Salut tout le monde! Eller ska jag säga hola i stället? Om du är här är det för att du undrar vilket främmande språk du ska studera och för att äntligen besvara din brännande fråga en gång för alla: Vilket språk är lättare att behärska, spanska eller franska?
Om du vill bli flytande i ett främmande språk är det utan tvekan en betydande uppgift, oavsett vilket språk du väljer. Den goda nyheten är att både franska och spanska anses vara ganska lätta att lära sig i jämförelse med många andra världsspråk. Enligt Foreign Service Institute är det faktiskt så att det krävs minst studietid för att uppnå färdighet i något av dessa språk, i genomsnitt cirka 575-600 timmar eller cirka 24 veckor (beroende på din rutin).
Lär dig ett eller lär dig båda
Vad som är ännu mer lockande är verkligheten att om du lär dig ett av dessa språk förbättrar du avsevärt din förmåga att behärska det andra språket snabbare. Eftersom jag personligen lärde mig franska först kunde jag lära mig spanska mycket snabbare och effektivare, och jag kan lova dig att det är absolut möjligt för dig också.
Vad är svårt med varje språk?
Innan du tar dig an en ny utmaning hjälper det att förbereda dig för att övervinna de potentiella hindren framöver. Detta är särskilt relevant när du väger dina alternativ mellan två närbesläktade studieområden. Låt oss utforska de mest komplexa aspekterna av både spanska och franska för att ge dig en känsla för potentiella gupp på vägen till flytande språk.
Franskans komplexitet
Pronunciationsregler
Både franskt uttal och auditiv förståelse kräver en hängiven uppmärksamhet på detaljerna för att behärska. På grund av liaisons, enchaînement, stumma konsonanter och deras många undantag är det svårt att avgöra var ett ord slutar och ett annat börjar.
Fem accenttecken
Franskan använder fem olika accenttecken som påverkar uttalet av ord, liksom deras betydelse, och som till och med ger ledtrådar om hur ordet stavades i antiken. De fem accenttecknen är:
- L’accent aigu: é (uttalas ”ay”)
- L’accent grave: è, à (uttalas ”eh” och ”ah”)
- La Cédille: ç (uttalas ”s”)
- L’Accent Circonflexe:
- Le Tréma: ë, ï (uttalas ”eh” och ”ee”)
Tvådelad förfluten tid
Den franska förfluten tiden består av två delar, ett hjälpverb och ett förflutet participium, kallat le passé composé. Även om denna tempus också används på engelska och spanska, används den mycket oftare på franska. Faktum är att det i princip är motsvarigheten till det enkla förflutna på engelska och spanska. Den stora huvudvärken här är att lära sig om man ska använda ”avoir” eller ”être” som hjälpverb (eller hjälpverb) när man bildar det sammansatta förflutna.
För ”aller” eller ”att gå” används till exempel être (böjd till ”suis”) i le passé composé:
- Je suis allé au parc. (Jag gick till parken.)
Men för ”ranger” eller ”städa upp” används ”avoir” (böjd till ”ai”) i le passé composé:
- J’ai rangé ma chambre. (Jag har städat mitt rum.)
Specifik och komplicerad ordföljd
Franskan använder en mycket speciell ordföljd och meningsstruktur som inte ger utrymme för avvikelser. När ett verb, ett pronomen, ett objektpronomen eller en adverbiell fras hamnar på fel plats är det troligt att du gör fullständigt nonsens av din mening, eller ännu värre – säger något helt annat än vad du har för avsikt att säga.
Avtal med sammansatta verb
Håller du ihåg när jag nämnde att le passé composé kräver att du lär dig att använda antingen ”avoir” eller ”être” som hjälpverb? Det blir ännu värre: dessa verb måste också vara överens med det pronomen som de hänvisar till! De sammansatta verben och pronominalverben ändrar stavning (och ibland uttal) beroende på subjektet i meningen eller det direkta objektet.
Till exempel,
Om det direkta objektet är manligt ändras inte hjälpverbet ”avoir” för att stämma överens:
J’ai vu à Pierre. (Jag såg Pierre.) – ändras till – Je l’ai vu. (Jag såg honom.)
Men om det direkta objektet är kvinnligt ändras verbet till att stämma:
J’ai vu à Lisette. (Jag såg Lisette.) – ändras till – Je l’ai vue. (Jag såg henne.)
*Verb som böjs med être samt pronominella verb kräver ännu mer uppmärksamhet. Lär dig mer från en populär blogg för franskundervisning, Lawless French.
Tvådelad negation
Franskan använder sig av två ord – ”ne…pas”- som omger ett böjt verb, ett pronomen och en verbpreposition för att skapa en negativ mening. Den andra delen ”pas” kan ersättas med ”jamais” för ”aldrig”, ”personne” för ”ingen” och ”rien” för ”ingenting/något”. Till exempel:
J’ai de l’argent. (Jag har pengar.)
Je n’ai pas d’argent. (Jag har inga pengar.)
Je vais à l’école. (Jag ska gå i skolan.)
Je ne vais jamais à l’école. (Jag kommer aldrig att gå i skolan.)
Det blir verkligen galet med fransk negation när man börjar proppa in pronomen och prepositioner emellan!
Spanskans komplexitet
Överbelastning av verbböjningar
Det finns mer än 100 böjningar för varje spanskt verb. Ja, det är mycket! Många nybörjare som lär sig spanska drabbas av böjningströtthet, eftersom de överbelastar sina hjärnor med den enorma variationen av verb. Det bästa sättet att övervinna detta är att ta god tid på sig, organisera verben efter kategori (ar, er, ir) och lära sig oregelbundna verb efter hand. Stressa inte heller för mycket i början och förlita dig mer på att subjektspronomenet gör det tunga jobbet. På tal om subjektspronomen…
Subjektspronomenet utelämnas ofta
Spaniskan är ökänd för att ta bort subjektspronomen helt och hållet i dagliga konversationer och kommunikationer. Detta gör att eleverna måste memorera varje enskild böjning (i alla tempus) för att förstå vem som utför handlingen (och när).
Till exempel,
Fuimos al supermercado. (Vi gick till snabbköpet.)
Det är visserligen acceptabelt att säga nosotros fuimos, men det är helt onödigt eftersom verbet gör det känt vem som gick.
Det här blir komplicerat när någon frågar dig:
¿Va al supermercado?
Oh! Menar de DU som i usted va eller menar de HAN/HE som i él/ella va? Endast kontexten räddar dig här!
Super vanligt konjunktivtempus
Konjunktivstämningen är svårare än den franska konjunktivstämningen och den används ständigt i spanskan. Det förekommer när det föregås av särskilda utlösande ord (se exempel) som du måste lära dig utantill. Det används också konsekvent för att uttrycka önskningar, önskemål, sannolikheter och spekulationer.
¡Ojalá que salga bien! – (Förhoppningsvis går det bra!) – utlösande ord är ojalá
Necesito que me traigas un vaso. – (Jag vill att du kommer med en kopp till mig.) – uttrycker en önskan/ett behov
Lär dig mer om detta tempus i vår serie om konjunktiv.
Två tider i imperfekt konjunktiv
Två former finns för att uttrycka imperfekt konjunktiv: -ra och -se. Den goda nyheten är att du förmodligen bara behöver fokusera på -ra eftersom det är vanligt förekommande i tal. Den dåliga nyheten? Båda formerna används i skrift, särskilt i litteratur, så det är bättre att du lär dig båda!
Det är till exempel ganska vanligt att höra:
Si yo tuviera un cachorro, estaría super feliz! (Om jag hade en hundvalp skulle jag vara superlycklig!)
Men det är inte vanligt att höra detta, men du kan se det i spansk litteratur:
Le exigieron que aprendiese a manejar. (De krävde att han skulle lära sig köra bil.)
Två sätt att säga ”vara”
De spanska verben estar och ser betyder båda ”vara” på engelska, men de har nästan helt olika betydelser. Estar tenderar att hänvisa till tillfälliga tillstånd och existens, medan ser innebär att något är mer permanent, men många undantag kommer att dyka upp på din resa mot flytande språk!
Estoy en la cocina. (Jag är i köket.) – tillfällig, föränderlig
Soy de España. (Jag är från Spanien.) – permanent egenskap hos mig själv
Men se upp! Vi använder det tillfälliga verbet estar för él está muerto för att betyda ”han är död”.
Mer falska vänner än systerord
Ett annat namn på ”systerord” är kognater, vilket är ord på olika språk som har liknande uttal och betydelse. Å andra sidan är falska kognater, även kallade falska vänner, ord som ser likadana ut men som inte betyder samma sak! I förhållande till engelskan har spanskan fler falska vänner än kognater. Vill du se några exempel? Kolla in den här listan med 40 falska kognater på spanska som kommer att få dig att snubbla och förvirra dig.
Vad är enkelt med varje språk?
Whew! Ta ett djupt andetag. Alla komplexiteter kommer att smälta bort (eller åtminstone stå tillbaka för tillfället), medan vi fokuserar på vad som är lätt och roligt med att lära sig varje språk.
Franskans enkelheter
Du kan redan massor av fransk vokabulär
I själva verket har engelskan mer gemensamt med franskan än något annat språk. Historiskt sett var franska språket för den styrande klassen i England, medan proletariatet talade engelska. Så småningom kolliderade dessa två språkliga världar, och statistiken säger att det engelska språket lånade hela 45 procent av sina ord från franskan!
Subjektpronomenet används alltid
Likt engelskan använder fransmännen alltid subjektpronomenet i sina meningar. Detta är goda nyheter för nybörjare, eftersom det innebär att verbböjningar inte är avgörande för förståelsen! Eftersom många verb låter likadana i sin böjning är det faktiskt subjektspronomenet som ger klarhet.
Till exempel:
Tu viens avec moi. / vyɛ̃ / (Du kommer med mig.)
Elle vient avec mon ami. / vyɛ̃ / (Hon kommer med min vän.)
Bara två ord betyder ”du”
Franskan använder ”tu” som singular och familjär form, medan ”vous” är plural och formell form.
Tu = du (informellt)
Vous = ni (formellt)
Vous = ni alla
Franska konjunktiv är inte supervanligt
Franska konjunktiv används förvisso, men inte lika ofta som på spanska. Dessutom är det nästan bara efter ”que” (medan den spanska konjunktivstilen är efter que, cuando, como, etc.).
Tu fais ton travail. (Du gör ditt arbete.)
Je veux que tu fasses ton travail. (Jag vill att du gör ditt arbete.) – konjunktiv
Spanskans enkelheter
Spanskan är fonetisk
Om du slår upp något spanskt ord i ordboken kommer du att märka att det inte finns någon fonetisk vägledning bredvid, som det finns på engelska. Det beror på att spanskan är fonetisk! När du väl har lärt dig hur stavelser och bokstäver uttalas gäller den konsekventa regeln för alla ord (med några få undantag).
Regler för accentuering
Akcentueringen av spanska ord faller vanligtvis på den näst sista (näst sista) stavelsen. När så inte är fallet visas ett accentmärke på den vokal som bär betoningen.
Till exempel,
Yo hablo con mi madre. / AH-blo / (Jag pratar med min mamma.) – betoning på näst sista stavelsen
Ella habló con mi tía. / ah-BLO / (Hon pratade med min moster.) – betoning på sista stavelsen med accentmarkering
Denna konsekvens gör det möjligt för dig att korrekt läsa helt nya ord!
Flexibel ordföljd
Till skillnad från engelskan och franskan har spanskan en flexibel ordföljd, vilket gör det möjligt för dig att flytta ämnet från början till slut. På engelska använder vi ordföljden Subject → Verb → Object (SVO). Spanskan låter korrekt om du använder SVO-ordningen samt VSO och VOS. Till exempel:
Ella camina en el bosque. – Hon går i skogen.
Camina ella en el bosque. – Hon går i skogen.
Camina en el bosque ella. – Hon går i skogen.
Är du redo att börja?
Nu när vi har tagit upp vad som är svårt och lätt med att lära sig varje språk är det dags för dig att göra ett val! Både spanska och franska väntar ivrigt på att du ska behärska dem, så kanske du blir som jag och bestämmer dig för att lära dig dem båda. Om du vill öva idag med en spansk modersmålstalare kan du anmäla dig till en gratis klass med våra lärare som bor i Antigua, Guatemala! Om franskan fångade ditt intresse den här gången kan du kolla in den gratis provklass som Coucou French erbjuder.
Vill du börja lära dig spanska på det enkla sättet? Kolla in de här!
- Författare
- Renoverade inlägg
- Spanska mat- och matlagningsord för ditt förskolebarn – 10 januari 2021
- Rum på spanska: Omfattande ordförråd om hus och möbler – 4 januari 2021
- Fira tacksägelse på spanska! Ordförråd för barn – 19 november 2020