Händerna kan utföra en mängd olika funktioner, inklusive grov- och finmotoriska rörelser. Grovmotoriska rörelser gör att vi kan plocka upp stora föremål eller utföra tungt arbete. Finmotoriska rörelser gör det möjligt för oss att utföra känsliga uppgifter, till exempel att hålla i små föremål eller utföra detaljerat arbete.
Handens komplexa förmågor är en del av det som gör människan unik. Endast människor har förmågan att föra tummen över handen för att ansluta till ring- och lillfingret. Denna förmåga ger oss fingerfärdigheten att använda verktyg. Den ger oss också ett kraftfullt grepp.
Handen kan betraktas i fyra segment:
- Fingrar: Fingrarna, som sträcker sig från handflatan, gör det möjligt för människan att greppa de minsta föremålen.
- Handflatan: Detta är den nedre delen av handens kropp.
- Rygg (opisthenar): Handryggen visar det dorsala venösa nätverket, ett nät av vener.
- Handleden: Förbindelsepunkten mellan armen och handen, handleden möjliggör handrörelser.
Varje hand består av 19 ben. Handflatan innehåller fem metacarpaler, och varje finger utom tummen innehåller ett proximalt falangben, ett mellanfalangben och ett distalt falangben. Tummen har inte något mittfalsben. Varje ben är sammankopplat med en rad ligament.
Varje fingertopp – distala falangbenet och tillhörande vävnad – innehåller en nagel. Dessa strukturer är gjorda av keratin, ett segt protein. Liknande typer av keratin utgör även människans hår, reptilers fjäll och klor samt fåglars fjädrar, klor och näbbar.
Handflatan innehåller inte melanin (hudpigment) eller hårsäckar. Det enda andra stället på kroppen som saknar båda dessa är fotsulan. Dessa två ytor har också tjockare hud än andra ställen på kroppen.
Och även om fullt fungerande händer kan åstadkomma stora saker är de känsliga för ett antal sjukdomar, bland annat:
- Artrit
- Denformationer
- Nervsjukdomar
- Fingerklubbning
- Tendinit
- Karpaltunnelsyndrom
- Knogelfel
- Frakturer
- Sträckningar, överansträngningar, skärsår och blåmärken