans produktiva skrifter om polariserande frågor och hans glödande promonarkistiska politik gjorde honom till många fiender. Efter att han avsattes från sin post som dekan under 1848 års revolution tillsattes en kommission för att undersöka olagliga eller oriktiga handlingar under hans tid som dekan, men fann inga sådana. År 1851 var han rehabiliterad och valdes till ordförande för den medicinska akademin.