Patienter med allvarlig huvudskada med bilaterala dilaterade oreaktiva pupiller anses ha en allvarlig prognos. Därför blir korrekt planering och aggressiv behandling obligatorisk för att uppnå goda resultat. Vi presenterar resultatet av 166 konsekutiva patienter med allvarlig huvudskada som togs in mellan januari 1996 och december 2000 och som analyserades retrospektivt. Alla patienterna hade ett initialt GCS på 8 eller mindre och efter återupplivning bilaterala dilaterade oreaktiva pupiller. Vårt mål var att analysera det långsiktiga utfallet för dessa patienter och identifiera andra viktiga prognostiska faktorer. Av de 166 patienterna hade 42 (25,30 %) ett funktionellt utfall (god återhämtning hos 10,24 %, måttlig funktionsnedsättning hos 15,06 %) och 124 (74,69 %) hade ett dåligt utfall (död hos 58,43 % och allvarlig funktionsnedsättning hos 16,26 % av fallen). Det fanns 45 patienter med polytrauma och 24 av dessa patienter (53,33 %) dog av skadorna. Obliteration av de basala cisternerna och kontusioner var de vanligaste fynden vid datortomografi. Faktorer som påverkade överlevnaden negativt var bland annat patientens ålder, polytrauma med chock, initial GCS på 3 eller 4 och kompression av de basala cisternerna på de första datortomografierna. Vid uppföljningen visade de flesta av patienterna med ett funktionellt utfall en betydande förbättring av sin motoriska funktion, men fortsatte att ha neurobeteendemässiga och kognitiva brister.