Redaktörens anmärkning: Den här artikeln uppdaterades klockan 17:15 E.T.

För Martijn Schirp är det ett sätt att göra en vanlig dag lite bättre.

Schairp, som är en före detta pokerspelare och nyligen utexaminerad i tvärvetenskap i Amsterdam, har experimenterat med ett nytt sätt att ta psykedeliska droger: Det kallas mikrodosering och innebär att man rutinmässigt tar en liten bråkdel av en normal dos av lysergsyredietylamid (LSD) eller magiska svampar (det sistnämnda är lagligt att köpa på coffeeshops i Amsterdam, men inte det förstnämnda).

Mikrodosering har fått en kultförföljelse bland en liten grupp hallucinogenentusiaster som Schirp, som nu skriver på HighExistence.com. Förespråkare rapporterar om förbättringar i perception, humör och fokus, minus de trippiga mandarinträden och marmeladhimlen som normalt förknippas med psykedeliska droger.

Schirp säger att han föredrar att mikrodosera när han är nedsänkt i kreativa eller kontemplativa aktiviteter, som att skriva, måla, meditera eller göra yoga.

”Det är som kaffet för att väcka upp kopplingen mellan kropp och själ. När jag märker att det fungerar, beroende på dosen, verkar tiden sakta ner lite, allt verkar täckt med ett lager av extra betydelse”, berättade Schirp för Live Science i ett mejl.

Med tanke på hans positiva erfarenheter av högre doser av psykedeliska droger, ”erbjöd mikrodosering ett sätt att få en smak av det här utan att helt överväldiga mig”, sa Schirp.

Men även om de effekter som Schirp och andra beskriver är rimliga ur ett fysiologiskt perspektiv, är mikrodosering obearbetat område, säger Matt Johnson, psykolog vid Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland, som har studerat beteendeeffekterna av psykedeliska droger. Forskare har ännu inte genomfört en klinisk prövning för att bedöma effekterna (eller bristen på sådana) av mikrodosering. Johnson tillade att det är säkrare att ta en mindre dos av ett psykedeliskt läkemedel än att ta en stor dos, men det sätt som människor tenderar att göra det på – att regelbundet ta små doser med flera dagars mellanrum – kan ha långsiktiga biverkningar.

Bara lite

Tanken på att ta små doser av psykedeliska läkemedel har funnits ett tag. Uppfinnaren av LSD, Albert Hofmann, var känd för att mikrodosera i sin ålderdom och berättade för en vän att mikrodosering var ett underutforskat område. Men mikrodosering fick större synlighet när James Fadiman, psykolog och forskare vid Sofia University i Palo Alto, Kalifornien, beskrev det i sin bok ”The Psychedelic Explorer’s Guide” (Park Street Press, 2011).

Sedan dess har Fadiman fått ett femtiotal anekdotiska rapporter från mikrodosörer runt om i världen. De flesta rapporterar positiva, knappt märkbara skiftningar under mikrodosering, säger Fadiman.

”Vad folk säger är att vad de än gör så verkar de göra det lite bättre”, säger Fadiman till Live Science. ”De är lite snällare, lite trevligare mot sina barn.”

Personer med kreativa jobb rapporterar förbättrat fokus och en förmåga att lättare komma in i flödestillstånd. Vissa rapporterar en önskan att äta hälsosammare eller börja meditera, säger Fadiman.

”Det är som om de tenderar att leva lite bättre”, säger Fadiman.

Syssels andra rapporterar att de tar de små doserna av psykedeliska medel för psykiatriska tillstånd, säger Brad Burge, chef för marknadsföring och kommunikation vid Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies i Santa Cruz, Kalifornien, där forskare studerar effekten av psykedeliska medel på medicinska tillstånd som PTSD.

”Jag har hört anekdotiskt om människor som använder det för depression, säsongsbetonad affektiv sjukdom, ångest, tvångssyndrom”, säger Burge till Live Science. ”Med mikrodoser skulle poängen vara att skapa subtila förändringar i människors psykofarmakologi eller upplevelse, på ungefär samma sätt som de flesta traditionella läkemedel används nu.”

Plausibel mekanism, inga bevis

De effekter som människor rapporterar om med mikrodoser av LSD, psilocybin, DMT eller andra ”klassiska” psykedeliska medel är inte helt osannolika, sade Johnson. Alla dessa droger fungerar genom att aktivera en särskild receptor i hjärnan som kallas serotonin 5HT-2A-receptorn. Denna receptor ger bränsle till frisättningen av den ”välmående” hjärnkemikalien serotonin, vilket skapar en dominoeffekt i hjärnan som leder till många andra förändringar i hjärnan.

I höga doser omformar dessa droger tillfälligt men radikalt hjärnnätverken; i en studie fann man till exempel att magiska svampar skapar en hyperkopplad hjärna. Men antidepressiva medel som Prozac riktar sig också mot serotoninreceptorer, så det är möjligt att en låg, konstant dos av en psykedelisk substans kan fungera på ett liknande sätt, säger Johnson.

Det finns ändå absolut inga bevis för att mikrodosering fungerar så som folk påstår att det gör, sade Johnson. De beskrivna effekterna är så subtila – i nivå med att ha koffeinet i en kopp kaffe – att de ”faller inom kategorin knappt märkbar, och det är precis inom det område där människor så lätt kan lura sig själva”, sade Johnson till Live Science. Det innebär att mikrodosering är särskilt känslig för placeboeffekten, där människor som tar ett sockerpiller och tror att de tar ett läkemedel rapporterar märkbara effekter, sade han.

För att bevisa att mikrodosering har en effekt skulle psykedeliska forskare behöva göra en dubbelblind studie, där varken de som administrerar läkemedlet eller mottagarna vet om en viss deltagare får en mikrodos av en psykedelisk substans eller något inert, som lite socker upplöst i vatten, sade Johnson. Vissa grupper av människor påstås göra dessa försök – men eftersom LSD är olagligt och endast är godkänt för forskningsanvändning i några få små försök på några få platser, är alla dessa människor utanför nätet och offentliggör inte sina ansträngningar, sade Fadiman.

Okända bieffekter

Det är dessutom så att mikrodosering kan ha bieffekter, sade Johnson. De få mikroskopiska LSD-korn – bara 10 mikrogram – som vanligtvis används för att mikrodosera är för små för att kunna mätas ens på en professionell laboratorieskala, sade Johnson. För att kringgå detta tar personer som mikrodoser brukar ta ett blottpapper som är spetsat med en dos LSD, blötlägga det i vatten och sedan dricka en del av vattnet. Men eftersom LSD är en olaglig substans som anskaffas på den svarta marknaden finns det egentligen inget sätt att veta exakt vad man får, sade Johnson.

Även i laboratoriet, med noggrant uppmätta doser av droger som administreras i en kontrollerad miljö, har Johnson funnit betydande variationer i hur människor reagerar på samma dos. Tillsammans innebär dessa två osäkerheter att människor kanske inte kan mikrodosera på ett tillförlitligt sätt, sade han.

”Någon kanske förväntar sig en gnistrande dag, en riktigt produktiv dag på jobbet – och i nästa ögonblick håller de sig fast vid sin kontorsstol och undrar varför världen går i upplösning”, sade Johnson.

Schirp, till exempel, har ibland haft negativa erfarenheter av mikrodosering.

”Ibland var upplevelsen fortfarande för överväldigande för att vara produktiv – jag ville bara lägga mig ner eller ta en promenad”, sade Schirp.

Ovanför denna möjliga erfarenhet är de långsiktiga riskerna med läkemedlet okända. Risken att ta en enda liten dos LSD eller psilocybin kommer att vara mindre än risken att ta en stor dos, sade Johnson. Men även de mest hängivna psykonauterna trippar vanligtvis inte dagligen eller ens veckovis, sade Johnson. Däremot rapporterar personer som mikrodoserar att de använder drogerna var tredje eller fjärde dag, sade han.

En så frekvent användning kan ha okända, långsiktiga biverkningar, sade han.

”Du mixtrar med systemet som är involverat i depressiva system, men på outforskade sätt”, sade Johnson.

Redaktörens anmärkning: Den här artikeln har uppdaterats för att korrigera stavningen av Martijn Schirps namn.

Följ Tia Ghose på Twitteroch Google+. Följ Live Science @livescience, Facebook & Google+. Originalartikel på Live Science.

.