D-Girl | |
Säsong 2, Avsnitt 7 #20 | |
|
|
Sändningsdatum | 27 februari 2000 |
Författat av | Todd A. Kessler |
Regisserad av | Allen Coulter |
Avsnittsguide | |
förra ”The Happy Wanderer” |
nästa ”Full Leather Jacket” |
”D-Girl” är det sjunde avsnittet i säsong 2 av HBO:s originalserie The Sopranos. Det är det 20:e avsnittet i serien. Det skrevs av Todd A. Kessler, regisserades av Allen Coulter och sändes ursprungligen söndagen den 27 februari 2000.
avsnittets rollbesättning
- James Gandolfini som Tony Soprano
- Lorraine Bracco som dr. Jennifer Melfi
- Edie Falco – Carmela Soprano
- Michael Imperioli – Christopher Moltisanti
- Dominic Chianese – Corrado Soprano, Jr.*
- Vincent Pastore – Pussy Bonpensiero
- Steven Van Zandt – Silvio Dante *
- Tony Sirico – Paulie Gualtieri *
- Robert Iler – Anthony Soprano, Jr.
- Jamie-Lynn Sigler som Meadow Soprano
- Drea de Matteo som Adriana La Cerva
- David Proval som Richie Aprile
- Aida Turturro som Janice Soprano
- och Nancy Marchand som Livia Soprano
*. = endast kredit
Gästspel
- Jon Favreau som han själv
- Sandra Bernhard som hon själv
- Janeane Garofalo som hon själv
- Alicia Witt som Amy Safir
- Louis Lombardi, Jr. Skip Lipari
- Toni Kalem Angie Bonpensiero
- Arthur Barnes säkerhetsvakt
- Stephen Bienskie hotellbiträde
- John Devlin – biträdande regissör
- Dominic Fumusa – Gregory Moltisanti
- Andersen Gabrych – UTA-receptionist
- Bryan Matzkow Hotel Manager
- Andrea Maulella – Michele Forman
- Jason Minter – Bellman
- Frank Pando – Agent Grasso
- Steve Porcelli – Matt Bonpensiero
- Elizabeth Reaser – Stace
- Asa Somers – Blaine Richardson
avsnittssammanfattning
A.J. fortsätter att vara en källa till ångest för Tony. En eftermiddag när han kör utan körkort i Carmelas bil gör A.J. en skarp sväng och kör in i en parkerad lastbil och lämnar några repor och en trasig dörrspegel. När Carmela försöker köra ut ur garaget faller den grovt ersatta spegeln av. Carmela och Tony sätter sig sedan ner med A.J. och läxar upp honom om hur han kunde ha dödat människorna i bilen. A.J. tycker att scenariot skulle vara ”intressant”, eftersom ”döden bara visar livets yttersta absurditet”. Tony och Carmela är bestörta och frågar var han har fått sådana idéer. A.J. avslöjar att han har stött på Jean-Paul Sartres filosofi och ber till och med om att inte bli konfirmerad eftersom han säger att det inte finns någon Gud. Tony känner sig förvirrad över A.J:s plötsliga dystra humör och diskuterar det med dr Melfi. Medan Tony anser att det inte är normalt att ifrågasätta tron menar Melfi att existentialistiska funderingar är en naturlig fas i tonåren som förträngdes av Tonys föräldrar. Melfi frågar sedan Tony hur hans avbrutna förhållande till Livia påverkar barnen, med tanke på att han offentligt har insisterat på att hans mor i praktiken är död för honom. Tony svarar inte, men medger nedstämd att A.J:s oro kan vara berättigad.
Tony vänder sig till Pussy för att få vägledning om A.J., eftersom Pussy är både hans gudfar och konfirmationsponsor. Pussy tar sedan med sig A.J. och sin egen son i collegeåldern, Matt, till slagburen där den mer välinformerade Matt förklarar att filosofer som Nietzsche ofta var mentalt störda eller saknade integritet, och råder honom att studera tidigare, icke-nihilistiska filosofiska arbeten. A.J. förklarar att han inte tror att Gud inte finns, men att han tror att Gud är död. Han hänvisas till Livia för att få visdom och vägledning. När han berättar för henne hur han hamnade i trubbel instämmer Livia avvisande i att livet är meningslöst och ensamt och säger till sitt barnbarn att alla är förutbestämda att ”dö i sina egna armar”.
Pussy tvingas av FBI att bära en mikrofon när han är med på konfirmationsceremonin och festen efteråt. Timmar före ceremonin rakar Pussy sitt bröst när en otålig Angie frågar om hon får komma in i badrummet. Pussy försöker stoppa henne och när hon öppnar dörren kastar hon en spegel på honom vilket leder till att Pussy kastar sig ursinnigt på henne. När han ska slå henne kommer Matt in och avbryter slagsmålet. När Pussy reser sig upp ser Matt blod på sin fars bröst.
Efter ceremonin ertappas A.J. med att röka hasch med två kusiner i garaget, vilket gör hans föräldrar ännu mer bestörta. En generad A.J. drar sig sedan tillbaka till sitt rum där han får höra av Pussy att hans far är en god man. En alltmer känslosam Pussy berättar sedan historien om hans avlidna syster och hur Tony alltid stannade hos henne på sjukhuset fram till hennes död. Efter att Pussy kramar om A.J. blir FBI:s mottagning av signaler från hans mikrofon besvärlig. A.J. går sedan tillbaka ner till festen där familjen samlas för en bild. När Tony frågar var gudfadern är visar det sig att Pussy är i badrummet och snyftar.
Christopher Moltisanti återupptäcker sitt intresse för filmvärlden. När han äter middag med sin kusin Greg bjuder Gregs fästmö, Amy Safir (en medarbetare till Jon Favreau), in Christopher och Adriana till inspelningsplatsen för att se hur deras nya film spelas in. Adriana berättar för Christopher att hon tror på honom och att hon har sparat en kopia av det manus som han tidigare hade kastat. Christopher går ensam till inspelningsplatsen och sitter med på en filminspelning med Janeane Garofalo och Sandra Bernhard i huvudrollerna. När Janeane protesterar mot ordet ”bitch” i manuset har regissören svårt att hitta ett ersättningsord. Christopher föreslår ordet ”pucchiaca”, italienskt för ”fitta”, vilket accepteras av de imponerade skådespelarna och besättningen.
Senare under lunchen diskuterar Christopher sitt manuskript med Jon och Amy och berättar en historia om en gangsters möte med en transsexuell. Jon och Amy ställer frågor om maffian och verkar imponerade och respektfulla mot Christopher. Christopher blir snart mycket nära Amy och de inleder ett sexuellt förhållande. Detta är okänt för Adriana, som fortfarande väntar på att Christopher ska fria. Christopher stormar ut från en restaurang när Adriana fortsätter att pressa honom. Han går till Amy och säger att han var ”i närheten”. Det går inte upp för Amy förrän nästa morgon att hon har förrått sin fästman och att de borde berätta sanningen. Christopher varnar henne för att göra det, men blir snart distraherad när han råkar se Favreaus manuskript. När Christopher läser utkastet får han reda på att Jon använde den berättelse som han hade berättat för honom i förtroende. Irriterad söker Christopher efter Favreau, men finner att han redan har återvänt till Kalifornien. När Christopher närmar sig Amy intar hon en strikt affärsmässig attityd och säger att studion har tappat intresset för maffiafilmer. Christopher blir rasande och fördömer henne som en ”jävla D-tjej”, vilket får en förolämpad Amy att förklara att hon är vicepresident innan hon stormar iväg.
På konfirmationsfesten ställer Tony Christopher inför ett ultimatum: han ska nu bestämma sig för om han vill förbinda sig till DiMeos brottsfamilj. Tony ger Christopher tio minuter för att överlägga med sig själv. När tiden är slut kommer Tony att se svaret genom hans handlingar. Om Christopher inte ses på festen kommer Tony att anta att Christopher har gått efter ”vad fan som än kallar dig”, vilket innebär att Tony aldrig vill se honom igen. Om Christopher ses mingla bland gästerna kommer Tony att anta att han inte har något högre kall än maffian, och från och med nu kommer varje timme av varje dag att återspegla detta. Christopher tänker på detta på trappan till Tonys hus och återvänder in i lokalen, vilket visar att han lovar Tony och familjen sin lojalitet. I samma ögonblick gråter en förtvivlad Pussy i badrummet över sin illojalitet och isolerade position.
Titelhänvisning
- Avsnittets titel är en förkortad titel för ”utvecklingsflicka”, som främst används inom film- och TV-industrin.
Kopplingar till andra medier
- Plottan som involverar Jon Favreaus intresse för att skriva ett manus till en maffiafilm återfinns i hans egentliga film Made från 2001, som fokuserar på två blivande wiseguys som tilldelas ett jobb i New York City. Tre av Sopranos-medlemmarna i det här avsnittet (Vincent Pastore, Federico Castelluccio och Drea de Matteo) spelar biroller i Favreaus film.
- Amy säger att filmen Mickey Blue Eyes från 2000, med Tony Sirico i huvudrollen, inte lyckades leva upp till sin förhandsannonsering.