Den bildäcksstora opah är tillräckligt slående tack vare sin rundade, silverfärgade kropp. Men nu har forskare upptäckt något överraskande om denna djuphavsboende fisk: den har varmt blod.

Det gör opah (Lampris guttatus) till den första varmblodiga fisken som någonsin upptäckts. De flesta fiskar är exotermer, vilket innebär att de behöver värme från omgivningen för att hålla sig varma. Opah, som är en endoterm, håller sin egen temperatur uppe även när den dyker till kyliga djup på 396 meter i tempererade och tropiska hav runt om i världen.

”Ökad temperatur påskyndar de fysiologiska processerna i kroppen”, säger Nicholas Wegner, som leder studien och är biolog vid National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) Fisheries’ Southwest Fisheries Science Center i La Jolla, Kalifornien, till Live Science. ”Som ett resultat av detta kan musklerna dra ihop sig snabbare, ögats temporala upplösning ökar och neurologiska överföringar påskyndas. Detta resulterar i snabbare simningshastigheter, bättre syn och snabbare reaktionstider.”

Resultatet, sade Wegner, är en snabbt simmande fisk med en fördel när det gäller att jaga långsamma, kallblodiga byten.

Undervattensmåne

Opah, även känd som månfisk, har relativt små röda fenor som pryder dess stora, runda kropp, som kan bli upp till 1,8 meter lång. Dessa fenor, som flaxar snabbt när fisken simmar, visar sig vara viktiga för att generera kroppsvärme för opah.

”Opah verkar producera majoriteten av sin värme genom att ständigt flaxa med sina bröstfenor som används för att simma kontinuerligt”, säger Wegner.

Forskarna misstänkte först att något kunde vara konstigt med opah efter att ha analyserat ett prov av fiskens gälvävnad. Enligt den nya studien, som publiceras idag (14 maj) i tidskriften Science, är blodkärlen i vävnaden uppbyggda så att de kärl som transporterar kallt, syrerikt blod från gälarna till kroppen är i kontakt med de kärl som transporterar varmt, syrefritt blod från kroppen till gälarna. Resultatet är att det utgående blodet värmer upp det inkommande blodet, en process som kallas motströmsvärmeväxling.

”Det har aldrig tidigare setts något liknande i en fisks gälar”, säger Wegner i ett uttalande. ”Detta är en häftig innovation hos dessa djur som ger dem en konkurrensfördel. Konceptet med motströmsvärmeväxling uppfanns hos fiskar långt innan man tänkte på det.”

För att bekräfta att dessa speciella gälar hjälpte opah att hålla sig varm, märkte forskarna ett antal månfiskar med temperaturmätare och följde fiskarna när de dök. Fisken tillbringar större delen av sin tid på minst 45 meter (150 fot) under havsytan. Oavsett hur djupt de dyker förblir dock deras kroppstemperatur ungefär 9 grader Fahrenheit (5 grader Celsius) varmare än det omgivande vattnet. Fettavlagringar runt gälarna och musklerna hjälper till att isolera fisken, konstaterade forskarna.

Byggd för snabbhet

Varmt blod ger djuphavsfiskar en boost, enligt Wegner. Opahs muskler och nervsystem fungerar sannolikt snabbare än en motsvarande fisk med kallt blod. Andra djupdykande fiskar, t.ex. tonfisk och vissa hajar, kan shunta blod till vissa kroppsdelar för att hålla dem varma under djupa dyk. Men dessa fiskar måste ofta simma upp ur djupet för att förhindra att deras organ stängs av.

Opah kan däremot stanna på djupet under långa perioder.

”Naturen har ett sätt att överraska oss med smarta strategier där man minst förväntar sig dem”, säger Wegner i ett uttalande. ”Det är svårt att hålla sig varm när man är omgiven av kallt vatten, men opah har listat ut det.”

Nästan, berättade Wegner för Live Science, vill han och hans kollegor studera Lampris immaculatus, opahs sydliga kusin. Den här fisken, den sydliga opah, lever i kallare vatten än den nordliga opah, så det skulle vara svårare att hålla sig varm, sa Wegner – men ännu mer fördelaktigt.