”Och inte nog med det, utan vi gläds också i vedermödan, eftersom vi vet att vedermödan skapar tålamod” (Romarbrevet 5:3).

Ett av de starkaste bevisen på den kristna trons frälsande kraft är de sanna kristnas förmåga att uthärda lidande och förluster med glädje. Aposteln Paulus uthärdade sådant (notera II Korintierbrevet 11:21-33) men kunde ändå ”berömma sig” av dessa lidanden. Faktum är att detta ord i vår text för dagen är samma grekiska ord som översatts som ”glädja sig” i den föregående versen, ”glädjas i hopp om Guds härlighet” (Romarbrevet 5:2), och ”glädjas” i en senare vers, ”vi gläder oss också åt Gud genom vår Herre Jesus Kristus” (Romarbrevet 5:11).

Denna anmärkningsvärda förmåga att glädja sig i vedermödor kännetecknade inte bara stora kristna ledare som Paulus, utan vanliga troende i varje livssituation. När de tidiga kristna förlorade sina ägodelar i den stora vågen av förföljelser som de mötte, var vittnesmålet att ”|ye| tog med glädje emot att era ägodelar blev förstörda, då ni själva visste att ni i himlen har en bättre och varaktig egendom” (Hebreerbrevet 10:34). Dessa tidiga troende, liksom många andra genom åren, ”tog emot ordet i mycket trångmål, med den helige Andes glädje” (1 Tessalonikerbrevet 1:6).

Det finns en god anledning till att kristna kan uthärda vedermödor med glädje, ”eftersom ni är delaktiga i Kristi lidanden, så att när hans härlighet skall uppenbaras, skall ni också glädjas med överdriven fröjd” (1 Petrus 4:13). Vi har alltid Kristus själv som exempel och uppmuntran framför oss, ”som för den glädje som låg framför honom uthärdade korset och föraktade skammen, och som har satt sig vid Guds trons högra sida” (Hebreerbrevet 12:2).

Därmed kan vi vara ”Så sorgsna, men alltid glada” (2 Korintierbrevet 6:10), i vetskap om att ”HERRENS glädje är er styrka” (Nehemja 8:10) och att Kristus har lovat att ”er glädje tar ingen från er” (Johannes 16:22). HMM