Den franska kolonialismen förändrade Algeriets ekonomi till att bli en producent av handelsgrödor (mjukt vete, vinrankor, oliver, citrusfrukter, tobak och grönsaker) som huvudsakligen exporterades till Frankrike. Vin blev landets viktigaste enskilda exportvara. Algeriets mineraltillgångar (fosfater, järnmalm och olja) utnyttjades också, men Algeriet växte inte till att bli industrialiserat.

Majoriteten av algerierna tvingades flytta ut från de bördiga slätterna och in i bergen. De ersattes av inflödet av kolonister från Europa. Matbrist förde senare algerierna tillbaka till städerna där de sökte jobb, men de tvingades bo i bidonvilles (höger) utanför städerna.

De traditionella politiska ledarna och strukturerna eliminerades och ersattes av fransk auktoritet. Även om Algeriet gjordes till en fransk provins förklarades muslimerna endast som franska undersåtar och fick därmed inte de fördelar som ett medborgarskap innebär.

Socialt utvecklade algerierna ett mindervärdeskomplex som ett resultat av det fortsatta förtrycket från fransmännen och kolonisterna. Nybyggarna hade mer makt och höga inkomster medan den algeriska majoriteten drabbades av statusförlust, underkastelse och fattigdom. En stor del av deras traditionella och religiösa utbildning försvann och ersattes av kristen fransk utbildning. Detta ledde till bildandet av den evoluerade klassen som senare skulle bli viktiga revolutionärer under självständighetskriget.