Estela Laredo Sal

Diplomada en Fisioterapia

Anatomi som beskriver fotleden

Förbindelsen mellan benet och foten i fotledens nivå säkerställer överföringen av de krafter som utövas på den nedre delen av extremiteten i upprätt läge och vid förflyttning.

Ankelleden består av tre leder:

• Tibioperoneal-astragalineleden
• Subtalarlederna (främre och bakre)

Tibioperoneal-astragalineleden

Den består av en ”hölje” som bildas av tibia och fibula i vilken talus tränger in.

Artikelytorna som den består av är:

• Trochlea, som bildas av tibia och fibula, representerad av undersidan av den nedre epifysen på tibia, den yttre ytan av den inre tibiala malleolus och den inre ytan av den peroneala malleolus.
• Talus ledytan för denna led representeras av den astragalära skivan (på den övre sidan), den kommaförmda facetten (belägen på den inre sidan som artikulerar med den inre malleolus) och av en äggformad ledyta för fibulan på den yttre sidan.

Artikulära kapseln tar in i närheten av ledytorna

En sådan led klassificeras som en trochleartros och kommer därför att ha endast en rörelseaxel genom vilken den kommer att utföra flexion-extension; följaktligen är de ligamentära fästena mestadels på sidorna.

Ankelns inre laterala ligament har sitt ursprung vid tibial malleolus och delar sig härifrån i två buntar, det ytliga eller deltoidea till calcaneus och det djupa som löper till talus
Det är under ständig spänning på grund av fotens normala läge, vetter något utåt

Ankelns yttre laterala ligament har sitt ursprung i den peroneala malleolus och är uppdelat i tre delar:

• Förre peroneoastotalära buntet, slutar vid talushalsen.

Detta är det mest skadade buntet

• Peroneocalcaneal buntet, som går in på den posteroexternala aspekten av calcaneus
• Posterior peroneoastragaliska buntet, som slutar på den posteroexternala aspekten av talus.

Detta ligament i sin helhet begränsar inversionen; fotledsförvridningar beror vanligen på överinversion av foten.

SUBASTRAGALINJELEDEN

De främre och bakre astragalokalkanelederna plus det interossala ligamentet bildar en helhet som benämns subtalarleden

Det interossala ligamentet eller gångjärnsligamentet upptar sinus i tarsus; Sinus är bara en överlappning av två rännor, den ena från talus och den andra från calcaneus, och genom den löper ligamentet som håller ihop de två benen och gör att de rör sig i samma takt.

Notera den speciella positionen hos talus, som är överordnad resten och som gör det möjligt för den att fördela kroppens vikt delvis mot calcaneus och delvis mot metatarsalhuvudena.

Biomekanik för fotledens artikulation

Genom en bimalleolär axel och med talus som samarbetar med fotens ben, fotleden kan utföra flexion/extensionsrörelser (dorsalflexion/plantarflexion)
Samarbete mellan talus och benets ben ger kombinerade rörelser som är inversion (närmande + inre rotation + plantarflexion) och eversion (separation + yttre rotation + dorsalflexion)

MUSKULA LAZER

Ankelns anatomi och de vanligaste skadorna

Ankelns anatomi och skador

Ankelns anatomi och de vanligaste skadorna anatomi och de vanligaste skadornal

Ankelfrakturer

Ankelfrakturer är den vanligaste typen av frakturer som behandlas av ortopediska kirurger-

Ankelfrakturer är den vanligaste typen av frakturer som behandlas av ortopediska kirurger-

Ankelfrakturer är den vanligaste typen av frakturer som behandlas av ortopediska kirurger.

De orsakas av fotens forcerade adduktionsrörelser, abduktion, pronation, supination, kombinerad, vridning, vertikal stöt (mycket varierande former)
Frakturer ovanför syndesmosen påverkar inte direkt tibioperoneal-astragalleden och har därför vanligtvis inga andra komplikationer än eventuell stelhet efter immobilisering; Själva leden är svårare att återhämta sig från om den inte är helt reducerad.

KLASSIFIKATION

KLINIK

• Smärta
• Deformitet
• Funktionell impotens
• Funktionell impotens

.

• Abnormala rörelser
• Krepitation

OTHOPEDISK BEHANDLING

Reduktion och gipsfixering i 8- 12 veckor.12 veckor, Gånggips (häl) efter 4-6 veckor.

Fysioterapi under immobilisering med gips: mobilisering av fria leder, isometrisk träning av ben- och lårmusklerna, övningar som involverar hela nedre extremiteten, t.ex. lyfta, sprida, etc. även progressiv vertikalisering och gång utan stöd, balansera på en sund lem, progressiv viktbäring när tecken på konsolidering observeras.

Efter avlägsnande av gips

• Cirkulationsmassage av fot och nedre extremitet vid nedgång
• Elastiskt bandage under dagen
• Thermoterapi (IF, paraffin, djupvärme)
• Antialgisk elektroterapi (lågfrekvens, US)
• Elektroterapi, US)
• Aktiv och passiv mobilisering av fotens och knäets alla leder vid behov
• Hydroterapi
• Kinesoterapi av fotled och fotmuskulatur
• Korrigering av fotens rörelser under gång
• Proprioceptiv rehabilitering med instabila brädor
• Träning för att anstränga sig, t.ex. för att gå i trappor, cyklar, progressiv sport

SURGISK BEHANDLING

Frakturen reponeras och fixeras med osteosyntes (extern fixator, platta med skruvar…).). Dessutom gips/skena för immobilisering utom i externa fixatorer-

Fullt stöd mellan 2 och 12 veckor (vanligen vid 8 veckor). Tidigare om ligamenten är intakta.

Fysioterapi med gips: samma som ortopedisk behandling.

Efter avlägsnande av gips: i detta fall samma som ortopedisk behandling förutom att elektroterapi avlägsnas vid osteosyntesmaterial och att ärrmassage läggs till.

Ankelns anatomi och vanligaste skadorl
Ankelns anatomi och vanligaste skadorl
Ankelns anatomi och vanligaste skadorlAnkelns anatomi och vanligaste skadorlAnkelns anatomi och vanligaste skadorl Ankelanatomi och vanligaste skadorl

MEST FRÄMTIGA ANKELPATOLOGIER:

SPINCE

Ankeln stabiliseras lateralt av de laterala ligamenten där det externa ligamentet (LLE) är det som oftast skadas. Av de tre fascikler som utgör ligamentet är det främre peroneoastotalära ligamentet (AAL) det som oftast drabbas mest vid stukningar, medan skador på det inre laterala ligamentet (ILL) är sällsynta.

LLE-skador orsakas av plötsliga rörelser där leden beskriver en närmande + inre rotationsrörelse av foten eller, med andra ord, av en hyperinversion som överskrider ligamentets elasticitet.

LLI-skador beror på en påtvingad valgus- + externrotationsställning.

KLASSIFICERING

• Grad I: lindrig stukning utan ligamentruptur. Mild ömhet med diskret svullnad, stabilitet
• Grad II: stukning med partiell ledbandsruptur. Smärta, svullnad, ekchymos, stabilitet, gångsvårigheter.
• Grad III: fullständig ruptur av det främre och bakre peroneoastragalära ligamentet. Svår smärta, svullnad, blödning, instabilitet, oförmåga att gå.

KLINISK

• Kontrollera hur skadan uppstod
• Smärta, som ökar med inversion
• Ödem (ej relaterat till grad)

TREATMENT

Ankelstukningar behandlas enligt deras klassificering. Grad I och II av stukningar behandlas konservativt medan grad III av stukningar oftast behandlas kirurgiskt

Konservativt (under de första 72 timmarna)

• Rast med överhöjning + komprimerande elastiskt bandage
• Kryoterapi flera gånger dagligen
• Funktionsbandage (ambulerande med partiell avlastning). Försiktighet vid ödem
• Cyriax selektivt, beroende på patientens tolerans
• Pulserat ultraljud med NSAID-gel

Stjärnbehandlingen under de första timmarna efter stukningen är att tillämpa den teknik som brukar kallas RICES eller ICE eller PRICES, vilket i slutändan betyder samma sak.
KURSER
Is
Kompression
Höjning
Stabilisering

Konservativ (efter de första 72 timmarna)

• Kontrastbad
• Positionering av nedgången flera gånger om dagen
• Cyriax selektiv och dränering
• Funktionellt bandage = maximal stabilitet + selektiv rörlighet
• Tibioperoneal-, astragalar- ochoch subtalar med mycket försiktig passiv kinesterapi (1:a isometri)
• Thermoterapi i form av mikrovågor
• Manuell och progressivt resisterad global fotledskinesterapi (arbete med dorsal- och plantarflexorer och eversion-inversion)
• Propioception (monopodalt stöd, på ett instabilt underlag, obalanser, bollspel…)
• Förnyad idrottsaktivitet från andra veckan

Kirurgisk

• Fotogips 4 veckor
• Fysioterapi

Achilles tendinopati

Tendinopati: Senor som kan involvera senceller, den extracellulära matrisen eller båda.

Teorier:

• Skadadad vaskularisering.
• Thermisk skada: värmeavgivning under träning orsakar hypertermi som påverkar tenocyter och senans reparationsförmåga går förlorad.
• Biomekanisk irritation.

Dessa typer av skador är vanliga i vissa idrottsformer, basketboll, cykling, längdskidåkning, skridskoåkning,… som kräver överdriven excentrisk överbelastning av triceps.

Achillessenen har ingen riktig synovialskida, utan är omgiven av en paratendon (fettvävnad som separerar senan från skidan). Den initiala smärtan vid akillesseninit orsakas av att paratendonet är involverat snarare än själva senan.

Förberedande faktorer:

-Muskelförkortning
-Muskelhypertrofi (vaden) som minskar senans elasticitet
-Minskad muskelstyrka
-Springa med excentriska kontraktioner av triceps
-Bågfötter genom att orsaka dålig stötdämpning på marken
-.Platta fötter (>pronation och orsakar vridning av senan)
-Otillräckliga skor eller gnidning av dessa
-Dålig vaskularisering som leder till hypoxisk degeneration
-Aldring (minskad muskelstyrka och elasticitet), dålig vaskularisering)
-Preventionella skador
-Mänskligt kön
-Excessivt hårda och/eller hala träningsytor
-Träningsfel: Repetitionsöverbelastning och mikrotrauma

Prototyp: pauser är + frekventa hos stillasittande man i 40-årsåldern, med intensiv fysisk aktivitet på helgerna, med dålig förberedelse.

Trip: smärta vid isometrisk kontraktion + smärta vid sträckning + smärta vid palpation

FYSIOTERAPIBEHANDLING

• Relativ sportvila: simning…
• Kryoterapi flera gånger om dagen
• Pulserat ultraljud
• Djup tvärgående friktion om det tolereras

• Träning och stretchbord (grundläggande del av återhämtningen)

Riktlinjer:

• Det rekommenderas att du gör övningarna varje dag i veckan, två gånger om dagen, i minst 12 veckor.
• Du gör tre set med 15 repetitioner, med en kort vila efter varje set.

1. Excentrisk övning: Från startpositionen, i ett enbent stöd med utsträckt knä, belastas hela kroppens vikt på framfoten med fotleden i plantarflexion. Hälen sänks långsamt tills den ligger under framfoten. Slutligen används ljudbenet för att återgå till utgångspositionen.
2. Soleus selektiv excentrisk övning: Samma övning utförs som ovan men med knäet lätt böjt.

OBS: De jämförde resultaten med resultaten i en kontrollgrupp med 15 patienter som var indicerade för kirurgi. Inom tre månader efter behandlingsstart hade alla patienter som genomgått träningsprogrammet förbättrats och kunde återgå till sina idrottsaktiviteter på samma nivå som tidigare. Patienterna som opererades nådde samma nivå av fysisk aktivitet först sex månader efter operationen. Därefter har författarna följt de patienter som förbättrats med träningsprogrammet på lång sikt och alla utom en av dem har bibehållit förbättringen.
Homogent resultat: större och mer varaktig förbättring än stretching och koncentrisk träning

3. Triceps Suralis Stretch

Startposition: Stå upprätt med ett ben framåt. Benet som ska sträckas står bakom med knäet i extension. Knäet (patella) ska vara i linje med andra metatarsal-

Övningen: förflytta kroppen mot det främre benet som böjs, utan att lyfta hälarna från marken, tills du känner spänning i triceps suralis på det bakre benet-

Håll 30 sekunder
Gör 2-3 repetitioner
4. Sträckning av Soleus

Samma position, men med bakre knäet också i flexion.
Håll i 30 sekunder

Gör 2-3 repetitioner

Plantar fasciit

Plantar fasciit är en akut inflammation i fotens plantar aponeuros. Huvudsymptomet är smärta i hälen eller mellanfoten, som vanligtvis inte beror på ett trauma, utan på slitage från regelbundet arbete, dvs. repetitiva mikrotrauman. Problemet kan orsakas eller förvärras av olämpliga skor, dålig hållning, överdrivet arbete i detta område (t.ex. löpning i nedförsbacke straffar hälen mycket; jumping….)

Multifaktoriellt ursprung: fetma, platt- eller valgusfötter, svaghet i de inneboende fot- eller tricepsmusklerna, hög ålder: minskad styrka och regenerationsförmåga

Plantar fasciit tros vanligen orsakas av en hälsporre, men forskningen har visat att så inte är fallet. På röntgenbilder ses hälsporre hos personer med och utan plantar fasciit.

BEHANDLING

• Relativ vila
• Användning av is flera gånger dagligen
• Användning av is gånger dagligen
• Aktiga skor och användning av ortoser eller inläggssulor
• Neuromuskulär tejpning
• Fascia stretchar

Träning 1: Stretching med band

Patienten sitter i sängen med nedre extremiteten i extension. Placera ett band runt fotsulan och håll i varje ände med en hand

Tryck i bandet för att få fotleden i dorsalflexion utan att böja knäet. Håll i 10-20 sekunder. När smärtan försvinner, utför aktivt.

Övning 2: Sträckning med tåförlängning. Testning

Patienten sitter i en stol med den drabbade foten ovanpå det kontralaterala knäet-

Med handen på den sida som är motsatt den fot som ska sträckas förs tårna in i dorsalflexion medan tummen på den andra handen löper längs fascian för att kontrollera den ökade spänningen som uppstår i fascian under sträckningen. Håll i 10 sekunder

Övningsövning 3: Toning av inre muskler

Patienten sitter i en stol. Foten vilar på golvet ovanpå en handduk-

Om du inte lyfter hälen utför du tåböjningar och försöker knäcka handduken under foten-

Övning 4: Sträckning av vaden, soleus och triceps extrinsics (förklaras på sidan10)

BIBLIOGRAFI

Referensböcker:

• Human anatomy: descriptive, topographical and functional. Henri Rouvière och André Delmas. Editorial Masson
• Fundamentals of physiotherapy. Serafina Alcántara, Miguel Ángel Hernández, Eugenia Ortega och María del Valle Sanmartín. Editorial Sintesis
• Fysioterapins ordbok. Stuart Porter. Editorial Eselvier
• Atlas de anatomía humana Netter
• Manual de vendaje funcional de tobillo y pie. Pedro Fernández de Sousa-Dias. Det vetenskapliga området Menari.

Didaktiskt material för sjukgymnastikdiplom:

• Anatomi av rörelseapparaten
• Sportfysioterapi
• Specialfysioterapi I

Papper Universitetsförlängningskurs (Oviedos universitet): Rehabilitering av rörelseapparaten, nya framsteg

• Klinisk biomekanik av rörelseapparatens vävnader och leder vid hälsa och sjukdom. Miguel Enrique del Valle Soto. University of Oviedo.
• Nya framsteg inom rehabilitering av nedre extremiteter. Dr Manuel Bea Muñoz. Hospital de Jarrio.
• Funktionella bandage: principer, mål och tillämpningstekniker inom rehabilitering. Ramón Marcelino García Miranda.

Webbsidor:

• www.efisioterapia.net
• www.abcfisioterapia.com
• www.fisaude.com

• www.formacionsanitaria.com
• Medicinsk encyklopedi: www.nlm.nih.gov/medlineplus/spanish/encyclopedi.html.
• www.traumazamora.org
• www.visionmedicavirtual.com
• www.areasaludplasencia.es
• www.elatleta.com
• www.vitaly.eu
• www.google.es

Behandlingsprotokoll Hospital Universitario Central de Asturias:

• Behandling av fotled: stukning
• Behandling av fotled: akillessenonit
• Behandling av fotled: plantar fasciit

Bearbetning av stukning av fotled

Bearbetning av fotled: plantar fasciit