Joseph S. Merola, professor i kemi och vice dekan vid College of Arts and Sciences vid Virginia Tech, ger denna förklaring:
Och även om vi vanligtvis inte förknippar bilar med kemi, sker det mycket kemi i en fungerande bil – t.ex. förbränning av bensin för att driva motorn och kemiska reaktioner i batteriet för att generera elektricitet. En annan reaktion – som de flesta förare helst inte vill uppleva på nära håll – gäller krockkudden. Luftkuddarna blåser inte upp sig från någon komprimerad gaskälla utan från produkterna av en kemisk reaktion. Den kemiska substans som ligger till grund för reaktionen i krockkuddarna kallas natriumazid, NaN3.
Under normala omständigheter är denna molekyl ganska stabil. Om den värms upp faller den dock sönder. Den kemiska ekvationen 2 NaN3 –> 2 Na + 3 N2 beskriver exakt hur den faller sönder. Lägg märke till att den andra produkten i ovanstående reaktion är N2, även känd som kvävgas. En handfull (130 gram) natriumazid producerar 67 liter kvävgas – vilket är tillräckligt för att blåsa upp en normal krockkudde.
Det är inte den enda kemin som är inblandad. Lägg märke till att den andra kemikalien till vilken natriumazid faller sönder är Na, eller natrium. Natrium är en mycket reaktiv metall som snabbt reagerar med vatten för att bilda natriumhydroxid; som ett resultat skulle det vara ganska skadligt om det hamnade i ögon, näsa eller mun. Så för att minimera risken för exponering blandar tillverkarna av krockkuddar natriumazid med andra kemikalier som reagerar med natriumet och i sin tur bildar mindre giftiga föreningar.
Vad får en krockkudde att blåsa upp sig genom denna reaktion? Det finns sensorer i bilens framsida som upptäcker en kollision. Dessa sensorer skickar en elektrisk signal till behållaren som innehåller natriumazid och den elektriska signalen detonerar en liten mängd av en tändförening. Värmen från denna antändning startar nedbrytningen av natriumaziden och genererar kvävgas som fyller krockkudden. Det som är särskilt häpnadsväckande är att från det att sensorn upptäcker kollisionen till dess att krockkudden är helt uppblåst är det bara 30 millisekunder, dvs. 0,03 sekunder. Ungefär 50 millisekunder efter en olycka träffar bilens passagerare krockkudden och dess utblåsning absorberar den energi som förflyttar sig framåt från passageraren.