Bibelns böner: Jonas bön i Jona 2:1-9

1 Från fiskens insida bad Jonas till Herren, sin Gud. 2 Han sade:
”I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
Från djupt inne i de dödas rike ropade jag på hjälp,
och du hörde mitt rop.
3
Du kastade mig ner i djupet,
i själva hjärtat av haven,
och strömmarna virvlade runt mig;
alla dina vågor och brytare
svepade över mig.
4
Jag sade: ”Jag har förvisats
från din syn;
och ändå ska jag återigen se
till ditt heliga tempel”.
5
De uppslukande vattnen hotade mig,
djupet omgav mig;
tång var lindad runt mitt huvud.
6
Till bergens rötter sjönk jag ner;
jorden under mig spärrade mig för alltid.
Men du, Herre min Gud,
hämtade mitt liv upp ur gropen.
7
”När mitt liv ebbade ut,
kom jag ihåg dig, Herre,
och min bön steg till dig,
till ditt heliga tempel.
8
”De som håller fast vid värdelösa avgudar
vänder sig bort från Guds kärlek till dem.
9
Men jag, med rop av tacksam lovsång,
kommer att offra till dig.
Vad jag har lovat kommer jag att uppfylla.
Jag ska säga: ’Frälsningen kommer från Herren’.”

Det är förmodligen en av de mest unika miljöerna för en bön i hela Skriften och en plats som ingen av oss någonsin skulle vilja vara på. Jonas är den ökända profeten som landar inuti en val (eller åtminstone en stor fisk, Bibeln säger det inte specifikt). Han har gjort några dåliga val, följt sitt huvud i stället för den helige Ande, och befinner sig på en båt till en plats som Gud inte sagt åt honom att åka till. Båten hamnar snart i dåligt väder och stormigt hav. Jona inser sitt misstag genom att inte lyda Guds befallning att gå till Nineva, det folk som han var utsänd för att predika för. Han vet att om han inte är ombord på båten kommer resten av besättningen att överleva. Han kastas överbord och blir uppslukad av valen.

Vi känner till historien ganska väl. Men har vi sett liknande omständigheter utspela sig i våra liv? Så här brukar det gå till:

1. Gud ger oss en befallning att göra något
2. Vi vill inte följa ”nämnda befallning”
3. Vi bestämmer oss för att vi inte tänker lyssna på Gud
4. Gud tillåter ett krismoment i våra liv där vi ropar till honom
5. Vi ber om Guds förlåtelse och möjligheten att bli återställda ur den röra vi har gjort
6. Gud återställer oss och sätter oss på rätt väg igen
7. Vi förstår hans ursprungliga befallning och följer den i lydnad

Om du är som jag har du gått igenom steg 1-7 en gång eller två (eller femtio) i ditt liv. Det är det mänskliga villkoret som vi alla föds in i. Vi väljer synden framför frälsaren. Vi väljer självet framför överlåtelse. Det är fult och kan leda till att vi hamnar i ganska otäcka situationer. Titta bara på Jona: en man som ligger i en valens buk, med sjögräs runt halsen, som luktar vad som helst inuti odjuret… allt för att han valde att säga nej till Gud.

Dagens avsnitt av Bibelns böner kan verkligen tala på flera olika nivåer. En del kanske upptäcker att de befinner sig i valen, på en plats som är resultatet av dåliga val och olydnad. Det finns något i Jonas bön för dig i dag. Andra kanske har lämnat valen, men känner fortfarande en gnagande känsla av att de har svikit Gud och att skulden inte vill släppa. Jonas har något för dig också. Slutligen finns det några som ser de dåliga val som andra i deras närhet har gjort och som undrar vad som krävs för att de äntligen ska bli fria; för att ta sig ur den dåliga situation de befinner sig på. Jonas har något tröstande för dig också i dag!

Gubbar, jag är glad över den här bönen idag. Jag älskar Jonas bok. Låt oss gräva i den!

1. Jona förstår att Gud är en Gud som är nära

Från djupet av de dödas rike ropade jag på hjälp, och du hörde mitt rop. Jona 2:1

Det är lätt att säga att Jona som profet hade alla de rätta svaren. Han hade kontakt med Gud. Han var till och med ett språkrör för Gud för att kalla människor ut ur deras ondska. Det betyder inte att han var ofelbar. Män och kvinnor i ledarroller inom kyrkan är mänskliga och de kan lätt komma på villovägar och vackla. Gud hade tydligt sagt till Jona att han skulle gå: Herrens ord kom till Jona, Amittais son: ”Gå till den stora staden Nineve och predika mot den, eftersom dess ondska har kommit upp till mig.” Jona 1:1 Av någon anledning: kanske rädsla, kanske tvivel, kanske bara en fördom mot folket i Nineve, bestämde sig Jona för att fly i motsatt riktning. Hans handling var ett direkt trots och olydnad inför Gud.
Bönen i Jona 2 är orden från en desperat man som kunde ha vänt sig inåt och sjunkit ytterligare i separation från Gud. Men han insåg att även i sin synd var Gud fortfarande nära. Gud kunde ha låtit Jonas drunkna. Han kunde ha börjat om med någon annan. Det gjorde han inte. I sin nåd låter han fisken svälja Jona och i det inser Jona att han har skonats och fått en andra chans. Hur mörkt det än är där han sitter är Gud inte långt borta och avlägsen. Gud är nära. För dig och mig ger detta stort hopp. Jesus överger oss aldrig när vi befinner oss i livets avgrund. Hans närvaro finns där och vi behöver bara åkalla hans namn för att återigen få rätt ställning.

2. Jonas kommer ihåg att Gud är en Gud som återställer

När mitt liv ebbade ut kom jag ihåg dig, Herre, och min bön steg upp till dig, till ditt heliga tempel. Jona 2:7

Ibland när vi befinner oss på en plats som Jona var och sedan kommer ut ur den, känner vi oss ovärdiga och oförtjänta. Ärligt talat är det en naturlig reaktion och det borde finnas en viss grad av erkännande från vår sida av vår ovärdighet. Vi är inte värda Guds generösa nåd i våra liv. Vi har inget att ge honom, och vi kan heller aldrig återgälda honom. Men för en del hänger skulden kvar. Satan använder vår ovärdighet för att säga: ”Se, du är för långt borta. Du har ställt till det för mycket och Gud kan aldrig använda dig”.

Det fantastiska med Jonas omvändelseupplevelse i valen är att den tvingar honom att förlita sig på Guds karaktär, inte på sin egen. Han känner till sin egen syndfullhet. Han vet att han, bortsett från Gud, är en misslyckad, en misslyckad, och han kommer aldrig att få det rätt. Men … han kommer ihåg Gud! Hur ofta glömmer vi inte att vår identitet blir ny när vi sätter vår tillit till Kristus? Vi är bokstavligen inte längre våra egna, utan vi är hans. Hans mest värdefulla ägodel. Det är den sanningen vi måste hålla fast vid när fienden knackar på.

Vet ni inte att era kroppar är tempel för den helige Ande som är i er och som ni har fått från Gud? Ni är inte era egna, ni är köpta till ett pris. 1 Korintierbrevet 6:19,20

3. Jona vet att Gud är en hoppets Gud

De som håller fast vid värdelösa avgudar vänder sig bort från Guds kärlek till dem. Jona 2:8

I dessa få korta verser har Jona fått veta att Gud är nära, att han återställer och att det slutligen finns hopp i honom. Han sprang åt andra hållet i full förväntan att undvika Guds kallelse. Jag är inte säker på varför han trodde att han kunde överlista Gud, men å andra sidan är jag inte heller säker på varför jag tror att jag kan överlista honom! Vi går alla någon gång samma väg som Jona. Vi tror alla att vi har räknat ut livet och att vi bara ska ta det härifrån. Men Gud vet bättre och vet att vi inte kan överleva länge i detta liv utan hans närvaro.
För en del av er är den här sista punkten svår eftersom den situation som ni har befunnit er i (eller någon annan) verkar så hopplös. Den verkar omöjlig att reparera och bortom varje nivå av återställande. Och låt mig säga att utifrån vår begränsade förmåga är allting bortom all reparation. Vi har inga möjligheter att åtgärda vår förkrosselse. Vi har inget sätt att överbrygga den stora klyfta som finns mellan oss och Fadern. Men prisa Gud för att Jesus offrades för oss! Hans död täcker all vår synd … all vår synd. Vi gillar att kategorisera och säga att vissa synder är större och andra mindre. En del är lätt att förlåta och en del kan inte förlåtas. Men att acceptera Kristi frälsningsverk innebär att acceptera det till sitt fulla värde. Din synd är inte längre ihågkommen.

Han har avlägsnat våra synder så långt från oss som öst är från väst. Psalm 103:12

Som allt jag har skrivit i år kommer det här budskapet hem som förmodligen den starkaste blogg av frälsningstyp som jag har gjort under 2019. Jag har ägnat en del tid åt att kasta visioner för vad Gud har lagt framför mig. Jag har centrerat mig på ett budskap om uthållighet, att hålla kursen och att vara med i det här loppet på lång sikt. Men jag vet att vi står inför en gemensam fiende och att djävulen har siktet inställt på många i år. Han vill splittra familjer. Han vill förstöra äktenskap. Han skulle gärna se att elden och passionen som brinner i våra hjärtan kallnar; att den knappt blir en flimmer.

Så jag avslutar denna veckas blogg med en vädjan och en begäran. Om jag kan be för er på något sätt vill jag gärna göra det. Det är helt och hållet mellan oss. Det kan till och med vara en outtalad. Men låt inte någon av de bördor du bär bära vara bärd ensam. Jona gick in i valens buk men Jesus var där. David sade att det inte fanns någonstans han kunde fly från Guds närvaro (Psalm 139:7-12). Jag vill att ni ska veta att Kristus är nära er i alla situationer. Jag vill vara där för att stötta dig i bön och stå i gapet med dig.

Killar, jag älskar er! Det är en glädje och ett ödmjukt privilegium att springa detta lopp tillsammans med er.

Låt oss komma i kontakt med varandra:

Email: [email protected]

Facebook: https://www.facebook.com/derekcharlesjohnson1/

Instagram: https://www.facebook.com/derekcharlesjohnson1/

Instagram: http://instagram.com/derekcharlesjohnson
Andra bloggar för vidare läsning:

The Home Is A Mission Field (Parenthood Series)
Choosing The Right Path: Till den unge & ensamstående mannen (Raising The Standard Series)
Dear Worried & Afraid (Letter To The Hurting Series)