Cerebral/Cortical Visual Impairment (CVI) är en neurologisk synstörning. Synförlust eller synnedsättning på grund av hjärnskada eller sjukdom kan inträffa när som helst under livet.

CVI kan förekomma hos barn som fungerar på en nivå som motsvarar typiska jämnåriga samt hos barn med milda till svåra funktionshinder. Graden av neurologisk skada och CVI beror på tidpunkten för uppkomsten samt på skadans placering och intensitet. Det är ett tillstånd som tyder på att hjärnans visuella system inte konsekvent tolkar eller förstår vad ögonen ser.

CVI misstänks av:

• en normal eller nära normal ögonundersökning som inte förklarar synprestanda
• en sjukdomshistoria som vanligtvis inkluderar neurologiska problem
• närvaron av unika visuella/beteendemässiga kännetecken

Causer till CVI är bland annat brist på eller otillräcklig syretillförsel (anoxi, hypoxi, ischemi och asfyxi), intraventrikulär blödning, utvecklingsstörningar i hjärnan, huvudskador, hydrocefalus, infektioner i det centrala nervsystemet, t.ex. encefalit och hjärnhinneinflammation, eller okända orsaker.

Unikala visuella beteenden vid CVI (barnet kan uppvisa ett eller flera av beteendena):

• Normal eller minimalt onormal ögonundersökning (CVI kan samexistera med okulära synnedsättningar) som inte förklarar den visuella prestandan
• Svårigheter med visuell nyhet (föredrar att titta på välbekanta föremål, kan sakna visuell nyfikenhet)
• Möjligen visuellt uppmärksammar endast i det närliggande rummet
• Svårigheter med visuell komplexitet (presterar bäst när ett sensoriskt inflöde presenteras åt gången, när den omgivande miljön inte är visuellt rörig eller när objektet som presenteras är enkelt)
• Svårigheter med visuell trängsel (flyttar ögonen närmare materialet för att försöka eliminera överflödigt visuellt inflöde)
• Obsiktsbeteenden som inte är ändamålsenliga/ljusbeteenden som stirrar på ljuset
• Fotofobisk eller ljuskänslig
• Färgpreferenser (rött och gult, men kan vara vilken färg som helst)
• Förhållanden till synfältet
• Kan använda den perifera synen effektivare än den centrala synen
• Kan använda den perifera synen när de presenteras för ett visuellt stimulus och ser ut som om de tittar bort från målet
• Visuell latens (visuella reaktioner är långsamma, ofta fördröjda)
• Attraktion till rörelse (objektets rörelse motiverar visuell uppmärksamhet och förbättrar förståelsen av objektet som helhet)
• Absenta eller atypiska visuella reflexmässiga reaktioner (kan misslyckas med att blinka vid en beröring på näsan eller vid ett objekt som rör sig snabbt mot honom)
• Attypiska visuella motoriska beteenden (titta och röra förekommer som separata funktioner…barnet tittar, vänder huvudet bort från föremålet och sträcker sig sedan efter föremålet)
• Kan uppvisa dålig djupperception, vilket påverkar deras förmåga att exakt sträcka sig efter ett mål
• Överstimulering kan leda till trötthet, eller i kort visuell uppmärksamhetsspännvidd
• Kan navigera genom röriga miljöer utan att stöta på saker (använder ”blindsight” ett visuellt system i hjärnstammen)

Graden av CVI kan variera från lindrig (typiskt utvecklande barn med begränsade atypiska visuella beteenden) till allvarlig (multipla funktionsnedsättningar med många atypiska visuella beteenden). Graden av neurologisk skada och CVI beror på tidpunkten för insjuknandet samt skadans placering och intensitet. Det är ett tillstånd som tyder på att hjärnans visuella system inte konsekvent tolkar eller förstår vad ögonen ser. Förekomsten av CVI är inte en indikator på barnets kognitiva förmåga. Vissa visuella beteenden kan lösas, medan andra kan behöva miljöanpassningar för att barnet ska lyckas i skolan och hemma.