Trots framstegen inom läkemedelsbehandling av hjärtsvikt på grund av nedsatt vänsterkammarfunktion är mortaliteten fortfarande hög och många patienter läggs in på sjukhus på grund av försämrade hjärtsviktssymtom. Det finns vissa experimentella bevis för att vasokonstriktion och brist på kväveoxid (NO) i kärlsystemet spelar en roll för att förvärra symtomen på hjärtsvikt, särskilt hos patienter av afroamerikanskt ursprung. Behandling med höga doser isosorbiddinitrat (ISDN) har visat sig öka den symtomfria gångtiden, men tolerans mot de hemodynamiska effekterna av ISDN utvecklas snabbt. Experimentella data tyder på att hydralazin, som ges samtidigt, dämpar utvecklingen av hemodynamisk tolerans mot ISDN och kan öka biotillgängligheten av NO i kärlsystemet. I en rasblandad population minskade behandling med en kombination av ISDN och hydralazin dödligheten jämfört med placebo i en nästan statistiskt signifikant omfattning i den första Vasodilator Heart Failure Trial (V-HeFT I), men var sämre än behandling med angiotensin-converting enzyme (ACE)-hämmaren enalapril i V-HeFT II-studien. Retrospektiv subgruppsanalys av publicerade data tyder dock på att ISDN/hydralazin hade en betydande effekt hos svarta patienter och uppenbarligen var lika effektivt som behandling med ACE-hämmaren enalapril i samma population, men hade en mycket mindre, om ens någon, effekt hos vita patienter. En nyligen genomförd placebokontrollerad studie visade att hos självidentifierade svarta patienter med hjärtsvikt, minskade ISDN/hydralazin, som gavs utöver den nuvarande moderna läkemedelsbehandlingen mot hjärtsvikt, mortaliteten och de första sjukhusvistelserna på grund av hjärtsvikt och förbättrade livskvaliteten. Nyttan av ISDN/hydralazin i andra etniska grupper än självidentifierade svarta är för närvarande okänd och betraktas som off-label-användning. Denna översikt fokuserar på ISDN/hydralazin för behandling av patienter med hjärtsvikt på grund av vänsterkammardysfunktion och de biverkningar som kan uppstå vid behandlingen.