I en bortglömd stad vid Salton Sea bygger nykomlingar en bohemisk dröm

, Author

När den ekologiska katastrofen drabbade Bombay Beach, en semesterort som låg i en döende sjö i Kaliforniens öken, såg resultatet apokalyptiskt ut.

Fåglar och fiskar dog. Giftigt damm virvlade upp. Luften stank. Turister och de flesta invånare flydde och lämnade en virtuell spökstad med övergivna, förfallna hus.

I årtionden var de enda regelbundna besökarna filmskapare som kom för att spela in skräckfilmer om zombies och Armageddon.

Nu njuter Bombay Beach, med 295 invånare, av en slags pånyttfödelse med ett inflöde av konstnärer, intellektuella och hipsters som har förvandlat det till en bohemisk lekplats.

Det finns ett operahus, ett galleri, ett ”Hermitage”-museum, en konceptuell paviljong och en drive-in-biograf. Vilket låter ganska storslaget, men ökenvinden visslar genom sprickorna och det ser ut som om Mad Max gjort inredningen.

Det som ligger närmast ett hotell – en fraktcontainer med golv och väggar av plywood – är prydd med fotografier av kriminellt sinnessjuka.

Det finns också giraffskulpturer, en nedlagd tank för sinnesberövande, en fyrdimensionell hyperkubus som kallas för en tesserakt och en fejkad partikelaccelerator gjord av guldmålat skräp. Plus en festival, Bombay Beach Biennale, med utställningar, filosofiseminarier, balett och poesi. Sandstormar och brännande sol kan få det att kännas närmare Mars än Venedigs biennal.

Tao Ruspoli, en filmskapare, poserar med konst från Bombay Beach Biennale.
Tao Ruspoli, en filmskapare, poserar med konst från Bombay Beach Biennale. Foto: Dan Tuffs/The Guardian

”Människor engagerar sig i idén om att skapa denna utpost av frihet och kreativitet. Förhoppningsvis förblir det bara autentiskt och konstigt”, sade Tao Ruspoli, en fotograf, musiker och filmare som har lett satsningen, förra veckan när han gav Guardian en rundtur.

Ruspoli, 42 år, började komma 2007 och åkte den tre timmar långa resan från Los Angeles, och vännerna följde efter, fascinerade av hans uttalande om att det här var den mest intressanta staden i Amerika.

Flera har köpt fastigheter – husvagnar, bungalows och tomma tomter – som bostäder, ateljéer och utställningslokaler.

”Vi vill inte att det ska vara en tillfällig grej. Vi vill lämna ett märke, dock med vetskapen om att allt är förgängligt. Vi attackeras från alla håll – vandalism, extrem värme, vindar på 80 km/h”, säger Ruspoli, som också är son till en italiensk prins.

Han anser att Coachella-festivalens företagsmässiga razzmatazz, 40 mil norrut, är motsatsen till det ”dadaistiska” experimentet i Bombay Beach, där det inte finns mycket handel förutom två matbutiker och två barer. Närmaste bensinstation ligger 30 km bort.

Tillströmningen av konstnärer som köper fastigheter och driver upp priserna kan ändå låta illavarslande för dem som tvingats bort från sina hem på grund av gentrifiering i tidigare nedgångna delar av Brooklyn, Oakland och Los Angeles. Vissa aktivister säger att konstnärer banar väg för penningstarka investerare och spekulanter.

Priserna stiger i Bombay Beach. Vissa bungalows som kostade några tusen dollar för 15 år sedan kostar nu tiotusentals dollar.

”De köper upp allt gammalt, det verkar som om de tar över”, muttrade en 80-årig kund på baren Ski Inn, som bara gav sitt namn som Wacko. ”Många av byggnaderna är målade i löjliga färger.” Vandalism och småstölder har drabbat vissa utställningar, vilket tyder på att det finns ytterligare kritiker.

Wacko, en 80-årig invånare, vid baren inne på Ski Inn.
Wacko, en 80-årig invånare, vid baren inne på Ski Inn. Foto: Foto: Dan Tuffs/The Guardian

Wacko verkade ändå vara i minoritet. Av ett dussin invånare som intervjuades slumpmässigt välkomnade 11 bohemerna. ”Staden var döende. De tar in unga människor och fixar upp ställen”, sa Mark Hagedorn, 65.

”Det är ett lyft”, sa Ernest Hawkins, 75. ”Det här stället brukade rocka. Sedan gick det i sömn. Alla flyttade eller blev gamla.” Lisa Trujill, 52, en husmålare, sa att hon ville ha mer musik och mer konst. ”Jag älskar det.”

En prisbelönt dokumentärfilm från 2012 skildrade några av stadens förlorade själar.

Om det inte blåser, på avstånd, ser Bombay Beach förtjusande ut. Den ligger vid Salton Sea, Kaliforniens största sjö, ett 360 kvadratkilometer stort område med lugnt vatten som omges av vita stränder.

Uppenbarheten bedrar – sjön är döende. Den bildades 1905 när Coloradofloden bröt igenom en kanal och strömmade ut i denna torra ökenbassäng och skapade en livsmiljö för hundratals arter av fiskar och fåglar. Bombay Beach och några andra semesterorter växte upp och blomstrade på 1950-talet.

Då dödade den ökande salthalten och jordbruksföroreningar fisken. Deras ben är det som gör stränderna vita. Hunger och sjukdomar ödelade fåglarna. Sjön drar sig tillbaka och vindarna piskar upp giftig, illaluktande jord. Lukten kan spridas långt, särskilt vid en händelse 2012 som kallas ”the big burp”.

De statliga myndigheterna tillkännagav förra året en plan för att återställa en del av sjön, vilket var den första fasen i en länge utlovad räddningsaktion. Skeptiker fruktar att det aldrig kommer att ske.

Stefan Ashkenazy, som äger ett hotell i Hollywood, på Bombay Beachs drive-in-bio.
Stefan Ashkenazy, som äger ett hotell i Hollywood, på Bombay Beachs drive-in-bio. Foto: Dan Tuffs/The Guardian

Bombay Beach-biennalen – som trots namnet har ägt rum varje år – ger sig på sin omgivning. Den första 2016 hade temat ”förfallets konst”. Festivalen 2017 bad konstnärer att föreställa sig en framtid som inte har inträffat. Årets festival, som hölls under en helg i mars och som fick hjälp av ett bidrag från Getty Foundation, hade temat ”Guds tystnad”.

Melody Sample, 31 år, byggde en ”drömhus”-installation i en förstörd bungalow som innehöll ett badkar och ett bord som var dukat för high tea. ”Energin här är verkligen fräsch. Det är som en bortglömd plats i en död- och återfödelsecykel”, sade hon. Detta gäller hennes utställning: tjuvar stal bänkarna, rökelsen och andra artefakter och lämnade drömhuset något öde.

Stefan Ashkenazy, som äger hotellet Petit Ermitage i West Hollywood, är Bombay Beachs svengali. Han har köpt flera övergivna tomter och tar in konstnärer för att förvandla dem.

Han anlände förra veckan vid ratten på en öppen Mercedes som spelade Bizet. Det som lockar är inte egendom utan erfarenhet, sa han. ”Av allt jag gör är detta det mest fria, det mest inspirerande.” Han vill förvandla E street till en kulturell knutpunkt för att bland annat anordna filmpremiärer på drive-in som är befolkad av gamla, havererade bilar.

Wacko, vägraren, var inte imponerad. ”De skulle inte tillåta det i LA. Här nere kommer de undan med det.”

{{#ticker}}

{{topLeft}}

{{bottomLeft}}

{{topRight}}

{{bottomRight}}

.

{{#goalExceededMarkerPercentage}}

{{/goalExceededMarkerPercentage}}

{{/ticker}}

{{heading}}

{{#paragraphs}}

{{.}}

{{/paragraphs}}}{{highlightedText}}

{{#cta}}{{text}}{{/cta}}
Remind me in May

Antagna betalningsmetoder: Visa, Mastercard, American Express och PayPal

Vi kommer att kontakta dig för att påminna dig om att bidra. Håll utkik efter ett meddelande i din inkorg i maj 2021. Om du har frågor om att bidra är du välkommen att kontakta oss.

  • Dela på Facebook
  • Dela på Twitter
  • Dela via e-post
  • Dela på LinkedIn
  • Dela på Pinterest
  • Dela på WhatsApp
  • Dela på Messenger

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.