Klass: Däggdjur
Infraklass: Marsupialia
Ordning: Diprotodontia
Familj: Macropodidae
Genus: Macropus

De fyra arter som vanligen kallas känguruer är: den röda kängurun (Macropus rufus), den östra grå kängurun (Macropus giganteus), den västra grå kängurun (Macropus fuliginosus) och den antilopina kängurun (Macropus antilopinus).

Storlek och vikt: En känguru kan nå en höjd på mellan 1-3 meter och kan väga mellan 18-100 kg. Den östra grå kängurun är det tyngsta pungdjuret i världen och den röda kängurun är det största.

Fysiska egenskaper: Kängurun har kraftiga bakben och stora fötter samt en stor muskulös svans som håller den i balans när den är i rörelse. Den är det enda stora djuret som använder hoppning som sitt primära sätt att förflytta sig. En känguruhane kan hoppa på en längd av nästan 30 fot och på en höjd av upp till 10 fot. Den kan nå hastigheter på upp till 60 km/h.

Diet: Kängurun är en växtätare, även om dess diet varierar beroende på art. Djuret har en kammarmage, liknande den hos kor, för att hjälpa till med matsmältningsprocessen. Arten har också mycket specialiserade tänder. Dess framtänder kan klippa gräs och buskar extremt nära marken och dess kindtänder är utformade för att mala ner växtligheten. Molarna faller ut regelbundet på grund av det slitage som följer av dess diet, och ersätts med nya tänder. Arten har ett ovanligt ätbeteende. Kängurun kräks gräs och buskar som den redan har ätit och tuggar dem en gång till innan den sväljer dem för slutlig matsmältning. En känguru kan överleva under långa perioder utan att dricka vatten – den hydratiseras av fukten i den vegetation den äter.

Geografi: Kängurun är endemisk i Australien. Arten finns även på Tasmanien och närliggande öar. Andra pungdjur finns i vissa delar av Asien och Amerika, även om kontinenten Australien har överlägset flest, både när det gäller arter och befolkningsantal.

Habitat: Skogar och buskmarker samt gräsmarker, savanner, skogar och buskmarker. Arten är mycket anpassningsbar och kan leva framgångsrikt i många olika livsmiljöer.

Födning och social struktur: Arten lever ofta i stora grupper som kallas mobs. Dessa mobs kan variera i antal var som helst från små grupper till mer än hundra känguruer. Kängurun är en mycket social art och ägnar sig ofta åt att röra på näsan eller sniffa för att skapa sammanhållning inom gruppen. Boxning mellan hanar i gruppen används för att etablera dominans. Den dominerande hanen leder flocken och har exklusiv tillgång till honorna för parning.

En kängurubaby föds först efter en cirka en månad lång dräktighetsperiod. Liksom alla pungdjur har känguruhonan en påse som kallas marsupium. Omedelbart efter födseln kryper den nyfödda – som föds hårlös, blind och mindre än en centimeter lång – in i pungen där den vårdas och fortsätter att utvecklas. Kängurubarnet, eller kängurubarnet, stannar i pungen mellan 120 och 400 dagar, beroende på art. Även efter att ha lämnat pungen fortsätter den att livnära sig på modern i ungefär ett och ett halvt år. Honorna producerar två olika typer av mjölk, en för nyfödda och en annan för mer mogna joeys. Under perioder av torka förlorar känguruhonan förmågan att bli gravid. När de nödvändiga resurserna åter blir tillgängliga för populationen återfår honan förmågan att föda avkomma. Under goda förhållanden föder en hona barn varje år.

Risker: Främst människor som jagar arten för dess kött och skinn.

Övriga fakta:

• Familjenamnet Macropodidae kommer från macropods, som betyder ”stora eller storfotade”.
• Ordet känguru kommer från det aboriginska Guugu Yimithirr-folkets ord för den grå kängurun (gangurru). Ordet registrerades för första gången som ”Kangooroo eller Kanguru” år 1770 av den brittiske upptäcktsresanden James Cook.
• En långlivad myt säger att kängurunamnet i själva verket härrör från ett missförstånd mellan Cook och ursprungsbefolkningen. När Cook frågade lokalbefolkningen vad arten hette svarade de med ordet ”kangaroo” – vilket ska ha översatts till ”jag vet inte”. Detta var dock inte fallet.
• En känguruhane kallas en bock, boomer eller jack och en hona kallas en hjort, flyer eller jill. En grupp känguruer (vanligtvis tio eller fler roos) kallas för en mob, tropp eller domstol.
• En känguru har en utmärkt hörsel. Liksom en katt svänger kängurun sina öron för att fånga upp ljud.
• En känguru kan inte gå baklänges.
• Kängurun finns representerad på Australiens vapensköld, tillsammans med emuan.
• Kängurun är en bra simmare.