Hur du ställer in crossovers för din huvudenhet eller förstärkare
av GlassWolf och Brad Warren

Om du använder en huvudenhet eller förstärkare med inbyggda crossovers med flera högtalare och respektive frekvensområden, kanske du undrar hur du ska ställa in crossoversen för att få bästa möjliga resultat. Det finns i allmänhet tre inställningar för varje övergångspunkt, vilka är:
1. Frekvens: Detta är frekvensen (intervallet från diskant till bas, eller 20 kHz till 20 Hz) vid vilken tvärfiltret börjar fungera.
2. Högpass, lågpass eller bandpass: Den här inställningen bestämmer om frekvenser över, under eller inom den ovan nämnda övergångsfrekvensen eller frekvenserna kommer att tillåtas passera genom filtret eller blockeras av filtret.
3. Slope (lutning) eller Q-Factor (Q-faktor): Mätt i decibel per oktav (dB/octave) bestämmer detta hastigheten med vilken amplituden eller volymen av musiken kommer att minska när frekvensen sträcker sig bortom övergångsfrekvensen.
Jag rekommenderar i allmänhet att subwoofers med lågpassfilter ställs in på en brantare lutning, t.ex. 18 till 24 dB/octave, medan dina midbass-, mellanton- och diskanthögtalare ställs in på en grundare 12 dB/octace i de flesta fall. Alla system är dock olika, så finjustering är alltid upp till dig i slutändan.
Vad som är en bra idé är dock att lämna en lucka på ungefär en oktav mellan varje övergångspunkt, så att om din subwoofer till exempel är inställd på 50Hz lågpass, så bör din mellanregister vara inställd på 100Hz, eller dubbla frekvensen för lågpassets övergångspunkt som mellanregisterets övergångspunkt. Denna lucka lämnas avsiktligt, eftersom på grund av den gradvisa volymminskningen bortom övergångsställena för både subwoofern och mellanhögtalarna kommer både sub- och mellanhögtalarna att spela frekvenserna i luckan mellan 50 och 100 Hz med minskad volym, men tillsammans kommer den totala volymen att ligga på samma nivå som volymen för de frekvenser som spelas av endast subwoofern under 50 Hz och mellanhögtalarna över 100 Hz. Detta ger en smidig övergång mellan mellan- och underhögtalarna. Om båda högtalarområdena var inställda på samma frekvens, skulle både dina sub- och mellanregister vara på full volym vid den matchande övergångspunkten på, låt oss säga som exempel, 80 Hz. Detta kommer att orsaka en varm fläck, eller en topp i produktionen i frekvensområdet från cirka 70 Hz till 90 Hz, vilket gör att systemet låter överdrivet varmt och boomigt.

Jag tänkte att jag skulle lägga ut ett par diagram för att hjälpa till att förklara vad jag försöker säga. Det vänstra diagrammet visar frekvensresponsen för en subwoofer, en mellanbasdrivare och en högfrekvent diskant. Lägg märke till ”skirting”, eller överlappningar i frekvensutgången, där varje drivrutin möter nästa vid dess rolloff. Det högra diagrammet visar det ”summerade” utgångssvaret med hänsyn till det faktum att när två drivrutiner överlappar varandra i frekvens, blir resultatet en ökning av amplituden i det området. Detta är anledningen till att de dips som fanns vid maximal amplitud där drivrutinerna möts i det vänstra diagrammet är platta i det högra diagrammet. Detta är en extremt viktig teori att lära sig och om du kan förstå vad som händer här kommer det att hjälpa dig mycket i dina framtida ljudäventyr.