Martyrmonumentet av skulptören Albert Weinert är inspirerat av ”La Marseillaise”, Frankrikes nationalsång. Den var en av Albert Parsons favoriter och han sjöng den i sin cell strax före sin resa till galgen. En lagerkrans placeras på den fallne hjältens panna, medan rättvisans gestalt går framåt, beslutsamt mot framtiden.

Historien om Haymarket-martyrerna, och deras monument på Forest Home Cemetery, börjar vid ett konvent för Federation of Organized Trades and Labor Unions 1884. Federation (föregångare till American Federation of Labor) uppmanade till en stor rörelse för att vinna åtta timmars arbetsdag, som skulle kulminera den 1 maj 1886.

Planen var att under två år uppmana alla amerikanska arbetsgivare att införa en standardiserad åtta timmars arbetsdag, i stället för de tio till tolv, ja till och med upp till sexton timmars dagar som var förhärskande. Efter den 1 maj 1886 skulle alla arbetstagare som ännu inte hade ett 8-timmarsschema lägga ner arbetet i en landsomfattande strejk tills deras arbetsgivare uppfyllde kravet.
80 000 marscherade

Och även om vissa arbetsgivare uppfyllde tidsfristen, var det många som inte gjorde det. Följaktligen ägde stora demonstrationer rum den 1 maj över hela landet. Chicagos var den största med uppskattningsvis 80 000 demonstranter som marscherade på Michigan Avenue, till stor oro för Chicagos företagsledare och tidningar som såg det som en förebådelse av ”revolution” och krävde ett polisiärt ingripande.

I själva verket var anarkisterna och andra politiska radikaler i Chicago ovilliga att ha något att göra med 8-timmarsstrejken, som de såg som ”reformistisk”, men de övertalades av fackföreningsmedlemmarna att delta eftersom Albert Parsons och andra var så kraftfulla talare och hade en betydande skara anhängare.

Ett massmöte sammankallades till kvällen den 4 maj 1886 på stadens hösemarknad vid Randolph Street och DesPlaines Ave. Syftet var att protestera mot en polisinsats från föregående dag där strejkande och deras anhängare vid McCormick Reaper-fabriken på Blue Island Ave. hade dödats och skadats av polisen.

Massamötet på hömarknaden var så dåligt planerat att arrangörerna var tvungna att samla ihop talare, däribland Parsons, i en handvändning. Ett regn började falla, och när den sista talaren höll på att avsluta anlände en stor styrka på 200 poliser med krav på att mötet skulle upplösas.