”Allvarligt? Detta – eller något liknande – är standardreaktionen när guider informerar gästerna om att en rock hyraxs närmaste släkting är elefanten. Tittar de ens på samma djur?
Kikaren höjs för en närmare granskning av de rundliga, lurviga små varelserna som ligger samlade på toppen av stenblocket. Elefanter? Kanske är de större än de ser ut men bara längre bort. Kanske är deras stammar gömda utom synhåll. Men nej, det första intrycket var korrekt: dessa djur har ungefär samma storlek, form och allmänna uppträdande som ett stort marsvin.
Så, vad är det med jumbohistorien? Jo, för att vara helt korrekt tror forskarna nu att elefanternas närmaste släktingar är sirenerna (sjökor och dugonger). Men guiden är i rätt riktning. De tre grupperna – elefanter, hyraxar och sirenier – har alla avvikit på sina mycket olika sätt från en förhistorisk afrikansk förfader. I dag är de närmare besläktade med varandra än med något annat.
Det visar bara hur man i evolutionära termer aldrig ska döma en bok efter dess omslag. Ja, hyraxar – även kända som dassies – kan likna gnagare. Men om man tittar närmare på deras anatomi finner man viktiga skillnader: framtänder som sticker ut som små betar, stubbiga tår med hovliknande naglar, dolda testiklar (hos hanen) som är gömda i bukhålan och spenar (hos honan) som är placerade nära armhålorna. Alla dessa egenskaper delas med elefanter.
Fossilregistret kastar mer ljus. Det visar sig att under den eocena epoken (för 56-33,9 miljoner år sedan) var hyraxer Afrikas dominerande växtätare, med en mängd olika arter som varierade från musstorlek till häststorlek. Det vi ser i dag ger därför inte hela bilden av en hyrax.
Men din kikare kan inte se in i en hyraxs förhistoriska förflutna lika lite som den kan se in i dess molekylärbiologi. Så vad letar du efter när du ser en i dag?
Rockhyraxen (Procavia capensis) är den största av de fyra existerande arterna, väger upp till 4 kg och är ungefär lika stor som en liten, kortstjärtad huskatt. Dess nära släkting, den gulfläckiga buskhyraxen, är något mindre men lika utbredd. Båda lever i små kolonier bland isolerade klipphällar, antingen i kuperade områden eller på platt savann.
Skanna dessa klipphällar på avstånd och du kan mycket väl få syn på en eller två som ligger och lutar sig på de solvarma stenblocken. Hyraxar solar sig regelbundet för att underlätta sin termoreglering och tillbringar mer än 90 procent av sin tid med att ligga och slappa. Resten av tiden går åt till att äta vegetation som växer på eller runt deras steniga hem. De klättrar ofta upp i närliggande träd för att äta de saftigaste bladen – men bör inte förväxlas med trädyraxar, som lever helt och hållet i skogar och till stor del är nattaktiva.
När du kommer närmare bör din kikare kunna urskilja den spetsiga näsan, den korta svansen och de platta tårna. Du kanske också kan se ryggkammen – en uppresande fläck av vit päls längs ryggraden som används för doftmarkering.
Och om du kommer för nära kommer hyraxen förmodligen att skrika och visa upp en anmärkningsvärd smidighet bland stenar och skrevor, med speciella svettkörtlar på de gummibaserade fotsulorna som ger dem extra dragkraft. Dessa djur lever i ständig rädsla för sitt främsta rovdjur, Verreaux-örnen, och de tar inga risker. I vissa turistområden kan de dock bli mycket tama. Hyraxer är faktiskt utmärkta husdjur – Joy Adamson har varit en berömd och omtänksam ägare.
Så skratta inte åt elefanthistorien nästa gång du hör den. Visa hyraxerna lite respekt. När allt kommer omkring kanske dessa fascinerande små däggdjur – precis som sina större släktingar – aldrig glömmer.
(Bild: Mike Unwin)
För att få ut det bästa av din upplevelse av vilda djur eller safari rekommenderar Travel Africa att du använder en kikare av god kvalitet. För att ytterligare förbättra upplevelsen och fånga fantastiska minnen kan du ta med dig en iPhone-adapter för att ansluta din iPhone till din kikare.