Som judisk begravningsentreprenör som frivilligt hjälper till i samhället blir jag ofta ombedd att hålla föredrag inför sjundeklassare på lokala hebreiska skolor. Sjunde klass är den tid då den judiska livscykeln lärs ut, och jag får ofta i uppgift att förklara den judiska synen på döden. En av de vanligaste frågorna jag får från eleverna är: ”Kan man fortfarande bli begravd på en judisk kyrkogård om man har en tatuering eller flera tatueringar?” När jag växte upp i ett övervägande judiskt område, omgiven av judiska vänner och familj, fick jag också höra uppfattningen att man inte kan begravas på en judisk kyrkogård om man har en tatuering. Låt mig klargöra detta. Denna tro är en ren myt. Religiöst sett står det i Toran att man inte får vanhelga kroppen, men det utesluter inte att man kan begravas på en judisk kyrkogård. Det finns ingen grund för att begränsa begravningen till personer som bryter mot detta förbud. Hur kunde en sådan enorm missuppfattning bevaras genom åren? Låt oss undersöka några möjliga orsaker till detta:

1. Torán nämner något som skulle kunna betraktas som en tatuering Leviticus 19:28 säger: ”Ni får inte göra skåror i ert kött för de döda eller rista in några märken på er själva: Jag är HERREN.” Detta skulle kunna syfta på någon permanent markering eller inristning på huden. Även om jag inte är den yttersta domaren, anser jag att om man begår en enda synd inte utesluter en från en ordentlig begravning. Att få en tatuering är som alla andra brott mot Toralagen. Betoningen på tatueringar jämfört med andra synder kanske beror på att tatueringar anses vara permanenta, så överträdelsen är fortfarande synlig och uppenbar.
2. Den judiska tron att kroppen är helig En vanlig judisk tro är att man ska behålla sin kropp som den gavs till en, inte förändra den. Detta kommer från idén att människokroppen är skapad ”b’tzelem Elohim”, dvs. till Guds avbild. Kroppen är helig och bör tas om hand i livet och i döden.
3. Politiska riktlinjer som härrör från stadgar från enskilda föreningar och synagogors begravningsplatser Medan myten om att man inte kan begravas på en judisk kyrkogård om man har tatueringar i första hand kommer från Torans lag om att man inte ska märka kroppen, fortsätter denna föreställning också genom den missuppfattning som skapats av enskilda föreningar och synagogors begravningsplatser som skapar sina egna regler och normer för begravning. Varje judiskt samfund eller begravningsplats förbehåller sig rätten att förbjuda vissa personer från begravning utifrån sina egna normer, inklusive personer med tatueringar. Min fråga till de personer som tillämpar y-lagarna är: ”Vad skulle ni säga till familjen till en överlevande från förintelsen som har en tatuering eller ett märke från koncentrationslägren?”.
4. Judiska mödrar… Enligt min ödmjuka åsikt måste en av de största faktorerna till att denna myt har förts vidare under flera generationer vara den samling judiska mödrar som har sagt till sina barn att de inte ska få tatueringar och använt denna myt som det centrala skälet till varför judiska barn ska hålla sig borta från att få en tatuering. Jag är säker på att vi alla har haft en mamma som försökt skydda oss från flera saker som de ansåg göra ett misstag med vårt liv eller vår kropp, och tatueringar var alltid ett centralt tema om en sak att undvika.