EVE’S HERB’S: A HISTORY OF CONTRACEPTION AND ABORTION IN THE WEST av John M. Riddle Harvard University Press, 1997 341 sidor; $39.95

Ärter, som länge varit kvinnans bästa vapen mot samhällets reproduktiva krav, förtrycktes i årtusenden. Nu får nya preventivmedel samma behandling

FÖR några år sedan, NÄR OBSCURE HERBS och botaniska botemedel precis hade börjat dyka upp på nytt i amerikanska butiker, utvecklade min fru och jag en smak för pennyroyal-te. Vårt livsmedelskooperativ sålde örter i bulk, från glasburkar och illaluktande tunnor, så Jennifer och jag hade inga recept att följa. Vi visste bara att pennyroyalplantan tillhörde myntafamiljen och att när vi lät de blekblå blommorna dra i varmt vatten avgav de en berusande, bärnstensfärgad essens. Teet hade en smak av mynta som inte riktigt var pepparmynta, med en viss melankolisk sötma som kamomill, och under en tid drack vi det nästan varje dag.

Det råkar vara så att Jennifer vid samma tidpunkt blev gravid för första gången. I efterhand fanns det tecken på problem redan från början – hennes hormonnivåer steg inte som de skulle och hon verkade tappa lite färg – men vi lyckades avfärda dem i uppståndelsen. Det fanns namn att välja, förlossningskurser att boka in och vår läkare verkade inte överdrivet orolig. En natt vaknade jag upp och såg Jennifer klamra sig fast och gråta, och inom en timme var graviditeten över.

Ett missfall är en märklig typ av tragedi: en omkastning av lyckan som är så plötslig och absolut att den känns som en dom, en skyldig hemlighet. Men missfall är också extremt vanligt – en tredjedel av alla första graviditeter slutar i dem – och många av våra vänner, upptäckte vi plötsligt, hade fått utstå mer än ett. I likhet med dem lärde vi oss att, om än halvhjärtat, tillskriva vår förlust kroppens vaksamhet, att se det som en testkörning, en avstämning.

Ungefär ett år senare hände dock något som fick mig att ändra mig. Jag satt i vårt vardagsrum och lyssnade på en låt av rockgruppen Nirvana, när sångarens klagan bar upp några ord över bruset:

Sit and drink pennyroyal tea

Distill the life that’s inside of me

Sit and drink pennyroyal tea

I’m anemic royalty.

Det var ett slags olycksbådande barnvisor, oskyldig på ytan men skrämmande när den väl är avkodad. Pennyroyal, fick vi veta, är ett abortmedel, en gammal vän till ”lyckosamma gåvor i nöd”, som den nebraska romanförfattaren Mari Sandoz en gång skrev. För mycket av den kan skada levern och orsaka kramper, koma eller till och med döden. Lite mindre kan avsluta en graviditet.

För tusen, två tusen, till och med tre tusen år sedan skulle Jennifer och jag ha vetat det. Vilken barnmorska som helst i det antika Aten kunde ha berättat för oss om pennyroyal i sin trädgård. Och vi skulle ha skrattat när vi i en komedi av Aristofanes hörde Hermes råda hjälten att ”lägga till en dos pennyroyal” för att hålla sin älskarinna borta från problem. Om vi hade levt…