Syftet med denna avhandling är att presentera en utläggning och tolkning av Jean-Paul Sartres frihetsbegrepp, så som det kommer till uttryck i hans viktigaste filosofiska skrifter. Detta syfte kräver ett övervägande av förhållandet mellan frihet och några av Sartres andra grundläggande ontologiska begrepp. De ”andra” begreppen är de som specifikt har att göra med Sartres teori om medvetandet. Att utforska och explicitera medvetandets grundläggande strukturer är att ta fram dörren till en förståelse av Sartres frihetsbegrepp. kapitel II visar att innebörden av Sartres frihetsbegrepp avviker kraftigt från olika traditionella och populära tolkningar av frihet. Slutsatsen är att frihetsbegreppet är intimt förknippat med Sartres medvetandeuppfattning och att ett medvetande som är fritt för det första är fritt eftersom inga bestämmande motiv påverkar medvetandets aktiviteter och för det andra att medvetandet kan välja de ”motiv” som det vill. I kapitel III lär man sig att medvetandets kardinalaktivitet är dess intentionalitet, att medvetandet alltid är medvetande om något. Man skiljer mellan reflekterande och förreflekterande medvetande. Vidare anges i detta kapitel Sartres förkastande av ett transcendentalt förenande och individualiserande Ego och att han ersätter det med ett transcendent Ego, som för Sartre blir ett objekt för medvetandet som vilket annat objekt som helst. I kapitel IV utvecklas Sartres ontologi genom en analys av allt det som inte är medvetande, eller med Sartres terminologi, ett varande i sig självt. Varandet-i-självet är varje transcendent objekt och dess varande kännetecknas av en massiv, fullständig identitet med sig själv; varandet-i-självet är självkonsistent, oskapat och varken passivitet eller aktivitet. I kapitel V identifieras medvetandet med varandet-för-självet. Varande-för-själv är tomt på innehåll, måste göra sig själv till, är sitt eget ingenting och introducerar negationer och temporalitet i världen. Medvetandet kommer aldrig att vara det som det saknar, för dess varande ligger utanför, på avstånd och bortom; det definieras som att det inte är detta varande. Ontologiskt sett är människans väsen ingenting.” Kapitel VI identifierar Sartres frihetsbegrepp med medvetandets väsen. En innebörd av Sartres frihetsbegrepp får således en ontologisk dimension; människan är frihet. Den andra innebörden av frihet tilldelas medvetandets nödvändiga aktivitet. Denna verksamhet kännetecknas av medvetandets nödvändiga, oavbrutna men ändå oändliga önskan att välja eller anta sitt eget väsen, sitt väsen. Wilfrid Desan har invänt att Sartre har gjort själva friheten till människans väsen. I denna avhandling dras emellertid slutsatsen att det är endast genom att definiera friheten som Sartre har gjort friheten till ett väsen. Även i denna mening har Sartre gjort friheten till ett väsen endast om man är villig att identifiera människans ontologiska ”tillstånd” med den traditionella uppfattningen om en grundläggande ”natur” hos människan. Desan invänder vidare att Sartres föreställning om ”absolut” frihet resulterar i en motsägelse eftersom absolut betyder obegränsad, och Sartres frihet är begränsad av friheten själv. I avhandlingen dras slutsatsen att denna motsägelse kan undvikas genom att helt enkelt avstå från att kalla Sartres frihetsbegrepp för ”absolut” och genom att tillsammans med Sartre acceptera det existentiella villkoret att friheten är begränsad av en sak, nämligen friheten själv. En sista kritisk bedömning görs angående den oundvikliga konflikten mellan Sartres filosofi och filosoferande. Det hävdas att denna konflikt är en konflikt mellan fakta och definition. Det är konflikten mellan frihetens faktum och Sartres definition av detta faktum.