Härtan i Mac OS X är XNU-kärnan. Kärnan avser den del av ett operativsystem som laddas först. Den kontrollerar och övervakar hårdvaruresurser som minne, CPU-processorallokering och diskdiskar. XNU-kärnan innehåller kod från ett gammalt datorarkitektursystem som kallas Mach. Mach är en produkt från Carnegie Mellon University och har funnits sedan 1980-talet. Den här koden ansvarar för vissa grundläggande funktioner i Mac-datorn, bland annat virtuell minneshantering och multitasking. Koden ger också Mac OS befogenhet att minska processorns bearbetningshastighet om den börjar överhettas.

En annan del av kärnan är Input-Output (I/O) Kit. Det förlitar sig på en specialiserad, begränsad version av programmeringsspråket C++ för att styra enhetsdrivrutiner. Enhetsdrivrutiner är det som gör det möjligt för externa enheter att interagera med datorn. Din skrivare kan till exempel kräva en enhetsdrivrutin på din dator för att du ska kunna skriva ut från din maskin. Att hantera alla förfrågningar och all information som rör sig från datorn till andra enheter — och vice versa — är ett krävande arbete. Med I/O-kitet kan en Mac-dator hantera flera enheter via olika tekniker samtidigt. Därför kan du ansluta enheter till en Mac med USB-, FireWire- och Thunderbolt-kablar samtidigt.

Den tredje delen av XNU-kärnan är din dators säkerhetsvakt och utkastare. Den här delen av kärnan är baserad på Berkeley Software Distribution (BSD)-derivatet för UNIX och ansvarar för att upprätthålla systemets säkerheter och behörigheter. När du loggar in på en Mac-dator bestämmer BSD din åtkomstnivå. En administratör skulle ha nästan fria händer och skulle kunna ladda ner eller radera program och andra data. Andra användarnivåer har kanske inte lika fria rättigheter. Detta gör det möjligt för administratören att definiera vilka processer en normal användare har tillgång till och inte har tillgång till. BSD-elementet i XNU-kärnan hjälper också till att synkronisera processer i Mac-datorn.

Också en del av Mac OS X är skiktet för kärntjänster och skiktet för programtjänster. Tillsammans med kärnan och hårdvaran bildar dessa lager vad datatekniker kallar en stapel. En stapel är bara ett sätt att konceptualisera förhållandet mellan de olika lagren av en dators programvara och hårdvara. Längst ner i stapeln finns hårdvaran och den fasta programvaran. Nästa nivå uppåt är operativsystemets kärna. Därefter kommer kärntjänsterna och därefter skiktet med tillämpningstjänster. Själva programmen ligger högst upp i stapeln.

Kärntjänstkomponenten i Mac OS X består av flera ramverk som gör det möjligt för datorn att bearbeta uppgifter som textsökningar på olika språk och system-API:er. Lagret för programtjänster är det grundläggande grafiska användargränssnittet (GUI). Detta är det lager som den typiska användaren kommer att se – det är det som skapar den grafiska miljön. Lagret för programtjänster fungerar också som en kommunikationskanal mellan olika program, så att de kan interagera.

Nästan ska vi titta på några av Mac OS X-funktionerna.