av Graham Vanbergen

Det har på senare tid spekulerats mycket i pressen om den förestående globala kraschen och de oundvikliga konsekvenserna den kommer att orsaka. Även om detta förblir spekulativt, för många, menar många sakkunniga ekonomer att dessa spekulationer i själva verket redan är en realitet. Författaren analyserar här några av de skäl som ges av några av de mest välkända ekonomerna i världen och har fler dåliga nyheter för oss alla. Den förutspådda globala recessionen 2020 kan vara optimistisk.

Prediktionerna kommer nu i tät och snabb takt. Det verkar som om det finns en given slutsats att 2020 är det datum då kraschen 2.0 kommer att ställa till med förödelse ännu en gång. Tyvärr har dessa förutsägelser blivit sannare. Eftersom många företag har ansökt om konkurs och stängning, misslyckas ekonomierna över hela världen. I skrivande stund är 2020 redan inne i sin andra halva. Men det verkar inte finnas något ljus i slutet av tunneln ännu. ”Även om konsumenternas konkursansökningar har minskat under året, förutspår vi att vi kommer att se en kraftig ökning under den senare halvan av 2020 och in i 2021”, konstaterade Ben Tejes medgrundare och vd för Ascend Finance, som har byggt kalkylatorer för konkurser och skuldsanering.

The Predictions Of Well-Known Economists And Journals

The Independent har sagt: ”Nästa globala finanskris kommer att inträffa 2020, varnar investmentbanken JPMorgan – utlöst av automatiserade handelssystem. ”1

Forbes: ”2020-talet kan bli det värsta årtiondet i USA:s historia – utlöst av smittan från en global kreditkris. ”2 Denna förutsägelse från Forbes har aldrig varit mer exakt. I dag, när fler individer har skuldsatt sig, finns det en global kreditkris. Pandemin har lett till att företag har lagts ned. Därför har ekonomierna lidit; arbetstillfällen har gått förlorade. Bara för att tillgodose sina dagliga behov har många skuldsatt sig och betalar fortfarande för det nu.

Mark Zandi, chefsekonom på Moody’s Analytics, sade att ”2020 är en verklig vändpunkt.”

True Tamplin från Finance Strategists sade: ”Även om vi har sett en V-formad återhämtning på marknaderna är de grundläggande mätvärdena som skapar långsiktig tillväxt i spillror. Det vi ser är det direkta resultatet av enorma stimulanspaket, låga räntor, låga skatter och andra hävstänger som dras för att tillfälligt stötta aktiemarknaden.”

Tidningarna, tidskrifterna och kreditinstituten spekulerar. (Ta reda på mer om bästa kreditkort efter konkurs.) Men vad säger de som är insatta?

De ekonomiska institutionernas förutsägelser

Avse de ekonomiska tidskrifterna ovan är här också några analytikerprognoser från kända ekonomer inom den akademiska världen.

Nouriel Roubini,3 en professor vid NYU:s Stern School of Business. Han är också seniorekonom för internationella frågor i Vita huset under Clinton-administrationen. Han har också arbetat för IMF, den amerikanska centralbanken och Världsbanken.

Roubini förutspår att den nuvarande globala expansionen troligen kommer att fortsätta in i nästa år, men varnar för att förutsättningarna kommer att vara mogna för en global recession 2020.

Han påpekar att de globala stimulanspaketen håller på att upphöra, att inflationen är på väg, att handelstvister kommer att skapa en hämsko på ekonomierna och att räntorna nu är på väg uppåt. Han har naturligtvis rätt på alla punkter.

Interessant nog kommenterar Roubini hur en begränsning av invandringen kommer att bromsa tillväxten eftersom åldrande befolkningar inte kommer att kunna ta upp den svaga delen. Detta är en ironi som kommer att gå förlorad för samma befolkningsgrupp som röstade för populistiska rörelser för att avlägsna dem.

Som en ironi är det också sant. Invandringen mellan nationer har också begränsats, om än tillfälligt, på grund av reserestriktioner. Eftersom dessa aspirerande invandrare tvingas stanna i sina hemländer kan vissa också drabbas av att vara arbetslösa eller tjäna mindre än vad de hoppats på. Detta bromsar den ekonomiska tillväxten eftersom människors köpkraft också minskar.

Roubini säger också att Kina måste bromsa sin tillväxt för att ta itu med överkapacitet och överdriven skuldsättning. I den andra delen av världen måste Europa ta itu med sin egen nuvarande politiska dynamik och hot om fler utträden. Brexit har tyvärr satt denna typ av modell för andra länder inom EU. Som det har visat sig i tidigare recessioner kommer ”risken för illikviditet och brandförsäljning/undershooting att bli allvarligare och förmodligen ännu viktigare är att man inte längre kan räkna med den backstop som centralbankerna tillhandahöll under åren efter krisen.”

Med andra ord har den keynesianska ekonomin just misslyckats. Få regeringar kunde spara något från den senaste kraschen för att betala för nästa.

William White4 är tidigare vice guvernör för Bank of Canada och tidigare chef för den monetära och ekonomiska avdelningen vid Bank for International Settlements.

White anser i likhet med Roubini att nästa recession kan bli ännu dyrare än den förra, ”inte minst för att beslutsfattarna kommer att ställas inför aldrig tidigare skådade ekonomiska och politiska begränsningar när de ska reagera på den.”

Nationer över hela världen har dragit på sig så mycket mer skulder från Världsbanken och andra globala bank- och låneinstitut. Det är inte längre en politisk strid från en nation till en annan. Utan en förenad kamp mellan politiker för att rädda sina respektive länder från en pandemi som orsakar mer förödelse än man någonsin kunnat föreställa sig.

White fokuserar mer på den senaste tidens penningpolitik som har inneburit en kontinuerlig ökning av förhållandet mellan den icke-finansiella skulden och den globala BNP. Han påpekar helt riktigt att skulderna har hopat sig över hela världen, med de mest betydande ökningarna i de privata sektorerna på tillväxtmarknaderna.

”Återhämtningen i tillväxtekonomierna var tänkt att vara en del av lösningen efter krisen. Nu är dessa ekonomier en del av problemet. Det faktum att en stor del av denna skuld i dollar har utfärdats av personer som inte är bosatta i USA innebär att en ny kostsam valutakris kan vara i antågande.”

Återigen är det överdrivet uppblåsta tillgångar som aktier och fastigheter som förekommer i kritiken från dessa ekonomiska experter, och alla ser ut att inte hamna i lägret ”vi såg det inte komma” som förra gången. Det talas nu om ”covenant-lite”-lån – lån som saknar många grundläggande skyddsåtgärder för långivaren och som skapade en miljö för överdrivet risktagande. Det var så det var 2008 – utlåning till demografiska grupper med hög risk.

Richard Kozul-Wright, chef för avdelningen för globalisering och utvecklingsstrategier vid FN:s konferens för handel och utveckling, har en något annorlunda syn på den kommande krisen. Men i slutändan går det hela ut på samma sak. Han säger att ett underreglerat, eller ännu viktigare och oreglerat ”skuggbanksystem” har vuxit till en verksamhet på 160 biljoner dollar. Det är dubbelt så stort som den globala ekonomin.

”Tack vare de triljoner dollar i likviditet som de stora centralbankerna har pumpat in i den globala ekonomin under det senaste decenniet har tillgångsmarknaderna återhämtat sig, företagssammanslagningar har gått på högvarv och återköp av aktier har blivit ett riktmärke för ledarskapsskicklighet. Däremot har den reala ekonomin sprattlat vidare genom flyktiga anfall av optimism och intermittent prat om nedåtrisker. Och medan beslutsfattarna intalar sig själva att höga aktiekurser och export kommer att öka genomsnittsinkomsterna, är det ett faktum att de flesta av vinsterna redan har fångats upp av dem som befinner sig högst upp i pyramiden.”

Andrei Shleifer, den välkända professorn i ekonomi vid Harvard University, säger att ingen av lärdomarna från krisen 2008 har dragits, oavsett vad olika regeringar har sagt att de har gjort. Intressant nog är det Shleifer framför allt säger att den senaste kraschen verkligen var förutsägbar och att nästa krasch därför också borde vara förutsägbar. Han kommer naturligtvis till samma slutsatser, det kommer att bli en krasch, men av olika skäl.

Min poäng är mycket enklare. Jag förutspådde kraschen 2008 och flyttade alla pengar bort från aktier (kolla in automatiserat handelssystem (bitcoin pro)) och investerade en del av dem i ädelmetaller. Många människor har börjat investera sitt stimulanspaket i kryptovaluta som verkar blomstra för tillfället, vilket Coinformant har noterat. Vid den tidpunkten var min oro att tillväxten drevs av skulder, inte av att produktion eller snabbt stigande löner (varav ingetdera faktiskt inträffade) återfördes tillbaka till ekonomin. Jag trodde att marknaden byggde på bluff och överdrivet självförtroende. Det var, som det visade sig, ett bankstyrt förtroendeknep. De satsade större än någonsin tidigare och spelade på att räddningspaketen skulle komma – och de hade rätt.

Under 2018 har den globala skulden stigit till en uppseendeväckande summa på 250 biljoner dollar. Växande från drygt 140 biljoner dollar 2008 – denna siffra är nu mer än 300 procent av 2018 års förväntade årliga globala produktion på 87 biljoner dollar. Återigen har ökad produktion och stigande löner inte figurerat som den främsta drivkraften bakom tillväxten, utan det har skulderna gjort.

Kozul-Wright nämner med rätta att ”tillväxtmarknadernas andel av den globala skuldstocken ökade från 7 % 2007 till 26 % 2017, och krediterna till icke-finansiella företag i dessa länder ökade från 56 % av BNP 2008 till 105 % 2017”. Han nämner också med rätta att det är mycket mindre troligt att dessa ekonomier kommer att klara av en eventuell nedgång.

Nomi Prins, f.d. VD på Goldman Sachs, numera journalist som skriver om Wall Street och den amerikanska ekonomin, kommer med en liknande men mer fokuserad orsak till gnistan för nästa kris. Hon anser att skuldsättningens fyra pelare är på väg att kollapsa.

Hushållens konsumtionsskulder har nått all time highs. Det har även kreditkortsskulder och studieskulder (som nu är den näst högsta skulden i USA) och slutligen bilskulder. Intressant nog har bilskulderna i USA inte bara nått en ny topp, utan även betalningsanmärkningarna har nu passerat toppen från 2008. Detta är i stort sett samma sak i Storbritannien. (se listan över brittiska aktiemäklare)

”Vår ekonomi vilar på fyra sönderfallande skuldpelare. Om en av dessa kollapsar kan hela överbyggnaden inte vara långt efter”, varnar Prins.5

Och så verkar det som om de flesta ekonomiska experter går på 2020 för att den globala kraschen ska komma tillbaka på alla de ovan nämnda. Och de är alla giltiga skäl.

Min åsikt är att nästa globala kris redan har börjat, men att recessioner börjar där vi inte tittar och när vi märker det är det för sent. Vi gillar också att koppla en händelse till nedgångar som det falska antagandet att Lehman var epicentrum för den värsta ekonomiska kraschen på 100 år. Verkligheten är att Lehman’s bara var en politisk syndabock för den tidens underreglerade nyliberala marknader som överdrev. Det var bara rök och speglar.

Det som hände då kommer att hända igen, eftersom regleringen inte har åtgärdat de underliggande problemen, men den här gången kommer reaktionerna på det att dämpas på grund av brist på tillgängliga resurser, och det är naturligtvis ett bekymmer.

Det finns dock ett större bekymmer. Resultatet av nya räddningspaket kommer den här gången att bli fullständigt outhärdligt, särskilt i länder med återuppståndna populistiska rörelser och deras nästan insolventa regeringar. Och den här gången, som ett direkt resultat av 2008, finns det många att välja mellan. Nedfallet kan bli lika omvälvande den här gången som det var förra gången.

Slutord

Välj bland de många utlösande faktorerna som skulle kunna få skulden. Men oavsett orsak kan man lugnt säga att förutsägelserna om en global recession 2020 faktiskt har besannats. Olika länder spridda över alla kontinenter har sina egna utlösande faktorer för var och en av sina respektive ekonomiska recessioner. Hotade, om inte verkliga handelskrig, geopolitiska spänningar, imploderande konsument- eller företagsskulder, chockval, omjustering av tillgångspriser, Brexit, ett destabiliserat EU, stigande räntor, inflation. Den förväntade kraschen 2020 har redan en fot i dörren eftersom experterna redan varnar för att det kommer att bli så – förtroendet minskar snabbt. Till sommaren nästa år kommer de globala marknaderna att ha en obestridlig ny bana. Allt ekonomer kan hoppas på är att marknaderna förhoppningsvis kommer att börja blomstra igen och förbättras.

Om författaren

Graham Vanbergens affärskarriär kulminerade i en styrelsepost i en av Storbritanniens största fastighetsportföljer, som ägdes av ett av de största finansinstituten i världen. I dag är han grundare och bidragande redaktör för TruePublica.org.uk.