Publicerad onsdag 9 maj 2018 av Chris Evangelista

Anne V. Coates, redaktören som ansvarade för filmhistoriens största matchklipp, har avlidit vid 92 års ålder. Coates karriär sträckte sig över 60 år, under vilka hon redigerade mängder av filmer, bland annat Lawrence of Arabia, Out of Sight och många, många fler.

Den största matchklippningen i filmhistorien var en olyckshändelse. Det sker tidigt i David Leans mästerverk Lawrence of Arabia. T.E. Lawrence (Peter O’Toole) håller en brinnande tändsticka centimeter från sitt ansikte. Hans blick dröjer sig kvar på lågan när tändstickan brinner ner, svartnar när elden rinner ut. Innan lågan kan släckas helt blåser Lawrence ut den.

Och sedan är vi i öknen.

Solen är en fläck av eld vid horisonten, som expanderar, växer, glöder. Värmen strålar praktiskt taget ut från skärmen. Landskapet är lika svart som det brända huvudet på den där tändstickan. Och sedan kommer ljudspåret upp.

Och det var nära att inte hända.

Lawrence of Arabia

”Det fanns med i manuset som en dissolve, men vi såg det klippt ihop innan vi fick den optiska leveransen”, minns redaktör Anne V. Coates många år senare. ”Vi tittade på jobbet och sa: ’Herregud, det fungerade fantastiskt!’. Vi försökte ta bort en ram här och där. David sa till mig till slut: ’Det är nästan perfekt. Ta bort det och gör det perfekt”. Jag tog bokstavligen bort två ramar från den utgående scenen och det är så den är i dag.”

Tag bort det och gör det perfekt.

Och det gjorde hon. På något sätt. ”Det var ingen betydelsefull sak för oss”, sade Coates. ”Det var först när någon ringde mig klockan tre på morgonen från Australien och frågade mig vad jag tänkte på när jag gjorde det klippet; jag sa: ’Jag hade ingen aning’. Flera sådana direktklippningar var ursprungligen min idé eftersom David inte hade sett den franska direktklippningen av La Nouvelle Vague. Jag fick honom att se några filmer. Han älskade det och gjorde det ännu bättre. Vi gjorde det inte för mycket.”

Vad är det med den här matchklippningen som ger så jävla mycket resonans? Även om man inte gillar Lawrence of Arabia är det något med detta specifika klipp som dröjer sig kvar. Det har förmågan att kyla ner dig, förmågan att slå dig platt på ryggen och sedan sätta dig upp och fråga: ”Vad var det där?”. Det är en förflyttning genom tiden, genom rummet. Den förflyttar oss från där vi trodde att vi var till en plats där vi aldrig har varit. Det är magiskt.

Redigering av filmer är en knepig sak. Vissa kommer att säga att den allra bästa redigeringen är den som man inte märker alls. Och det är förmodligen sant. Men du lägger märke till matchklippningen i Lawrence. Hur kan man undgå det? Den brinner lika starkt som den orange eldklotet som kryper upp över den svarta horisonten. Den är i ditt ansikte, rakt framför dina ögon, omöjlig att ignorera.

Anne V. Coates är kanske inte ett känt namn på samma sätt som filmskapare är det. Men hennes inverkan på filmen är obestridlig. Även om hon inte hade gjort något annat efter Lawrence skulle enbart det matchklippet vara tillräckligt för att cementera hennes plats i historien. Och det hade kanske aldrig hänt om hon inte hade hittat sin väg in i branschen. ”I början av femtiotalet var det extremt svårt att komma in på film i någon form”, säger hon. ”Man var tvungen att vara med i facket för att jobba på film och man kunde inte få ett jobb på film förrän man var med i facket! Men det fanns vissa vägar in genom bakdörrar – genom att arbeta i laboratorier, arbeta i ett litet utbildningsföretag eller på det sätt som jag kom in genom att få ett jobb som springpojke i religiösa filmer – genom att göra projektion, ljud och hjälpa till i klipprummen på biblioteket som skickade ut filmer till kyrkliga filmföreningar. Och jag kokade förstås te!”

Och från denna ödmjuka början har vi nu uppnått stora saker. Vi har den där matchklippningen. Och vi har den här scenen från Out of Sight – en dans som görs medan man sitter; en serie klippningar från vida till nära; från långa tagningar till inlagor; från det som är och det som skulle kunna vara.

Out of Sight

”När vi gjorde Out of Sight gjorde vi en hel del mycket knepig klippning”, säger Coates. ”Mycket intressant, och mycket av det stannade kvar. Jag sa till (regissören) Steven (Soderbergh) en dag: ”Jag tror att vi kanske har överdrivit det. Det är så ryckigt och jag tror inte att publiken kommer att kunna följa med.” Vi hade honom på väg till tre olika fängelser och alla möjliga saker som inte finns med i den färdiga filmen, så vi gick tillbaka och förenklade allt, för när vi tittade på den insåg vi att varje scen i sig själv var väldigt smart och bra och intressant klippt, men tillsammans blev det lite av ett mischmasch, så vi förenklade det.”

Så vi förenklade det.

Ta bort det och gör det perfekt.

Coola inlägg från hela webben: