På grund av de ökade kostnaderna för tvister och den allt vanligare användningen av skiljedomsklausuler i alla former av avtal används skiljeförfarande allt oftare.
Som skiljeförfarande är ett utmärkt val i många fall är det kanske inte rätt i alla fall. I den här artikeln diskuteras fördelarna och nackdelarna med skiljeförfarande så att du kan veta om det är rätt för dig.
Vad skiljeförfarande är
Arbitrage innebär att en neutral tredje part används för att lyssna på bevis och ge en bindande dom som i allmänhet inte kan omprövas vid överklagande. Det initieras i allmänhet av en part i ett avtal som kräver att tvister ska lösas genom skiljedom. Parterna kan också komma överens om att lösa sina tvister genom skiljedom oberoende av någon avtalsförpliktelse.
Fördelar med skiljedom
Fördelarna med skiljedom är många. Några av de mer relevanta fördelarna beskrivs nedan:
1. Förfarandet är privat. Generellt sett är ärenden som lämnas in i domstolsväsendet offentliga.1 Eftersom skiljeförfaranden genomförs i enlighet med parternas överenskommelse kan parterna styra över hur privata förfarandena är. Tvister som kan få negativa konsekvenser om de avslöjas för allmänheten kan således kontrolleras mer effektivt. Om en negativ dom meddelas kan sådan information dessutom begränsas till allmänheten.
2. Snabbare slutgiltig lösning. Beroende på storleken och komplexiteten av ditt krav kan tiden mellan inlämnande av ett skiljedomsanspråk och den slutliga lösningen vara snabbare än att gå genom domstolssystemet. I många län kan rättegångar i civilrättsliga ärenden försenas med månader, om inte år, på grund av brist på domare och brist på rättssalar eftersom rättssalarna behövs för andra specialdomstolar, t.ex. brottmålsdomstolar, familjedomstolar, dödsdomstolar, narkotikadomstolar osv. Även om domstolarna strävar efter att de flesta civilmål ska avgöras inom tolv månader efter det att de har lämnats in är det ett faktum att det ofta är svårt att få sin sak prövad på grund av bristande tillgång till rättssalar, även när man väl har fått ett rättegångsdatum. Samma sak gäller för federala domstolar, som ofta belastas av ett stort antal mål och behovet för domarna att ta hand om andra icke-civilrättsliga ärenden, t.ex. anspråk från fångar, straffrättsliga ärenden, naturaliseringsförfaranden, invandringsärenden osv. I de flesta fall kommer parterna och skiljemannen överens om ett datum i ett tidigt skede av skiljedomsförfarandet (normalt vid en konferens före förhandlingen där alla parter och deras ombud deltar). Beroende på ärendets komplexitet kan ärendena behandlas inom sex till nio månader från den dag då de ingavs.
3. Säkerthet i fråga om skiljedomen. Under de flesta omständigheter är skiljedomar slutgiltiga och bindande för parterna. De kan verkställas rättsligt med hjälp av en ansökan om att bekräfta skiljedomen. De grunder på vilka en domstol kan pröva ett beslut av skiljemannen är ytterst begränsade. De omfattar bland annat icke avslöjad partiskhet eller intressekonflikt hos skiljemannen, ett fel i beräkningen av skiljedomen som är uppenbart i själva skiljedomen eller ett uppenbart åsidosättande av lagen. Även om dessa grunder verkar breda är de inte det, och domstolarna har ansett att även om en skiljeman tillämpar lagen felaktigt eller bortser från vissa bevis för att komma fram till sin slutsats, kommer domstolen inte att störa skiljemannens åsikt och upphäva en skiljedom.2 När skiljemannen väl har utfärdat en skiljedom är den alltså i allmänhet bindande för parterna.
. . .Fortsätt att läsa resten av artikeln (PDF).