Karta över området kring Aralsjön

Khwarezm eller Khwarizm (pers: خوارزم) är ett stort oasområde i Amu Daryas floddelta i västra Centralasien. Idag tillhör Khwarezm delvis Uzbekistan, delvis Kazakstan och delvis Turkmenistan.

Lokalisering

Det gränsar i norr till den (tidigare) Aralsjön, ”Daryocha-i Khorazm” (Khwarazmsjön) i öster till Kyzylkumöknen, i söder till Karakumöknen och i väster till Ustyurtplatån.

Varianter av namnet

• Chorasmia
• Chorasmians (Arrian:5.15)
• Chorezm
• Harezm
• Horezm
• Huwarazmish (fornpersiska)
• Huvarazmish (achemenidiska inskriptioner)
• Khwarezm
• Khwarezmia,
• Khwarizm,
• Khwarazm,
• Khorezm,
• Khoresm,
• Khorasam,
• Khwārazm (modern persiska)
• Xvairizem (avestan)
• Khwārizm (arabiska خوارزم )
• qʰaljɯʔmriɡ(呼似密) gammalkinesiska
• Huālázǐmó (modernt kinesiska 花剌子模))
• Хорезм (Kazakh )
• Xorazm (Uzbek)
• Horezm (Turkmeniska)
• Harezm (Turkiska)
• Χορασμία och Χορασίμα grekiska av Herodotos

Namn och etymologi

I avestan är namnet Xvairizem, på fornpersiska Huwarazmish, på modern persiska خوارزم (Khwārazm), på arabiska خوارزم Khwārizm, på fornkinesiska *qʰaljɯʔmriɡ(呼似密), modern kinesiska Huālázǐmó (花剌子模), på kazakiska Хорезм, på uzbekiska Xorazm, på turkmenska Horezm, på turkiska Harezm, på grekiska Χορασμία och Χορασίμα, av Herodotos.

Den arabiske geografen Yaqut al-Hamawi skrev i sin Muʿǧam al-buldan att namnet var en sammansättning (på persiska) av khwar (خوار), och razm (رزم), med hänvisning till överflödet av kokta fiskar som var en huvuddiet för folken i detta område.

C.E. Bosworth anser dock att det persiska namnet är sammansatt av (خور) som betyder ”solen” och (زم) som betyder ”jorden”, vilket betecknar ”det land varifrån solen går upp”, även om samma etymologi även anges för Khurasan. En annan uppfattning är att den iranska sammansättningen står för ”lågland” från kh(w)ar ”låg” och zam ”jord, land”. Khwarezm är verkligen den lägst belägna regionen i Centralasien (med undantag för Kaspiska havet längst i väster), belägen i Amu Daryas delta vid Aralsjöns södra stränder. Olika former av khwar/khar/khor/hor används vanligen även i Persiska viken för att beteckna tidvattensflador, sumpmarker eller tidvattensvikar (t.ex, Khor Musa, Khor Abdallah, Hor al-Azim, Hor al-Himar osv.)

Namnet förekommer också i achemenidiska inskriptioner som Huvarazmish, som förklaras vara en del av det persiska riket.

En del av de tidiga forskarna trodde att Khwarezm var det som i antika avestiska texter kallas Airyanem Vaejah (”Ariyaneh Waeje”; senare medelpersiska Iran vij). Dessa källor hävdar att Old Urgench, som under många år var huvudstad i det gamla Khwarezm, i själva verket var Ourva, Ahura Mazdas åttonde land som nämns i Pahlavi-texten Vendidad. Michael Witzel, forskare i tidig indoeuropeisk historia, anser dock att Airyanem Vaejah låg i det som nu är Afghanistan, vars norra områden var en del av det forntida Khwarezm och Greater Khorasan. Andra håller dock inte med. Elton L. Daniel, historiker vid University of Hawaii, anser att Khwarezm är den ”mest sannolika platsen” som motsvarar det avestanska folkets ursprungliga hemvist, och Dehkhoda kallar Khwarezm för ”مهد قوم آریا”. (”den ariska stammens vagga”).

Historia

Det var centrum för den (inhemska) khwarezmiska civilisationen och en rad kungadömen som det persiska imperiet, vars huvudstäder var (bland annat) Kath, Gurganj (det moderna Köneürgenç) och, från och med 1500-talet, Khiva.

Kh. 5.15: Allians med skyterna och korasmerna

Arrianus skriver….En annan ambassad från de europeiska skyterna kom till Alexander med de sändebud som han hade skickat till detta folk; för den kung som regerade över dem vid den tid då han skickade dessa sändebud råkade dö, och hans bror regerade i hans ställe. Syftet med sändebudet var att meddela att skyterna var villiga att göra allt vad Alexander befallde. De förde också med sig till honom från sin kung de gåvor som bland dem anses vara de mest värdefulla. De sade att deras monark var villig att ge sin dotter till Alexander i äktenskap för att bekräfta vänskapen och alliansen med honom; men om Alexander själv avstod från att gifta sig med skytternas prinsessa, så var han i alla fall villig att ge döttrarna till vicekonferenserna i det skyttiska territoriet och till de andra mäktiga männen i hela landet Skytien till de mest trogna av Alexanders officerare. Han skickade också ett meddelande om att han skulle komma personligen om han blev beordrad, för att höra från Alexanders egen mun vad hans order var. Vid denna tid kom också Pharasmanes, kungen av Chorasmians, till Alexander med 1 500 ryttare, som bekräftade att han bodde på gränsen mellan folken kolchierna och de kvinnor som kallas amazoner, och lovade, om Alexander var villig att marschera mot dessa folk för att underkuva folken i detta distrikt, vars territorier sträckte sig till Euxinehavet, att fungera som hans vägvisare genom bergen och att förse hans armé med förnödenheter. Alexander gav då ett hövligt svar till männen som hade kommit från skyterna, och ett svar som var anpassat till den särskilda tidens krav; men sade att han inte hade något behov av ett skytiskt bröllop. Han berömde också Pharasmanes och slöt en vänskap och allians med honom, men sade att det för närvarande inte var lämpligt för honom att marschera mot Euxinehavet. Efter att ha presenterat Pharasmanes som vän för persern Artabazus, till vilken han hade anförtrott regeringen över Baktrierna, och för alla andra vicekungar som var hans grannar, skickade han tillbaka honom till sin egen boning. Han sade att hans tankar vid denna tid var uppslukade av önskan att erövra indianerna; för när han hade underkuvat dem skulle han äga hela Asien. Han tillade att när Asien var i hans makt skulle han återvända till Grekland och därifrån göra en expedition med alla sina sjö- och militärstyrkor till Euxinehavets östra ände genom Hellespont och Propontis. Han önskade att Pharasmanes skulle vänta med att uppfylla sina nuvarande löften tills dess.” Alexander återvände sedan till Oxusfloden med avsikt att avancera in i Sogdiana, eftersom det kom nyheter om att många av sogdierna hade flytt för att ta sin tillflykt till sina fästen och vägrade att underkasta sig den vicekonung som han hade placerat över dem. Medan han slog läger i närheten av floden Oxus steg en vattenkälla och i närheten av den en annan oljekälla upp ur marken, inte långt från Alexanders eget tält. När detta underverk tillkännagavs för Ptolemaios, son till Lagus, den förtroliga livvakten, berättade han det för Alexander, som offrade de offer som profeterna beordrade med anledning av fenomenet. Aristander bekräftade att oljekällan var ett tecken på arbete; men den betydde också att det efter arbetet skulle komma en seger.

1. Chorasmerna var ett folk som bebodde landet nära den nedre delen av floden Oxus, mellan Kaspiska havet och Aralhavet.

3. Se iii. 29 ovan.

4. Propontis betyder havet före Pontus. Jämför Ovidius (Tristia, i. 10, 31): ”Quaque tenent Ponti Byzantia littora fauces.”