Sexton prövningar identifierades med 558 deltagare. Elva prövningar hade en cross-over-design. Elva prövningar omfattade endast personer med fekal inkontinens relaterad till flytande avföring (antingen kronisk diarré, efter ileoanal pouch eller rektal kirurgi, eller på grund av användning av ett viktreducerande läkemedel). Två prövningar gällde personer med svaga analsfinkter, en prövning gällde deltagare med fekal impaktion och bypassläckage och en prövning gällde geriatriska patienter. I en prövning fanns det ingen specifik orsak till fekalinkontinens.

I sju prövningar testades läkemedel mot diarré för att minska fekalinkontinens och andra tarmsymtom (loperamid, difenoxylat plus atropin och kodein). I sex prövningar testades läkemedel som förbättrar funktionen av analsfinktern (fenylepinefrin gel och natriumvalproat). I två försök utvärderades osmotiska laxermedel (laktulos) för behandling av fekal inkontinens i samband med förstoppning hos geriatriska patienter. I en prövning utvärderades användningen av zink-aluminium-salva för behandling av fekal inkontinens. Inga studier som jämförde läkemedel med andra behandlingsmetoder identifierades.

Det fanns begränsad evidens för att antidiarréläkemedel och läkemedel som förbättrar anal sfinktertonus kan minska faecesinkontinens hos patienter med flytande avföring. Loperamid var förknippat med fler biverkningar (såsom förstoppning, buksmärta, diarré, huvudvärk och illamående) än placebo. Dosen kan dock titreras efter patientens symtom för att minimera biverkningarna samtidigt som man uppnår kontinens. De läkemedel som verkar på sfinktern resulterade ibland i lokal dermatit, buksmärta eller illamående. Användning av laxermedel hos geriatriska patienter minskade fekal nedsmutsning och behovet av hjälp från sjuksköterskor.

Zink-aluminium-salva förknippades med förbättrad livskvalitet, utan några rapporterade biverkningar. Den observerade förbättringen av livskvaliteten sågs dock både i placebogruppen och i behandlingsgruppen.

Det bör noteras att alla inkluderade prövningar i denna genomgång hade små urvalsstorlekar och kort uppföljningstid. Bedömningen av ”Risk of bias” var oklar för de flesta av områdena eftersom det inte fanns tillräcklig information. Det fanns inga data som lämpade sig för metaanalys.