Vem myntade termen ”axel”, som i Bushs ”ondskans axel”?
President Bush har pekat ut Nordkorea, Iran och Irak som ”regimer som sponsrar terror” och som hotar ”Amerika eller våra vänner och allierade med massförstörelsevapen”. Han varnade för att ”stater som dessa, och deras allierade terrorister, utgör en ondskans axel som beväpnar sig för att hota freden i världen.”
Nyhetsmedierna har svämmat över av kommentarer om innebörden och lämpligheten av denna kontroversiella fras. En sökning på Internet efter ”ondskans axel” denna månad gav cirka 40 000 träffar.
Människor känner igen ”axel” som en förkortning för axelmakterna – Tyskland, Italien och Japan – under andra världskriget. De var de största fienderna till en större grupp av allierade makter som leddes av USA, Storbritannien och Ryssland.
Som andra har noterat kopplade Bushs State of the Union-meddelande samman 1940-talstermen ”axel” med termen ”ondska” som användes av Ronald Reagan, som beskrev det forna Sovjetunionen som det ”onda imperiet” i den store kommunikatörens tal till National Association of Evangelicals i Florida den 8 mars 1983.
Flera kommentatorer har dock undersökt det politiska ursprunget till termen, vars ordboksdefinition – baserad på vetenskap och matematik – hänvisar till ”en rak linje kring vilken en kropp eller geometrisk figur roterar”.
Hade Franklin D. Roosevelt – den andra stora kommunikatören – myntat ”axelmakterna” för att stå för den oheliga alliansen av fascistiska stater?
Enligt Roosevelts offentliga dokument i World Books American Reference Library använde han ”axel” 157 gånger i politisk bemärkelse, men aldrig före den 11 november 1940.
För övrigt definierade han inte begreppet, utan använde bara ett begrepp som redan fanns där ute.”
Så äran för att ha introducerat begreppet i den populära politiska diskursen måste gå till Benito Mussolini under den italienske premiärministerns tal den 1 november 1936 till en stor folkmassa som samlats utanför Il Duomo, Milanos magnifika katedral.
I samband med att han rapporterade om den historiska italiensk-tyska överenskommelsen som nåddes den 26 oktober, sade han: ”Denna vertikala linje mellan Berlin och Rom är inte ett hinder utan snarare en axel kring vilken alla de europeiska stater som har en vilja till samarbete och fred kan kretsa.”
Motståndet för Mussolinis påstående stöds om man läser alla 16 artiklar som ledde fram till hans tal i Milano i The New York Times under oktober 1936. Reportrarna hänvisade till en förväntad ”överenskommelse”, ”pakt” eller ”front” mellan Italien och Tyskland, men aldrig till ”axel”.
The Times nämnde för första gången ”axel” den 2 november 1936 i en artikel på förstasidan som kommenterade Mussolinis tal i Milano.
Men även om Mussolini införde och populariserade ”axel” för att beskriva den fascistiska fronten, så är det den ungerske högerpremiärministern Gyula Gombos som förtjänar äran av att ha tagit fram ordet.
År tidigare talade han om en axel som förband det fascistiska Italien och Nazityskland med Ungern.
Hur som helst blev hans favoritbegrepp inte offentligt anammat av vare sig Il Duce eller Der Führer under Gombos liv.
Han avled den 6 oktober 1936, samtidigt som den italienske utrikesministern Galeazzo Ciano förberedde sig för ett besök i Tyskland för att förhandla fram avtalet.
Axelmakterna, som vi känner dem nu, kompletterades med Japan genom den tremaktspakt som undertecknades i Berlin den 27 september 1940, där ”Tysklands, Italiens och Japans regeringar … har beslutat att stå vid sidan om och samarbeta med varandra … för att upprätta och upprätthålla en ny ordning”.
Det som vi historiskt sett känner till som den fascistiska ”axeln” under andra världskriget skapades alltså genom formella pakter mellan nationer.
Det är inte konstigt att Bushs sammankoppling av Irak med Iran (som nyligen utkämpade ett krig kopplat till sekteristiska islamiska meningsskiljaktigheter) med det ateistiska Nordkorea (som står ideologiskt och diplomatiskt åtskilda) i en ”axel” är kontroversiell.
Det är en fängslande retorisk flört, men den stämmer inte med historien.