Sedan Howard Carters upptäckt började ett rykte växa fram om att en förbannelse hade släppts lös. Hur började detta rykte? Finns det något i det? Här är fem fakta kring den mystiska förbannelsen…

Lord Carnarvon, amatöregyptologen som finansierade utgrävningen, avled fem månader efter att graven upptäcktes. Det orsakade en medial frenesi, som bara blev ännu mer frenetisk när det rapporterades att det exakt vid tidpunkten för hans död rådde strömavbrott i Kairo. Ryktena florerade, bland annat att Susie, Carnarvons hund i England, den kvällen då han dog, gav ifrån sig ett ylande och dog själv. Hans död skylldes på en förbannelse men i själva verket dog han av blodförgiftning från ett infekterat myggbett.

Döden av andra medlemmar av utgrävningspersonalen vid Tutankhamons grav bidrog till att berättelsen om förbannelsen växte sig starkare. Men av de dussintals personer som deltog i utgrävningen var det bara åtta som dog inom tolv år. Dessa var:

– Howard Carters personliga sekreterare Richard Bethell hittades död i sin säng 1929.
– Bethells far begick självmord under misstänkta omständigheter 1930.
– Sir Archibold Douglas-Reid var en radiolog som röntgade Tutankhamuns kropp – han dog av en mystisk sjukdom 1924.
– Arthur Mace, en medlem av utgrävningsgruppen, dog 1928.
– Inte ens besökare var säkra – prins Ali Kemal Fahmy Bey sköts av sin fru 1923 efter att ha gått in i graven.

Flera personer, bland annat läkaren och biologen Dr Ezzeddin Taha från Kairos universitet, har föreslagit att de mystiska sjukdomarna kan ha smittats av att man andades in en svamp som levde på väggarna i graven. Den urgamla sjukdomen skulle ha kunnat överleva i det förseglade utrymmet i tusentals år.

Howard Carter var skeptisk till alla förbannelser men han omgavs av vidskepelse. Ett annat förbannelse-rykte hävdar att på dagen då graven öppnades åt en kobra upp Carters husdjur, en kanariefågel. Detta sågs som ett bevis på förbannelsen eftersom kobran är en symbol för gudinnan Wadjet, en beskyddare av Egyptens kungar och drottningar.

Det rapporterades att en inskription hittades ovanför ingången till gravkammaren med följande text: ”Döden kommer att komma på snabba pinioner till dem som stör Faraos vila”. Detta verkar vara ett olycksbådande tecken men det finns två viktiga problem. För det första, finns den verkligen där? Gravar hade gott om hieroglyfer på väggarna, men de var avsedda att hjälpa den avlidne i underjorden. För det andra, vem var det till för? Det är högst osannolikt att en skriven förbannelse skulle avskräcka gravplundrare som inte kunde läsa hieroglyfer.