1995 besökte en före detta skollärare från Kina vid namn Jack Ma USA för första gången.
Ma hade nyligen startat en översättningsfirma för att dra nytta av Kinas exportboom.
När han var i USA, som en del av sin översättningsverksamhet, visade en vän honom internet. Vännen berättade för honom att nästan allt fanns på internet.
Ma bestämde sig för att söka efter öl. Resultaten visade inte ett enda kinesiskt alternativ. Faktum är att han knappt kunde hitta något om Kina på internet överhuvudtaget.
När han återvände hem bestämde han sig för att grunda China Pages, en katalog över olika kinesiska företag som letar efter kunder utomlands, och vissa säger att det var landets första internetföretag.
China Pages blev en flopp. Men fyra år senare gjorde Ma ett nytt försök att starta ett internetföretag. Han kallade sitt andra företag Alibaba.
Nästa vecka kommer Alibaba att börja handlas på New York-börsen, i vad som kan bli det största erbjudandet i USA:s historia. Bloomberg rapporterar att Alibaba vill sälja 12 procent av företaget. Analytiker värderar företaget till 160 miljarder dollar. Det skulle innebära att Alibaba tar in ~20 miljarder dollar, vilket är mer än Visa, det nuvarande rekordet för en börsintroduktion som tog in 19,65 miljarder dollar.
Ma äger fortfarande 8,9 % av aktierna i bolaget, vilket innebär att han kommer att vara värd ~14,5 miljarder dollar om värderingen på 160 miljarder dollar håller. Ma är inte längre vd för Alibaba. Han är ordförande, men han är fortfarande företagets ansikte utåt.
Ma har aldrig varit en typisk teknisk VD. Han misslyckades med inträdesprovet till college två gånger innan han slutligen kom in. Han grundade ett enormt teknikföretag, men han hade studerat för att bli lärare och vet fortfarande inte hur man kodar. I mitten av 2000-talet, när Alibaba kämpade mot eBay i Kina, brukade journalister kalla honom ”Crazy Jack” på grund av hans animerade sätt att tala och djärva mål.
Mas historia börjar i Hangzhou i Kina, en stad med 2.4 miljoner invånare nära Shanghai, där han föddes 1964 av föräldrar som försörjde sig som professionella ping tan-artister (en traditionell stil med berättelser och balladsång).
”Jag var mager när jag var ung, men jag var en fantastisk kämpe”, minns Ma i ”Alibaba”, en bok av Liu Shiying och Martha Avery. ”Jag var aldrig rädd för motståndare som var större än jag.”
Även om han hamnade i slagsmål med klasskamrater – han retades för sin storlek – så satte han på charmen när det gällde utländska turister. Han brukade gå till ett lokalt hotell varje dag så att han kunde träffa folk och lära sig engelska. Han köpte också en radio så att han kunde lyssna på engelska sändningar varje dag.
Trots hur bra han tog sig an att lära sig ett annat språk utmärkte han sig aldrig i matematik. Låga betyg i matematikdelen av Kinas inträdesprov till högskolan fick honom att misslyckas två gånger.
Efter rigorösa förberedelser inför sitt tredje försök till provet klarade han till slut provet och tog så småningom examen från Hangzhou Teacher’s Institute 1988. Han berättar att han fick avslag på ett antal jobb – bland annat en chefstjänst på Kentucky Fried Chicken – direkt efter att han tagit examen.
Hursomhelst blev han så småningom engelsklärare och tjänade ungefär 12 dollar i månaden på ett lokalt universitet. Här är en bild från dokumentären Crocodile in the Yangtze, en fantastisk film som visar Alibabas framväxt:
Under Kinas exportboom slutade Ma med att starta ett översättningsföretag, vilket i slutändan skulle leda till att han besökte USA för första gången 1995 där han upptäckte Internet.
China Pages, hans första försök att starta ett internetföretag, var i slutändan frustrerande. Ma pressades in i ett samriskföretag med China Telecom och förlorade till slut kontrollen över företaget, enligt New York Times.
Men Ma var fast besluten att försöka igen. År 1999 – när internetfebern slog igenom på Wall Street i USA – samlade Ma 17 vänner i sin lägenhet. Teamet satte igång med att bygga sin egen marknadsplats på nätet.
Sajten, Alibaba.com, lät exportörer lägga upp produktlistor som köpare kunde bläddra bland, och började locka medlemmar från hela världen. I oktober 1999 hade företaget fått 5 miljoner dollar från Goldman Sachs och 20 miljoner dollar från SoftBank, ett japanskt telekombolag som också investerar i teknikföretag.
Bilder från dessa tidiga dagar (som du kan se i ”Crocodile in the Yangtze”) avslöjar Ma som en fängslande talare som kunde göra sina stora drömmar smittsamma. Även när teamet började växa säger Porter Erisman – skaparen av dokumentären och en tidig Alibabaanställd – att det kändes mer som en sammansvetsad familj. Ma motiverade teamet genom att skapa ett etos om att vara ett skrapigt litet företag redo att ta sig an jättar.
”Vi kommer att klara det eftersom vi är unga och aldrig, aldrig ger upp”, säger han på band till en samling anställda.
Han gjorde djärva påståenden till pressen om hur snabbt företaget skulle växa och sa vid ett tillfälle till Erisman att om företaget ville få gratis reklam var de tvungna att säga några galna saker.
Med en kärlek till uppträdanden (förmodligen ärvd från sina föräldrar) bidrog Ma också till att skapa en finurlig och rolig atmosfär på företaget. När Alibaba först blev lönsamt försåg Ma varje anställd med en burk Silly String som de kunde gå loss med. När företaget beslutade att starta Taobao, sin eBay-konkurrent, i början av 2000-talet, fick han teamet som arbetade med det att göra handstående övningar under rasterna för att hålla energinivån uppe.
Även i dag anordnar Alibaba varje år en talangshow i en enorm stadion som får de anställda att repetera i veckor. Ma har välsignat hundratals nygifta Alibabaanställda i bröllopskläder under en årlig ritual, enligt Wall Street Journal.
Självklart var han inte utan misstag under de tidiga dagarna. Företaget växte mycket snabbt, men brände upp pengar, och 2001 var Ma tvungen att avskeda hela sin internationella personal. Erisman kan minnas ett telefonsamtal efter att Ma hade beslutat att stänga Alibabas amerikanska kontor, där Ma ifrågasatte sig själv och undrade om han var en dålig människa eller inte.
I slutändan var det dock Mas vilja att ta risker och hans engagemang för att skapa en webbplats som tillgodosåg behoven hos Kinas medborgare – av vilka många just hade upptäckt Internet – som hjälpte företaget att slå eBay i Kina i mitten av 2000-talet. Taobao är nu en av de tjugo mest besökta webbplatserna i världen, och tillsammans med en annan webbplats från Alibaba, Tmall, hade den en total transaktionsvolym på 240 miljarder dollar 2013.
Ma avgick som vd för företaget 2013. Den nya vd:n är Johnathan Lu, som tidigare varit företagets senior vice president.
”Jag trodde att det skulle bli lättare när jag slutade som vd”, sa han till Wall Street Journal, ”Men nu upptäcker jag att det är mycket mer hektiskt att vara ordförande, om man vill vara en bra ordförande, än att vara vd.”
Efter att företaget lämnat in en ansökan om börsintroduktion skrev Ma ett brev till Alibabaanställda, som publicerades av Wall Street Journal. I brevet säger Ma till teamet att det väntar ”oöverträffad hänsynslöshet och press”, men att företaget kan övervinna det genom att hålla fast vid sitt ursprungliga uppdrag och sin ursprungliga kultur.
Här är en liten bit från brevet: ”Vi vet mycket väl att vi inte har överlevt för att våra strategier är framsynta och briljanta, eller för att vårt genomförande är perfekt, utan för att vi i 15 år har hållit fast vid vårt uppdrag att ”göra det lättare att göra affärer över hela världen”, för att vi har insisterat på ett värdesystem som bygger på principen ”kunden först”, för att vi har hållit fast vid vår framtidstro och för att vi har insisterat på att vanliga människor kan göra extraordinära saker.”