By Chuck Queen

En florist blandade ihop två beställningar en hektisk dag. Den ena skulle gå till ett nytt företag och den andra till en begravning. Nästa dag stormade killen med det nya företaget in i butiken. ”Vad är den stora idén? På blommorna som kom till vår mottagning stod det ’vila i frid’.” Floristen svarade: ”Tja, om du tycker att det är dåligt så skulle du ha sett människorna på begravningen som fick blommor där det stod ”Lycka till på er nya plats”.”

För en del kristna betyder uppståndelse inget annat än att man byter plats, vilket är ett bevis på livet efter döden. Naturligtvis kan man tro på ett liv efter döden utan att tro på uppståndelse överhuvudtaget.

För de första lärjungarna betydde uppståndelse rättfärdigande och den fortsatta tillgängligheten av det gudomliga liv som Jesus inkarnerade. Vi kan säga: ”Jesus är uppstånden” endast för att Gud uppväckte honom från de döda (han uppväckte inte sig själv). Jesu uppståndelse av Gud visade att Gud bekräftade och rättfärdigade allt han stod för och dog för. Det var Guds godkännande av hans medmänskliga liv, hans identifiering med de fattiga och rättslösa, hans passion för att befria de förtryckta och det sätt på vilket han i döden absorberade de religiösa och politiska makternas hat utan att återgälda det hatet.

Om det apostoliska förkunnandet i Apostlagärningarna historiskt sett återspeglar det tidiga kristna tänkandet, så tolkade de första lärjungarna Jesu uppståndelse som att Gud godkände Jesus och att han kontinuerligt deltog i hans efterföljares liv. Petrus budskap till de judiska ledarna i Jerusalem var att Gud ”uppväckte” denna Jesus ”som ni korsfäste” och ”har gjort honom till både Herre och Messias”. (Apg 2:32-36)

Lukas berättelse om himmelsfärden är hans metaforiska/teologiska utläggning på tron att Gud uppväckte Jesus från de döda. Det mytiska bildspråket om Jesu svävande upp i molnen är ett poetiskt sätt att säga att Jesus har tagits in i Guds eget liv, som är tillgängligt för alla. Med teologen Hans Kungs ord var Jesu uppståndelse hans ”antagande till den yttersta verkligheten”. Han upphöjdes av Gud för att ta del av Guds transcendenta liv, och som kosmisk Kristus förmedlar han nu just detta liv till sina lärjungar.

Detta liv är gömt, dolt, andligt, men likväl verkligt, dynamiskt och kraftfullt. Den andliga författaren broder David Steindl-Rast konstaterar att det är ”gömt som källan är gömd i bäcken” och ”vi kan känna strömmen av hans dolda liv när det styr allting inifrån, pulserande som välsignelse … genom universum och genom vårt eget innersta väsen”. Den paulinska författaren beskriver detta liv som ”gömt med Kristus i Gud”. (Kol 3:3)

Det poetiska och teologiska bildspråket om Jesus sittande vid Guds högra hand, tronande i höjden, skildrar den uppståndne Kristus som utövande av yttersta makt och auktoritet som Herre. Den tidigaste kristna bekännelsen var helt enkelt: Jesus är Herre. Men denna makt och auktoritet, med tanke på det liv Jesus levde och den död han dog, kan bara vara den gudomliga kärlekens makt och auktoritet.

Lord var den titel som tillskrevs den romerske kejsaren. För kristna att kalla Jesus för herre motsvarade högförräderi. Endast en kunde ha den yttersta auktoriteten. Jesu herravälde var en motberättelse till imperiets tvångsmakt och krävde ett slags personlig och gemensam omvandling som krävde stort mod.

Jesus korsfästes eftersom det sätt att leva som han förkroppsligade och lärde ut betraktades som ett hot mot det dominanssystem som utövade politisk och religiös tvångsmakt. Den alternativa berättelsen – som återspeglas i Jesu liv och död, bekräftas i uppståndelsen och görs tillgänglig genom hans uppståndna liv – bygger på kraften att förlåta och återställa, att förlösa och försona, att läka och befria, att göra hel och ställa till rätta. Den skapar tro och inger hopp om en vision om en rättvis värld.

Jesus uppståndelse innebär att Guds rike släpps lös bland världens riken, att kärlekens kraft är verksam mitt i massiva system som drivs av maktens kärlek, att livets kraft kan upplevas och uttryckas även under de mest livsförminskande förhållanden.

En levande tro på Jesu uppståndelse innebär att bekänna Jesus som Herre. Att bekänna Jesus som Herre innebär trohet mot Guds hushåll, inte mot imperiet. Det innebär att delta i en icke-våldsam social revolution som erkänner varje människas och hela skapelsens värdighet, och som betraktas som ett hot av varje socialt system som fungerar på makten att kontrollera och upprätta en hackordning.

Jesus uppståndelse innebär att oavsett hur lång tid det tar eller vilken form det tar, så kommer kärlekens kraft att segra i slutändan.