Foto: Fox Searchlight Pictures
Om du ännu inte har sett Martha Marcy May Marlene uppmanar jag dig att göra det eftersom den bara gick på 113 biografer förra helgen och kan vara borta innan du vet ordet av. Anledningen till att jag tar upp den idag är dock att jag just fått en papperskopia av inspelningsmanuset från Fox Searchlight och om ni kommer ihåg att jag i måndags länkade till en nedladdning av manuset om ni var intresserade.
Nja, när jag bläddrade igenom det kom jag fram till vad jag tror är den mest centrala punkten i filmen, slutet. Medvetet lämnad öppen och tjänar bara som ytterligare en fråga om vilket sinnestillstånd Martha (Elizabeth Olsen) befinner sig i efter att ha flytt från en sekt och tillbringat tid med sin syster Lucy (Sarah Paulson) och svåger Ted (Hugh Dancy) i deras hem vid sjön i Connecticut.
Jag tror att det är självklart att det här inlägget är en spoiler med tanke på att det direkt involverar filmens slut, men om du inte förstod det så förstår du det förhoppningsvis nu… spoiler på väg.
För alla som har sett filmen, här är hur de sista sidorna i manuset lyder när Martha hoppar i sjön för ett sista dopp och ser en man precis på andra sidan vattnet.
Anmärkningar: Ja, jag är medveten om att det finns stavfel men det är så som manuset är skrivet och därför har jag inte ändrat på dem.
Martha står på bryggan. Hon klär av sig till underkläderna och dyker i.
Martha simmar ut i sjön. Hon sjunker under vattnet och utom synhåll, en explosion av bubblor poppar upp till ytan. Några sekunder går och hon kommer inte upp. Plötsligt bryter hon tillbaka genom vattnet och hämtar luft.
Hon ser sig omkring på den tjocka skogen och en handfull fina hus som verkar vara tomma nu. Ingen annan simmar.
Martha ser en skrovlig MAN som sitter på en närliggande brygga, han verkar bekant. Han är i mitten av tjugoårsåldern, hans jeans är upprullade och hans fötter dinglar i vattnet. Hans skjorta är slängd över axeln och han röker en cigarett. Han tittar direkt på Martha. De har ögonkontakt. Han röker färdigt, kastar cigaretten i vattnet, tar på sig skjortan och sitter bara där. Martha simmar tillbaka till huset.
INT. TEDs BIL – DAG
Martha sitter i baksätet i Teds och Lucys bil. Ted kör och Lucy sitter längst fram. De kör upp på uppfarten och svänger ut på vägen. Ted och Lucy pratar. Martha får en bekymrad blick i ansiktet. Ted slår på bromsarna.
Jesus Christ.
Är du okej?
Ja.
Förbannade idiot. Vad gjorde han?
MANNEN från kajen går förbi bilen. De körde nästan på honom. När de kör iväg vänder sig Martha om och ser honom sätta sig i den bruna bilen, starta motorn och köra. Bilen kör bakom Teds bil.
Martha tittar framåt en lång stund, sedan vänder hon sig om igen för att se att han fortfarande är kvar.
Hon stelnar av rädsla, hon funderar på att säga något men stoppar sig själv. Istället sitter hon tyst.
Foto: Fox Searchlight Pictures
Anledningen till att jag tar upp detta är på grund av en rad i det du just läste. Den rad som lyder: ”Mannen från kajen går förbi bilen”. Detta är något man aldrig riktigt kan vara säker på när man tittar på filmen eftersom mannen som hoppar ut framför bilen bara syns genom bakrutan och är suddig. Han har en vit t-shirt på sig, men såvitt man kan se medan man tittar på filmen finns det absolut inget sätt att veta om det är samma man.
Och den här mannen är från sekten eller inte kan naturligtvis inte bestämmas. Medan han simmar noterar manuset att Martha tyckte att han såg ”bekant” ut, men bara några sidor tidigare i manuset anklagar hon vad som verkar vara en oskyldig bartender för att vara en av kultmedlemmarna. Människor som hon antar kommer för att hämta henne, en paranoia som filmen är genomsyrad av och med denna sista sedda ser författaren/regissören Sean Durkin till att du går hem och ifrågasätter vad som kommer att hända härnäst.
Det bästa med allt det här är att även med den här lilla ledtråden kan du fortfarande inte vara säker på någonting. Personligen ja, jag tror att mannen från sjön är en av medlemmarna i sekten. Jag vet inte om han kommer att jaga Martha, hennes syster och svåger och döda dem eller om han bara håller koll på Martha. Han kan följa efter dem till nästa hållplats och döda dem med tre kulor vad jag vet eller bara köra förbi och aldrig mer synas. Det är det att inte veta som fascinerar mig; det är den främsta anledningen till att jag har börjat gilla den här filmen mer och mer.
Slutet för mig med den här filmen var så avgörande. Jag skrev faktiskt nästan av filmen vid ett tillfälle i den scen som beskrivs ovan. Ögonblicket där manuset säger: ”Hon sjunker ner under vattnet och utom synhåll dyker en explosion av bubblor upp till ytan”. Jag trodde att hon skulle begå självmord i det här ögonblicket, och om hon hade gjort det hade det varit en EPIC manusförfattare som hade gjort en cop out. Men genom att välja den väg han gjorde utmanade Durkin publiken ännu mer. Vissa människor gillar inte filmen som ett resultat av detta. Jag börjar älska den.
Jag satte faktiskt in förhandsgranskningen bara för att se slutet innan jag skrev det här och frågorna började virvla om igen. Är Martha paranoid? Har hon rätt att vara rädd, eller glömde sekten bort henne så snart Watts (Brady Corbet) lämnade henne vid det där vägcaféet i filmens inledande ögonblick? Det finns absolut inget sätt att veta, vilket bara är ett sätt för Marthas paranoia att läcka in i publiken och föra dig längre in i berättelsen.
Välgjorda öppna slut på filmer är helt möjligtvis min favoritgrej när det gäller att gå på bio, vilket jag flera gånger har diskuterat när det gäller Inception. I år kan du lägga till Martha Marcy May Marlene till listan.
Ännu en gång, om du ännu inte har sett den, gå och se den. Om du vill läsa hela inspelningsmanuset själv, klicka här.