Site Selection
Med tanke på att blodrot är inhemsk i North Carolina, främst i den västra delen av delstaten, är det idealiskt att välja en plats där det redan finns populationer. Blodrot föredrar en rik, fuktig jord som är väldränerad med hög halt av organiskt material. Fukt är viktigt under hela växtsäsongen. Tänk på att den i sin naturliga livsmiljö finns i djupt skuggade till öppna skogsområden. Välj ett område med en humusrik jord med ett pH-värde på 5,5 till 6,5. Om jordens pH-värde är för lågt kan det höjas med kalk.

Bloodroot kan odlas under en konstgjord skuggstruktur eller under ett naturligt skogstaket med 70-80 % skugga. I skogen kan blodrot odlas intensivt i upphöjda bäddar (kallas ”skogsodlad”), intensivt i upphöjda bäddar under en konstgjord skuggstruktur (kallas ”skuggodlad”) eller i en metod med låg densitet och låg insats som efterliknar hur den växer i det vilda (kallas ”vildsimulerad”). Om en öppen åker används kan man bygga en träslåskonstruktion eller en skuggkonstruktion av polypropen för att ge den nödvändiga skuggan. Konstruktionen ska vara minst två meter hög och ha två motsatta ändar som är öppna för den rådande vinden. För skogen odlad eller vild simulerad, välj en plats som skuggas av höga, företrädesvis lövträd, där andra kompatibla skogsväxter växer, t.ex. jack-in-the-pulpit, majblomma, trillium, vild ingefära eller ett inhemskt bestånd av blodrot.
Plantering
Förökning av blodrötter sker vanligen genom frö- eller rotdelning. Tyvärr är blodrotfrön för närvarande inte lätt tillgängliga i stora volymer och rotstockar är dyra. Blodrot förökas lätt genom att dela rhizomerna på våren eller hösten. Plantor kan startas inomhus från frön eller sås direkt i jorden, men rhizomdelningar ger en snabbare skördebar rot.
För att plantera rhizomer skär du dem i vertikala sektioner, två tum långa, och ser till att det finns minst en knopp fastsatt. Det kan finnas upp till 12 knoppar på rhizomen på en blodrotsplanta. I en väl förberedd tre fot bred bädd planterar du rhizomdelar tillräckligt djupt för att täcka rhizomens topp med en till två tum jord (vanligtvis cirka fyra tum djupt). Eventuella fibrösa rötter som är kopplade till rhizombitarna kan sitta kvar. Plantera sex tum från varandra och se till att knoppen pekar uppåt när du placerar rhizombitarna i jorden. Mullar bäddarna med minst fem centimeter strimlad lövträdsmulch eller lövmulch. Lägg till mulch vid behov under hela växtsäsongen och ge tillräckligt med fukt. Även om blodrot inte växer bra i en fuktig jord bör bevattning ske under torra perioder. Växterna bör vara redo att skördas fyra till fem år efter plantering av rhizomer.

Blodrotfrön mognar i mitten till slutet av våren. Avlånga frökapslar innehåller de utvecklade fröna, och när de är mogna öppnar sig kapslarna och fröna kommer ut. Om fröna inte samlas in kommer unga fröplantor att gro runt moderplantan, vanligtvis följande vår. För att samla in blodrotfrön kan man göra påsar av ostduk eller fint nylonnät (brudslöjdsmaterial) för att täcka de unga frökapslarna innan de öppnar sig på våren. Påsen ska läggas över den omogna baljan och knytas löst runt stjälken. När frökapseln öppnar sig släpps fröna ut, men fångas upp i påsen i stället för att spridas på marken.

Med förberedda fröbäddar planterar du de färska fröna med en till två centimeters mellanrum, ungefär 1⁄4 tum djupt. Låt aldrig färska frön torka ut. Täck med ett två tum tjockt lager lövmull och håll det fuktigt. En viss groning bör ske följande år, men många frön kanske inte kommer upp förrän andra våren. När plantorna har utvecklat små rhizomer (vanligtvis efter två år) kan de planteras om i vanliga planteringsbäddar. Växterna bör vara redo att skördas sex år efter plantering från frön.

Insekter och sjukdomar
Sniglar kan orsaka viss skada på blodrotens blad under fuktiga årstider och i planteringar med fuktiga jordar eller tunga lager av halmmull. Bekämpningsmetoder som kan prövas för sniglar är bland annat ölfällor, kiselgur och kopparband. Djur som äter blodrot är bland annat rådjur, murmeldjur och kalkoner. Standardbekämpningsmetoder inkluderar stängsel och tillhandahållande av en alternativ födokälla.
Sjukdomar som infekterar blodrot inkluderar Alternaria bladbrand, Botrytis (gråmögel, bladbrand) och rotröta (Pythium). Bladblått orsakar för tidig avlövning av plantan och kan minska rottillväxten och frösättningen. För att förebygga bladmögel bör man undvika att plantera i områden med dålig luftcirkulation och inte tränga ihop plantorna. Om endast ett fåtal plantor är infekterade, samla in och förstör alla blad med sjukdomssymptom. Om fler än ett fåtal plantor är infekterade och sjukdomen har identifierats positivt kan olika organiska bekämpningsmetoder prövas. Inga studier om bekämpning av bladmögel på blodrot har publicerats, men Organic Materials Review Institute kan rådfrågas om ekologiska produkter som finns tillgängliga. Rotröta kan vanligtvis förhindras genom att plantera i upphöjda bäddar i väldränerade jordar.

Harvning, rengöring och torkning
De flesta blodrötter skördas på hösten, men en del skördas och säljs på våren. Om man skördar på hösten är det mer än troligt att bladen har dött tillbaka, vilket gör det svårt att veta var plantorna är placerade om inte bäddarna var tydligt markerade i förväg. Om man gräver för hand fungerar en spadegaffel bra. I större skala kan man använda en ginsenggrävare eller en potatisgrävare. Stor försiktighet bör iakttas för att inte skada rötterna.

Skakaka rötterna fria från jord och ta försiktigt bort alla rötter som inte är blodrötter. Inga främmande föremål, såsom stenar, ogräs, insekter eller metall, bör ingå i rötterna. Skydda mot sol och värme och låt inte rötterna torka ut. Blodrot är mycket känslig för mögel och bör bearbetas så snart som möjligt. Tvätta rötterna med en högtrycksström av vatten från en slang eller med en rottvätt. En rottvätt är vanligtvis en roterande trumma med vattenmunstycken placerade så att de sprutar vatten på rötterna när de tumlar. All jord måste avlägsnas från rötterna. Detta kan kräva att man bryter några av de större rötterna för att få dem rena.

När rötterna är rena, torka dem på en varm plats med högt luftflöde. Om det inte finns någon örttorkare kan man använda en dehydrator, ett växthus eller ett rum som är utrustat med ställningar, avfuktare, värmare och fläkt. Torka rötterna vid cirka 95°F, med högt luftflöde, i cirka tre till sju dagar. Målet är att använda så låg värme som möjligt, men när luftfuktigheten är hög måste temperaturen i torkrummet höjas. Kontrollera rötterna regelbundet för att se om de har mögel eller försämrats. Om rötterna går sönder utan att böjas är de tillräckligt torra för att lagras. Se till att de större rötterna torkas ordentligt. Blodrötter torkar ner till ungefär 25 % av sin färska vikt. När rötterna är helt torra, förvara dem i säckar av säckväv, papptunnor eller kartonger på en sval, mörk och torr plats. Skydda från gnagare och insekter. Torkade rötter kan lagras i två år. Hittills har endast en liten kommersiell areal skördats. Potentiell avkastning per hektar av torkad rot, baserat på forskningslotter planterade i bäddar, uppskattas till 1 500 lb.
Om rötterna ska behållas som plantmaterial, plantera omedelbart eller förvara dem i fuktig sphagnummossa vid ca 40°F. Kontrollera ofta, rör om med händerna och inspektera om det finns mögel.