Diabetes, typ 2

Vad är typ 2-diabetes?

Diabetes, även kallad vuxendiabetes, är en ämnesomsättningsrubbning som beror på kroppens oförmåga att använda eller till slut tillverka tillräckligt med insulin, hormonet som hjälper till att reglera socker, stärkelse och andra livsmedel som kroppen använder för energi. Det är den vanligaste formen av diabetes och står för 90 till 95 procent av alla fall. Typ 2-diabetes närmar sig epidemiska proportioner i USA som ett resultat av en större förekomst av fetma och en stillasittande livsstil. Uppgången beror också på det ökande antalet äldre personer i befolkningen.

Vad är symptomen?

Många symtom på diabetes, såsom överdriven törst eller irritabilitet, kan verka oviktiga, vilket är en av anledningarna till att sjukdomen ofta inte diagnostiseras. Tidig upptäckt är dock mycket viktigt eftersom det kan minska oddsen för att utveckla de farliga komplikationerna av diabetes.
Sommarföreteelser är bl.a. följande:

Frekvent urinering
Överdriven törst
Extrem hunger
Ovanlig viktnedgång
Ökat trötthet
Irritabilitet

Svår syn

Om höga blodsockernivåer inte fås under kontroll genom behandling kan typ 2-diabetes (och även typ 1-diabetes) leda till ett antal allvarliga komplikationer:

Ögonskador: Personer med diabetes har 40 procent högre risk än normalt att utveckla glaukom, ett ökat tryck i ögat som kan leda till synförlust. De har också 60 procent högre risk än normalt att utveckla grå starr, som grumlar ögats lins, vilket blockerar ljuset och gör synen suddig. De löper också risk att drabbas av diabetisk retinopati, skador på näthinnan som är den främsta orsaken till nedsatt syn i USA.
Högt blodtryck: Denna sjukdom förekommer dubbelt så ofta som normalt bland diabetiker.
Hjärtsjukdom: Dödsfall till följd av hjärtsjukdomar bland diabetiker är två till fyra gånger högre än normalt.
Stroke: Dödsfall till följd av stroke är tre till fem gånger högre än normalt hos personer med diabetes.
Nervskador (neuropati): Detta kan påverka förmågan att känna värme, kyla eller smärta från en fotskada eller en blåsa. Andra kan uppleva ihållande stickningar och obehag. Dessutom kan huden på fötterna torka ut och spricka på grund av skador på de nerver som styr produktionen av olja och fukt i fötterna. Personer med diabetes är också mer benägna än normalt att drabbas av förhårdnader, fotsår och dålig cirkulation i fötterna (såren och den dåliga cirkulationen kan leda till att man måste amputera). Mellan 60-70 procent av diabetikerna har någon grad av neuropati.
Njurskador: Högt blodsocker kan överbelasta njurarna, de organ som filtrerar avfallsprodukter från blodet. Som ett resultat av detta kan njurarna med tiden förlora sin filtreringsförmåga, vilket leder till att avfallsprodukter ansamlas i blodet. Detta kan leda till njursvikt. Behandlingen är en njurtransplantation eller regelbunden dialys, dvs. användning av en maskin för att filtrera blodet. Njurskador kan diagnostiseras via blod- och urinprov.
Perifer artärsjukdom: Här är blodkärlen i benen förträngda eller blockerade, vilket minskar blodflödet till benen och fötterna. Detta tillstånd ökar risken för hjärtinfarkt och stroke.

Vad är orsakerna till typ 2-diabetes?

Till skillnad från typ 1-diabetes har typ 2-diabetes inte ett autoimmunt ursprung. Den härrör i stället från kroppens oförmåga att använda eller i slutändan tillverka tillräckligt med insulin på rätt sätt. Risken för att utveckla typ 2-diabetes ökar med ålder och ökad andel kroppsfett, och är högre än normalt bland afroamerikaner, latinamerikaner, infödda amerikaner, asiatiska amerikaner, infödda hawaiianer och öbor i Stilla havet.

Hur diagnostiseras det?

Ett av fyra olika blodtester kan användas för att diagnostisera typ 1-diabetes:

Test för glykerat hemoglobin (A1C). Ett mått på andelen blodsocker som är knutet till hemoglobin, det syrebärande proteinet i röda blodkroppar. Ju högre blodsockerhalten är, desto mer hemoglobin kommer att ha socker bundet. A1C-testet visar de genomsnittliga blodsockernivåerna för de senaste tre månaderna.
Slumpmässigt blodsockertest: Här tyder en blodsockernivå på 200 mg/dL (milligram per deciliter blod) eller högre på diabetes, oavsett när du senast åt. Om du också har några symtom på diabetes (se ovan) kan detta test bekräfta att du har diabetes.
Fasteblodsockertest. Här testas blodet efter en nattlig fasta. En blodsockermätning som är 126 mg/dL eller högre vid två separata tester tyder på diabetes.
Oralt glukostoleranstest. Här mätsblodsockernivåerna efter en nattlig fasta. Först måste du dricka en sockerhaltig vätska. Blodsockernivåerna testas sedan med jämna mellanrum under de kommande timmarna. Efter två timmar tyder en blodsockernivå på mer än 200 mg/dL på diabetes.

Vad är den konventionella behandlingen?

Behandling av diabetes bygger på regelbunden blodsockermätning för att hålla nivåerna inom ditt målområde. Dessutom måste alla med diabetes lära sig att reagera på plötsliga förändringar i blodsockret. Dessa kan uppstå till följd av vad du har ätit, din fysiska aktivitet, mediciner som du kanske har tagit, om du har druckit alkohol, om du har blivit förkyld eller drabbats av någon annan sjukdom, samt förändrade stressnivåer i ditt liv. Hos kvinnor kan hormonella svängningar under hela menstruationscykeln påverka blodsockernivån.

Om du inte kan hålla ditt blodsocker på önskvärda nivåer med en hälsosam kost och regelbunden motion kan ett eller flera av dessa läkemedel förskrivas:

Metformin: För att sänka glukosproduktionen i levern.
Glipizid, glyburid och glimepirid: För att få bukspottkörteln att producera och frisätta mer insulin.
Pioglitazon: För att blockera verkan av enzymer som bryter ner kolhydrater eller gör kroppens vävnader känsliga för insulin.
Insulin: Vissa personer med typ 2-diabetes behöver insulininjektioner om de inte kan hantera sina blodsockernivåer med livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling.

Läkare kan också rekommendera viktminskningsoperationer för patienter med ett kroppsmassaindex som är högre än 35. Efter operationen återgår blodsockernivåerna till det normala hos 55 till 95 procent av diabetikerna, beroende på vilken typ av ingrepp som utförs.

Vad rekommenderar Dr Weil för typ 2-diabetes?

Den goda nyheten om typ 2-diabetes är att många fall kan få en fullständig remission genom livsstilsförändringar. Även om tillståndet inte vänds kan livsstilsförändringar dramatiskt minska behovet av kompletterande insulin eller annan medicinering. Noggrann blodsockermätning krävs för att följa framstegen. Här är hans rekommendationer:

Gå ner i vikt om du är överviktig. Överflödigt kroppsfett gör att kroppens celler blir resistenta mot insulin.
Ät små, täta måltider för att hålla blodsockret inom ett hälsosamt intervall. Att äta stora måltider kan översvämma blodomloppet med glukos och insulin.
Håll raffinerad stärkelse och socker till ett minimum: Välj livsmedel som ligger lågt på det glykemiska indexet, en indikator på hur snabbt olika kolhydrater leder till en ökning av blodsockret. Lågrankade kolhydrater är bland annat sötpotatis, vintersquash och bönor. Du bör också vara medveten om den glykemiska belastningen när du bedömer dina livsmedelsval. Detta är ett mått på hur många gram kolhydrater en normal portion innehåller.
Håll transfetter till ett minimum. Konsumera i stället måttliga mängder enkelomättade oljor, till exempel extra jungfruolivolja och vissa nötoljor.
Ät fisk flera gånger i veckan. Betona vild kallvattenfisk med hög halt av omega-3-fettsyror, t.ex. lax och sardiner från Alaska. Andra källor till omega-3 är valnötter och nymalda linfrön. Alternativt kan du ta omega-3-tillskott. Dr Weil rekommenderar att man tar två till tre gram dagligen. Leta efter ett tillskott som framställs av molekylärt destillerade fiskoljor, som är fria från kvicksilver, PCB och andra föroreningar.
Ät generöst med icke-stärkelsehaltiga grönsaker. Exempel är gurkor, paprika, mörka bladgrönsaker, zucchini, aubergine, squash, sparris, broccoli, kål, brysselkål, bönor, rädisor och spenat.
Öka ditt magnesiumintag. Forskning har visat att magnesiumrika livsmedel eller magnesiumtillskott kan vara till hjälp för personer med diabetes eftersom det kan bidra till att främja en sund insulinproduktion. Dr Weil rekommenderar att man äter magnesiumrika livsmedel varje dag. Dessa inkluderar spenat, tofu, mandel, broccoli och linser. Pumpafrön och solrosfrön är också bra källor till magnesium. Om du tar ett magnesiumtillskott är magnesiumglycinat en bra form, med mindre laxerande effekt än andra former av magnesium. Ta 400 mg dagligen.
Öka din aktivitetsnivå. Aerobisk aktivitet förbättrar insulinkänsligheten i muskelcellerna, vilket gör att mer glukos kan komma in i cellerna. Sikta på 30 minuter per dag.
Samarbeta med en läkare och en kostrådgivare: Dessa hälso- och sjukvårdspersonal kan hjälpa dig att utveckla en hälsosam, personlig diet för diabetiker.

Dr Weil rekommenderar också följande kosttillskott:

Krom. Detta spårämne spelar en roll i regleringen av blodsockret genom att samarbeta med insulin för att hjälpa till att transportera glukos till cellerna. Ta upp till 1 000 mikrogram GTF-krom dagligen.
Alfa liponsyra (ALA). ALA är en antioxidant och kan öka upptaget av glukos i cellerna och bidra till att hämma glykosylering (den onormala bindningen av socker till proteiner, vilket hindrar deras normala funktion). Det bidrar också till att främja och bibehålla ögonhälsa och kanske förebygga och behandla diabetisk perifer neuropati. Börja med 100 mg per dag.
Coenzym Q10. Denna kraftfulla antioxidant kan bidra till att upprätthålla ett friskt hjärta. Ta 60-100 mg i mjukgelform i samband med din största måltid.

Följande botaniska produkter kan också hjälpa till. Överväg att använda dem i standardiserad extraktform och följ doseringsanvisningarna på förpackningarna:

Asiatisk bittermelon (Momordica charantia. Bittermelon, en grönsak som liknar en skrynklig gurka, kan också ha ett terapeutiskt värde om den äts som ingrediens i livsmedel som grytor och wokrätter. Den finns på asiatiska livsmedelsmarknader.)
Ayurvedisk Gurmar (Gymnema sylvestre)
Blåbär (Vaccinium myrtillus)
Prickly-pear-kaktus (Opuntia spp)

Diabetiker som tar ordinerade mediciner för något annat tillstånd bör låta sina läkare veta när de experimenterar med dessa botemedel. När sockermetabolismen förbättras kan doseringen av läkemedel behöva justeras.