I enlighet med ett tidigare direktiv från INS om att förbättra produktiviteten vid INS regionala behandlingscenter tillkännagav California Service Center några nya reformer.

I enlighet med ett direktiv från INS tidigare i år om att förbättra produktiviteten vid de fyra regionala behandlingscentren för INS tillkännagav California Service Center några ganska omfattande reformer. Servicecentret har drabbats av problem med förseningar, t.ex. tar det upp till 15 månader att handlägga I-140-ansökningar för arbetskraftsinvandrare. Det senaste tillkännagivandet är ett resultat av både näringslivslobbyns och invandrarjuristernas långvariga kampanj för förändringar vid CSC.

För det sista har CSC gått med på att påskynda handläggningen av I-140-ansökningar om utländsk arbetskraft, när huvudarbetarens prioritetsdatum är aktuellt och en beroende förmånstagare riskerar att ”åldras ut”. Barn till huvudmottagare förlorar rätten att ändra sin status till permanent uppehållstillstånd när de fyller 21 år. Under de senaste åren har kanske tusentals ”åldersutgångsoffer” förlorat sin rätt till green card på grund av förseningar i handläggningen av I-140, inklusive förseningar till följd av utländska och inhemska utredningar.

CSC har återupptagit handläggningen av I-485-ansökningar om justering av status, av vilka många har legat på is i flera år. Ärenden som rör sjuksköterskor, för vilka kongressen införde det ytterligare kravet att ett intyg från Visa Screen måste erhållas innan man kan beviljas permanent uppehållstillstånd, hade varit under behandling så länge som fyra och ett halvt år före det nyligen genomförda initiativet. Märkligt nog har CSC beslutat att prioritera ärenden där fingeravtryckskontrollen löper ut inom de närmaste tre månaderna, i motsats till ”först in, först ut”. Även om denna policy undviker besväret med att ta nya fingeravtryck för många sökande, försummar den fallen för tusentals personer vars ärenden har stått i kö längre.

Med avseende på beslutsfattande har CSC övergett sin policy att helt och hållet avslå framställningar som I-129-ansökningar för H-1B- och L-1-arbetare. Även om bestämmelserna föreskriver ett förfarande genom vilket INS kan begära ytterligare bevis om en ansökan inte klart kan godkännas, eller utfärda ett meddelande om avsikt att avslå (”NOID”) om ansökan verkar kunna avslås, hade INS utfärdat summariska avslag i många fall.

Denna politik försatte många arbetsgivare i den orättvisa och ohållbara situationen att de inte visste om de skulle anställa en ny arbetstagare medan ansökan var överklagad. Dessutom har själva volymen av överklaganden till Administrative Appeals Office (”AAO”) fördröjt handläggningstiden för överklaganden till ett år eller längre. AAO uppmuntrade troligen den nya policyn, som innebär att det ska utfärdas begäran om bevis och NOID om ärendet inte kommer att godkännas vid första anblicken.

De föreslagna ändringarna kommer säkerligen att gynna invandrare och arbetsgivare som vill anställa dem med hjälp av framställningar som har förfallit till betalning för länge sedan. Problemet med förseningar kommer dock inte att lösas om dessa ändringar inte blir permanenta. Under tiden kommer advokater att behöva tillgripa de förfaranden som för närvarande finns på plats och de rättsmedel som finns tillgängliga för fall som når den kritiska punkten.