Om du har läst avsnittet ”Trivia” om den här filmen vet du att det är en riktig kuriositet – en serie som delvis spelades in som stumfilm och delvis som ljudfilm. Dialogspåret finns för närvarande inte tillgängligt och därför är den version jag har sett endast med musikaliskt soundtrack. Tyvärr finns det gott om långa ”talkie”-scener som lämnar viktiga handlingsmoment ganska otydliga och gör tittarupplevelsen till något av ett uthållighetstest.
Larry Trent (Walter Miller) skickas till Afrika för att arrestera ett gäng elfenbenstjuvar av den brittiska underrättelsetjänsten. Han försöker också hitta den sista agenten som skickades dit, som också råkar vara hans bror. Där träffar han Diana Martin (Jacqueline Logan) som letar efter sin far. Tillsammans blir de inblandade i sökandet efter en gömd kista med ädelstenar i den förstörda staden Nuhalla. Juvelerna är också ett mål för tjuvjägarna, som leds av Scarface Macklin (Boris Karloff), Jack Drake (Larry Steers) och en intelligent gorilla!
Det är lätt att påpeka de sakliga felaktigheterna i denna; titeln i sig själv är trots allt ett bra exempel på att korrekt stavning offras i handelns namn. Dessutom är vår hjälte en positiv magnet för stora katter på jakt efter en gratis lunch och dessa inkluderar en ganska livlig tiger. En liknande flykting från Indien verkar vara hjältinnans elefant (kanske har de två djuren rymt från någon resande cirkus tillsammans?) För att lägga till detta märkliga menageri vakar en dinosaurie över skatten! Detta är faktiskt ingen dålig trickfilm för den tiden, med en riktig ödla som förstorats upp och placerats i samma ram som skådespelarna. Det är dock bara en enda bild som upprepas i all oändlighet och den försvinner helt och hållet i de senare kapitlen.
Handlingen skulle antagligen inte hålla för en noggrann granskning även om dialogen fanns tillgänglig och degenererar snart till en massa springande runt ett förstört tempel, tillfångataganden och rymningar, osv. Det finns också en överraskande (men fullständigt löjlig) vändning mot slutet som inte gör något för dess trovärdighet. Skådespeleriet är i bästa fall obefintligt, även om skådespelarna åtminstone undviker de mest överdrivna manéren från stumfilmstiden. Karloff är förstås den bästa i gänget, men en helt statisk kamera gör inte mycket för att förbättra hans prestation. Regissören Richard Thorpe fick faktiskt en lång karriär i filmer som inkluderade några av Weismuller Tarzans och Jailhouse Rock med Elvis Presley.
I rättvisans namn var detta uppenbarligen en film med ganska liten budget på den tiden och avsaknaden av dialog ger förmodligen ett hårdare omdöme än vad som annars skulle ha kunnat ges. Det finns få njutbara stunder, men en tidig sekvens är en höjdpunkt. När vår hjälte hör att Diana har gett sig av till den förstörda staden slösar han ingen tid på att förfölja henne in i djungeln. Ensam, med bara en pistol, ingen karta, ingen guide och ingen mat eller vatten!
En sista tanke dock. Denna obskyra serie kan trots allt ha haft en bestående effekt på filmen. Jag kan inte låta bli att undra om ett visst par filmproducenter kan ha sett den i slutet av tjugotalet och fått inspiration från den. Jag menar, det finns en apa med i den och det krävs inget geni för att ordna om orden i titeln och komma på något mycket snyggare och mer känt!