Anglar och Satan: A Christian Perspective

Anglar i kristen tro är Guds budbärare och agenter. Det hebreiska ordet malak (budbärare) översätts med den grekiska termen angelos (budbärare) och med engelskans ”angel”. I den kristna tron finns det dock goda och onda änglar; Satan anses vara en fallen ängel, som av Jesus förknippas med andra onda änglar (Matteus 25:41). I den här artikeln diskuteras först de goda änglarna i kristendomen, därefter Satan och de onda änglarna.

Alttestamentet

Anglar förekommer ofta i Gamla testamentet som Guds budbärare eller ombud. Sålunda visar sig en Herrens ängel för Hagar (1 Mos 16) och talar om för henne att hon kommer att få en son av Abraham. I 1 Mosebok 18 framträder tre änglar som män för Abraham och talar om för honom att han och hans hustru Sara om ett år kommer att få en son. Änglar är förintelsens budbärare i 1 Mosebok 19, då de varnar Lot och hans familj för att fly från Sodom, som är på väg att förstöras av Gud. En Herrens ängel sägs gå före den israelitiska armén i strid (2 Mosebok 23:20, 23). Återigen, i 2 Samuelsboken 24, sänds en Guds ängel för att förgöra folket i Jerusalem (2 Samuelsboken 24:16). I Job förekommer Satan bland de ”himmelska varelser” (troligen änglar) som rådgör med Gud i hans himmelska domstol. Tobias, Tobits son, får hjälp av ängeln Rafael på sin resa för att hitta en hustru. Änglar nämns också ofta i psalmerna, t.ex: ”Välsigna Herren, ni hans änglar, ni mäktiga som gör hans befallning och lyder hans ord” (Ps 103:20). Slutligen sägs ärkeängeln Mikael vara Israels stora furste och beskyddare (Daniel 12:1).

I Gamla testamentet framträder änglar ofta som människor och erkänns inte som änglar förrän de tillkännager sig själva som änglar – detta gäller till exempel den ängel som framträder för Simsons föräldrar (Domarboken 13), eller Rafael, under hans resa med Tobias (Tobit 5-12). Ibland framträder också en ängel för Guds ande. Kort sagt, även om änglar är frekventa i det O.T. är deras natur och roll inte tydligt åtskild från människornas eller Guds.

Nya testamentet

Anglar spelar en framträdande roll även i Nya testamentet. En Guds ängel berättar för Josef i hans dröm att Marias barn är avlat av den helige Ande (Matteus 1:20-21). I Lukas barndomsberättelse framträder ängeln Gabriel först för Sakarias och sedan för Maria och meddelar henne att hon kommer att bli gravid med en son genom den helige Ande (Lukas 1:19-38). Änglar framträder för herdarna och förkunnar den goda nyheten att en Messias och frälsare har fötts i Davids stad (Luk. 2:9-14).

Jesus själv rapporteras i de synoptiska evangelierna som om han talar om änglarna. Här är några exempel: ”Och jag säger er: Var och en som erkänner mig inför andra kommer Människosonen att erkänna inför Guds änglar” (Lukas 12:8). ”Ty när de återuppstår från de döda, varken gifter de sig eller blir gifta, utan de är som änglarna i himlen” (Markus 12:25). ”Se till att ni inte föraktar någon av dessa små, för jag säger er att deras änglar i himlen ständigt ser min himmelske Faders ansikte i himlen” (Matteus 18:10 – detta är källan till den kristna tron på ”skyddsänglar”). Återigen säger Jesus före sin korsfästelse: ”Tror ni inte att jag inte kan vädja till min Fader så att han genast skickar mig mer än tolv legioner av änglar?” (Matteus 26:53). Slutligen, i liknelsen om fåren och getterna hänvisar Jesus både till de goda änglarna i himlen – ”När Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom…”. (Matteus 25:31) och till Satan och hans onda änglar – ”Ni som är förbannade, gå bort från mig till den eviga elden som är beredd för djävulen och hans änglar…”. (Matteus 25:41). Änglar nämns också i andra böcker i Nya testamentet, särskilt i Uppenbarelseboken, där Mikael och hans änglar kämpar mot draken och hans änglar (Uppenbarelseboken 12). Följaktligen har ärkeängeln Mikael varit ett särskilt föremål för hängivenhet i kristendomens historia.

Vad är änglarnas natur? Även om vissa tidiga teologer (t.ex. Augustinus) trodde att änglar kunde ha någon form av materiella kroppar, är den samtida kristna samsynen att änglar är andar. Som det står i Hebreerbrevet: ”Är inte alla änglar andar i gudomlig tjänst, utsända för att tjäna för dem som skall ärva frälsningen?” (Hebreerbrevet 1:14). Men änglar kan visa sig för människor, och det finns många samtida berättelser om dessa möten (se till exempel Howard Storm, My Descent into Death ). Det är viktigt att förstå att änglar är varelser, skapade av Gud, traditionellt sett före skapandet av vårt universum.

Självklart finns det också en utbredd skepticism när det gäller existensen av änglar eftersom deras existens inte kan påvisas av vetenskapen eller genom någon empirisk testning eller metod. Den moderna naturvetenskapens hegemoni har resulterat i en allmän skepticism när det gäller det övernaturliga, och änglar anses traditionellt vara övernaturliga varelser – det vill säga att de står bortom naturlagarna.

Satan och onda änglar

Kristna teologin förklarar Satan som en fallen ängel. Jesus rapporteras ha sagt i Lukas: ”Jag såg Satan falla från himlen som en blixt” (Lukas 10:18). Berättelsen i Uppenbarelseboken 12 om Mikaels och hans änglars kamp mot draken och hans änglar har i den kristna traditionen tagits som berättelsen om Satans fall från himlen. (Änglar anses därför av kristna vara kapabla att fritt välja för eller emot Gud). Satan pekar på existensen av en personlig kraft för det onda som är äldre och större än mänskligheten. Men det är viktigt att förstå att Satan inte har någon makt över människor om de inte tillåter det, till exempel genom att samtycka till radikal ondska, delta i satanistiska riter etc.

De onda änglar som enligt Jesus ska följa Satan är mystiska. Kanske är de de demoner som ofta nämns i Nya testamentet och som drivs ut på Jesu befallning. Alla redogörelser för hans tjänst i de synoptiska evangelierna betonar exorcism (utdrivning av demoner) som ett principiellt inslag i hans arbete (se t.ex. Markus 1:21-28). Jesus själv talar om detta: ”Men om det är genom Guds ande som jag driver ut demoner, då har Guds rike kommit över er” (Matteus 1:28). Jesus gav faktiskt auktoriteten över demoner vidare till sina lärjungar – ”Då kallade Jesus sina tolv lärjungar till sig och gav dem auktoritet över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla sjukdomar och alla krämpor” (Matteus 10:1). Således har det varit och är de kristnas lära att demoner kan drivas ut genom Jesu Kristi kraft. Katolska stift har normalt en präst som är specialiserad på att utföra exorcismer, även om detta numera inte är vanligt förekommande.

Anglar och kristen tradition

Anglar har spelat en viktig roll i kristen konst och hängivenhet – särskilt ärkeängeln Mikael. I konsten är änglar tecken på himmelens närvaro. De är vanliga i renässans- och katolsk barockkonst, men mycket mindre vanliga i protestantisk och samtida konst.

Terence Nichols

Anglar och djävulen (ett muslimskt perspektiv)

Koranen hänvisar till änglar som Guds direkta tjänare. Ett av deras främsta syften är att förmedla Guds budskap till mänskligheten. Deras varje handling fullbordas för att uppfylla Guds vilja, och de besitter inte förmågan att avvika från detta ansvar. De är faktiskt helt ofelbara och måste förbli det för att vara rena varelser som kan förmedla det rättfärdiga budskapet. Om änglar hade möjlighet att bli fallna och därför kunde begå synd eller avvika från sin plikt mot Gud, skulle budskapet som de förmedlar också vara ofullkomligt.

Enligt muslimerna skiljer sig änglarnas roll mycket lite från den uppfattning om de heliga varelserna som de flesta kristna sekter har. Den kanske främsta skillnaden mellan den islamiska och den kristna förståelsen av änglar är den skala på vilken de verkar i vårt dagliga liv. Muslimerna tror att varje människa har, bland annat, två änglar som följer henne från den tidpunkt då hon föds till den tidpunkt då hennes själ lämnar kroppen (döden). Dessa två änglar är ansvariga för att registrera de goda och dåliga gärningar som deras respektive värd begår. Det är dock inte bara en enkel lagstiftning som dessa änglar registrerar, utan de är ansvariga för att registrera hur de synder eller goda gärningar som en människa begår påverkar hans personlighet, hans själ och i viss mån även hans fysiska utseende. Det är naturligtvis i slutändan Guds beslut om vad resultatet av ens handlingar ska bli, men Gud använder sin skara ofelbara änglar för att genomföra sina lagar. Det är accepterat inom islam och kristendomen att ärkeängeln Gabriel är ansvarig för att förmedla Guds budskap till sina budbärare. Det finns många exempel på detta i den heliga Koranen. Själva dikteringen av Koranen mottogs av profeten Muhammed, direkt från ängeln Gabriel, som förmedlade budskapet direkt från Gud.

Englarnas ansvarsområden sträcker sig längre än att vidarebefordra gudomliga budskap till Guds utvalda budbärare och att registrera mänsklighetens handlingar och natur. Änglarna är i själva verket ansvariga för att upprätthålla naturens perfekta jämvikt och alla Guds gudomliga lagar. De ligger bakom varje regndroppe som faller från molnen, varje storm som blåser upp ovanför oss och till och med de mikroekologiska mirakel som bakterier och bakterier utgör. Det måste noteras att änglarna inte arbetar självständigt, i själva verket är varje handling av dem viljestyrd av Gud, och de har inte ens förmågan att agera utifrån en fri vilja.

Många tror att den Helige Ande är en ängel. Det finns två förhärskande uppfattningar inom islam om den heliga anden. Den första och vanligaste är att det är ärkeängeln Gabriel. Även om detta synsätt är det traditionella finns det många som tror att det är en unik skapelse av Allah som är annorlunda och kanske en högre varelse än änglarna.

Anglar har många andra roller enligt islams läror. Det finns skyddsänglar som skyddar oss från dagliga missöden, det finns änglar som skyddar oss från djävulernas viskningar och det finns änglar som har till uppgift att få oss att dö. Muslimer tror dock att änglar inte utför onda handlingar, när de för oss till döden eller olyckor, eftersom de bara utför uppgifter som är föreskrivna av Gud.

Existensen av en varelse som är inriktad på att vilseleda de rättfärdiga är ett tema som är gemensamt för många trosinriktningar. Islam har ett något unikt perspektiv på djävulens ursprung, roll och natur. Till skillnad från kristna tror muslimerna inte att Satan var en fallen ängel, utan han är i stället en varelse som Gud skapade ur eld bland en art av varelser som i Koranen kallas Jinn (Koranen 7:13). Medlemmar av denna art har förmågan att begå synd precis som sina mänskliga motsvarigheter. Detta är en viktig distinktion, eftersom islam förkastar idén att änglar har förmågan att avvika från sin anvisade väg från Gud. Vidare säger Koranen att änglar är skapade enbart av ljus, till skillnad från lera som människor, eller eld som Jinn ( Koranen 7:12-18).

Det islamiska perspektivet på Satans fall är centrerat kring Adams skapelse. Koranen säger att när Gud skapade Adam beordrade han alla sina änglar att underkasta sig hans nya skapelse. Iblis var närvarande tillsammans med änglarna och beordrades av Allah att kasta sig ner inför Adam. Iblis är namnet på en Jinni som Gud lät bo bland änglarna. Historien berättas i kapitel sju i Koranen:

7: 12. Och VI skapade dig verkligen och sedan gav VI dig form, och sedan sade VI till änglarna: ”Underordna dig under Adam”, och de underordnade sig alla. Men Iblis gjorde det inte; han kommer inte att höra till dem som underkastar sig. 7: 13. Gud sade: ”Vad hindrade dig från att underkasta dig när jag befallde dig? Han svarade: `Jag är bättre än han. Du har skapat mig av eld medan du har skapat honom av lera”. 7: 14. Gud sade: ”Gå då ner härifrån, det är inte meningen att du skall vara arrogant här. Gå ut; du hör förvisso till dem som är förnedrade. 7: 15. Han sade: ’Var rädd om mig till den dag då de skall upphöjas.’ 7: 16. Gud sade: ’Du hör till dem som är uppskjutna.’ 7: 17. Han sade: ”Eftersom du nu har dömt mig till att fela, skall jag förvisso ligga på lur för dem på din raka väg.” 7: 18. ”Då skall jag säkert komma över dem från framför dem och bakom dem och från deras högra och vänstra sida, och du kommer inte att finna att de flesta av dem är tacksamma. 7: 19. Gud sade: ’Gå ut härifrån, föraktade och förvisade. Vem av dem som än följer dig skall jag förvisso fylla helvetet med er alla. (Koranen 7:12-19).

Koranen gör en tydlig skillnad mellan Iblis (det egentliga namnet för Lucifer på arabiska) och änglar, eftersom Iblis skryter om sin sammansättning av eld och Koranen anger vid ett flertal tillfällen att änglar är skapade av rent ljus. Denna händelse då Iblis vägrade att kasta sig ner för Adam eftersom Adam skapades av lera och Iblis av eld ses av islam som roten till alla känslor av överlägsenhet och därmed orsaken till allt ont.

På grund av illvilja och strävan efter hämnd svor Iblis att vilseleda mänskligheten och leda dem till helvetet. Iblis använder sina många anhängare bland Jinns och människor som kanske eller kanske inte är medvetna om att de tjänar hans sak, för att vilseleda människor. Koranen klargör att Iblis är mänsklighetens främsta fiende och att vi måste skydda oss mot honom och hans soldater (Koranen 6:142). Muslimerna tror att varje människa är väl rustad för att skydda sig mot Iblis och hans armé av Jinns och människor, och att Gud gav oss den viljestyrka, visdom och kunskap vi behöver för att göra det. Muslimer och kristna är överens om att änglar är rena vänliga varelser som har goda avsikter med mänskligheten. De är också överens om att djävulen är mänsklighetens främsta fiende. Lucifer är en föraktad karaktär i båda traditionerna. Det råder också enighet om att utan noggrann uppmärksamhet på våra handlingar kan människor utnyttjas av ondskans krafter för att göra skada på vår art och på jorden som Gud gjorde oss ansvariga för eftersom han gav oss herravälde över allt som finns på den. Frågan kvarstår dock, kan vi hitta en gemensam grund i kraft av vår vördnad för änglar och vår gemensamma tro på att de alltid är med oss för att vara mänskliga bröder? Kan vi, utifrån denna gemensamma tro, behandla varandra som antingen bröder i tro eller jämlikar i mänsklighet?

Muhammad H. Muhawesh

Avtalsområden, meningsskiljaktigheter och punkter för vidare diskussion

Anglar har en framträdande plats i både traditionell kristendom och traditionell islam. De bildar så att säga ett helt universum av osynliga men intelligenta varelser som i båda traditionerna betraktas som Guds budbärare och ombud. Änglar spelar förmodligen en större roll i det islamiska tänkandet än i kristendomen, delvis på grund av att den moderna kristendomen har påverkats mer av vetenskaplig skepticism än vad islam har gjort.

Underskotten i förståelsen av änglar mellan kristendom och islam är slående. Kristna har utgått från att det finns goda och onda änglar, att Satan är en fallen ängel och att änglar därför är kapabla att fritt välja för eller emot Gud. Muslimer, å andra sidan, tror att det bara finns goda änglar och att Satan och hans onda anhängare i själva verket är jinn. Djinn är en klass av varelser som inte förekommer i kristendomen: osynliga varelser (gjorda av eld) som kan välja för eller emot Gud, och som därför behöver frälsning, precis som människor. (Andarna i sagorna om Tusen och en natt och Aladdin är i själva verket jinn.)

Utmaningen (för båda religionerna) mot tron på änglar kommer från den vetenskapliga naturalismen: den utbredda tron på att naturen är allt som finns och att naturen är det som är känt genom naturvetenskapen. Eftersom vetenskapen inte kan upptäcka änglar, existerar änglar därför inte. Enligt den vetenskapliga naturalismen är änglar kvarlevor från en förvetenskaplig och animistisk tidsålder då människor visste lite om hur naturen fungerar och befolkade hela naturen med osynliga andar, älvor, demoner osv. Nu har vetenskapen förklarat hur naturen fungerar och vi kan göra oss av med förvetenskapliga vidskepelser som änglar. Utmaningen för både kristna och muslimer är att förklara hur det kan finnas intelligenta och personliga varelser som inte har fysiska kroppar. Eftersom det blir allt tydligare att det mänskliga medvetandet är nära knutet till hjärnans tillstånd och därför verkar vara beroende av hur den fysiska hjärnan fungerar, hur kan det då finnas intelligenta varelser utan fysiska hjärnor eller kroppar? Detta är en punkt som bör diskuteras vidare.