När jag för första gången mejlade mina kollegor för att berätta att jag var gravid, kom en oväntad kommentar från vår receptionist: ”Du cyklar väl inte fortfarande till jobbet, eller hur? Är det säkert?”
Sanningen var att jag inte visste. Som ivrig cyklist, med en fast övertygelse om att cykling till och från jobbet gör livet i London inte bara uthärdligt utan faktiskt ganska trevligt, var det en av de första sakerna jag googlade efter att testet visat sig vara positivt. Men råden var motstridiga. Alla var överens om de fysiska och psykologiska fördelarna med måttlig motion med låg effekt under en lågriskgraviditet, och NHS råder kvinnor att ”fortsätta med sin normala dagliga fysiska aktivitet eller motion så länge som du känner dig bekväm”. Men de varnar också för cykling ”eftersom det finns en risk för att falla”. Det är en åsikt som återfinns på föräldrasajter som NCT och BabyCentre, där den sistnämnda varnar för allt annat än att cykla på motionscykel eftersom ”även om du är en erfaren cyklist finns det en risk att du faller eller blir avstött från din cykel”.
Är det sant? Vissa olyckor är tragiskt nog oundvikliga, men är det inte samma sak när du korsar en väg eller sätter dig i bilen?
Tursamt nog fanns CTC – den nationella cyklistorganisationen – på plats med positiva råd och användbara tips, från att höja styret och montera lägre växlar till det mer temperamentsfulla ”minska antalet nedfarter i terräng och träna inte i grupp”. De säger också att man ska rådgöra med sin läkare först, vilket jag gjorde. Hon såg ingen anledning till att jag inte skulle cykla så länge jag tog det lugnt och lyssnade på min kropp. Efter tre månader mådde min kropp bra, och den enda gnutta morgonkräksjuka kom de sällsynta morgnar då jag tog tåget och bussen till jobbet, vilket också fördubblade min restid.
Som man kan förvänta sig är saker och ting mer upplysta på kontinenten. Jag träffade en holländsk kvinna på semester och frågade om hon planerade att cykla under sin tredje graviditet. Hennes otroliga svar var: ”Självklart, hur skulle jag annars ta mig runt?”. Och som Mikael Colville-Andersen från den Köpenhamnsbaserade cykelbloggen Cycle Chic säger: ”Cykling är praktiskt taget föreskrivet för gravida kvinnor i Danmark”. Han ägnar till och med ett inlägg åt vackra gravida cyklister i all ära. På en tråd på CTC:s Facebooksida illustrerar Merlijn Janssens den annorlunda mentaliteten i Storbritannien: ”När jag var gravid med mitt första barn var det ingen i Nederländerna som ifrågasatte cykling, här ser alla på dig som om du begår en dödssynd.”
Jag är nu en vecka innan jag är gravid i sjunde månaden och cyklar fortfarande glatt, om inte lite mer andfådd, min 15 mil långa tur-och-retur till jobbet. Jag mår riktigt bra och min läkare är imponerad av hur ”rörlig” jag är för detta skede av graviditeten. Jag cyklar fortfarande på min mycket omtyckta single speed, även om jag mentalt har inställt mig på att jag förmodligen måste byta till en mer upprätt cykel i holländsk stil för den sista sträckan, eftersom till och med de minsta lutningarna blir allt tuffare. Eller så kanske jag måste sluta cykla helt och hållet, vem vet. Jag har ett öppet sinne för det.
Under den senaste månaden har till och med min mans mest väsenspridda t-shirtar slutat att dölja min ständigt växande bula, vilket har lett till att jag har fått mer än min beskärda del av roliga blickar från främlingar, allt från frågetecken till rent av ogillande. Förra veckan skrek en taxichaufför: ”Du borde inte cykla i ditt tillstånd, älskling!” efter att jag skällde ut honom för att han farligt nog körde upp mig i en bussfil. Och en vän stoppade mig på gatan häromdagen och sa, med ett bekymrat ansikte, ”Lova mig att du slutar cykla snart”. Som om bara det att jag cyklade var dödligt sårande för henne.
Men jag har fått tröst av råd från andra cyklister som cyklat fram till slutet av sin graviditet, till exempel Sarah Buck, tidigare designer på cykelmodemärket Cyclodelic. Hon var cykelkurir i tio år och har aldrig övervägt att inte cykla under graviditeten. ”Ingen vågade säga åt mig att inte cykla, annars hade de fått problem. Men jag kände mig så bekväm på cykeln att det aldrig skulle bli ett problem för mig. Jag cyklade från Camberwell till Hackney, en och en halv timmes lätt träning per dag, och jag tror verkligen att det gynnade min kropp och mitt sinne. Jag hade en riktigt hälsosam graviditet och eftersom du inte belastar benen är det faktiskt lättare än att gå.”
Josie Dew, författare till sju böcker om cykelresor och vice ordförande för CTC, cyklade 10-15 mil dagligen under båda sina graviditeter, inklusive de dagar då hon fick värkarbete. ”Jag rekommenderar att du cyklar medan du är gravid (det vill säga om din kropp redan är van vid att trampa på pedalerna dagligen) och att du sedan cyklar uppför en backe på 1:4 på din förlossningsdag. Det verkar få saker och ting att röra på sig på ett bra sätt och i ett ganska högt tempo också.”
”Jag är 44 år så till en början var läkarna lite panikslagna över min ålder, men sedan insåg de att jag var ganska vältränad på grund av all cykling som jag gör. Det var ganska jobbigt på slutet, som att vara riktigt otränad, men det fick mig att känna mig lycklig och det är viktigt att hålla sig aktiv…. och min barnmorska tycker att det definitivt hjälpte mig att vara cyklist under förlossningen. Om du är van vid att vara trött och pressa dig själv genom ytterligare tio bergspass hjälper det dig att hantera smärtan under förlossningen.”
Här hoppas vi att hon har rätt.
– Sam Haddad är redaktör för Cooler, en sport- och stiltitel för unga kvinnor
- Dela på Facebook
- Dela på Twitter
- Dela via e-post
- Dela på LinkedIn
- Dela på Pinterest
- Dela på WhatsApp
- Dela på Messenger