Ayurveda – indiskt system för medicin

Den urgamla indiska visdomen om helande (eller medicin), känd som Āyurveda, är en del av Vedas andliga tradition. Vedaerna omfattar nästan alla aspekter av livet dvs. hälsa, astrologi, armé, poesi och andligt liv och beteende. Vi finner rötterna till den moderna medicinen i Veda. Ṛgveda, en sammanställning av verser om tillvarons natur, är den äldsta sammanställningen av alla kunskapssystem. Ṛgveda hänvisar till den kosmologi som kallas Sāṁkhya och som ligger till grund för både Āyurveda och yoga, innehåller verser om hälsans och sjukdomens natur, patogenes och behandlingsprinciper.

kāyabālagrahordhvāṅga-śalyadamṣṭrājarāvṛṣān.
aṣṭāvaṅgāni tasyāhuścikitsā yeṣu samśritā.
Vāyuh pittan kaphaśceti trayo doṣāh samāsatah
vikṛtavikṛta deham ghnanti te varttayanti ca.
– Aṣṭāngahṛdayam, Adhyaya-1

Enligt Āyurveda består kroppen av tre primära krafter som kallas Doṣa dvs. (i) Vāyuh (ii) Pitta och (iii) Kapha. Ett tillstånd av jämvikt mellan doṣa uppfattas som ett hälsotillstånd; ett tillstånd av obalans är sjukdom. Varje Doṣa representerar egenskaper som härrör från de fem elementen rymd, luft, eld, vatten och jord. Örter används för att bota själens och kroppens sjukdomar och för att främja livslängd.

Aṣṭāngahṛdayam listar åtta grenar av Āyurveda. De är-

De vediska prästerna utförde inte bara religiösa riter och ceremonier, de var också Vaidyas (Āyurvedas läkare). De visa läkarkirurgerna insåg hälsa som en integrerad del av det andliga livet. Det sägs att de fick kunskapen om helande, förebyggande åtgärder, livslängd och kirurgi genom gudomlig uppenbarelse. Dessa uppenbarelser transkriberades från den muntliga traditionen till bokform vid en mycket senare tidpunkt. Det som är fascinerande är Āyurvedas användning av örter, livsmedel, aromer, ädelstenar, färger, yoga, mantran, livsstil och kirurgi. Det fanns två huvudskolor inom Āyurveda; Ātreya- läkarnas skola och Dhanvantari- kirurgernas skola. Dessa två skolor gjorde Āyurveda till ett mer vetenskapligt verifierbart och klassificerbart medicinskt system.

I den indiska traditionen är Brahmā känd som världens skapare. Många sjukdomar uppstod också i samband med livets tillkomst på jorden. För att skydda/kurera från sådana sjukdomar överlämnade Brahmā kunskapen om Āyurveda till Prajāpati. Senare fördes kunskapen vidare till Aśvinīkumars’ till Indra till Bhāradvāja till Ātreya- Punarvasu. Ātreya- Punarvasu hade sex elever nämligen- Agniveśa, Bhel, Jatukarṇa, Parāśara, Hārīti och Kṣārapāṇi. Alla bidrog till utvecklingen av Āyurveda. Agniveśa var den mest intelligenta och hans sammanställning är känd som ”Agniveśa Saṁhitā” eller ”Agniveśa Tantra”. Ācārya Caraka redigerade denna text och lade till en del kommentarer, som senare blev känd som ”Caraka Saṁhitā”.

Suśruta, en elev till Dhanvantari har bidragit stort inom området kirurgi (Śalya Cikitsā) genom sin text som är känd som Suśruta Saṁhitā. Det fanns dock många parallella kunskapsströmmar (medicinska) som utövades vid den tiden, vilket framgår av texter som Kāśyapa Saṁhitā (av Kaśyapa), Śālākya Tantra (av Nimi eller Videha) osv. Det finns två huvudsakliga omorganisatörer av Āyurveda vars verk finns tillgängliga idag – Caraka och Suśruta. Caraka Saṁhitā är huvudsakligen en medicinsk text medan Suśruta Saṁhitā koncentrerar sig på kirurgi. Den tredje stora avhandlingen kallas Aṣṭāngahṛdayam av Vāgbhaṭa, som är en kortfattad version av verken Caraka och Suśruta.

Det forntida indiska läkningssystemet använde sig av en blandning av religiösa praktiker och sekulär medicin. De använde besvärjelser i kombination med att administrera läkemedel och utföra operationer. Det innebar att man observerade patienten såväl som att man observerade deras naturliga miljö. De använde också ett omfattande utbud av mediciner; Caraka Saṁhitā listade 500 mediciner medan Suśruta Saṁhitā nämnde över 700 växtbaserade mediciner. Den indiska medicinen förlitade sig på begreppet marmas, som identifierade en rad punkter där en skada eller skada kunde vara dödlig. Kirurgi användes i stor utsträckning och kirurger utförde de mest genomarbetade operationerna. Över 121 olika stålinstrument användes för att sy ihop sår, dränera vätska, ta bort njursten och utföra plastikkirurgi.

Āyurveda praktiseras i olika delar av Indien sedan vedisk tid. Över 70 procent av den indiska befolkningen är beroende av denna urgamla kunskap om helande. De grundläggande principerna i Āyurveda ligger till grund för många ”alternativa” terapier som används i västvärlden idag. Genom denna portal har man försökt fastställa relevansen av detta urgamla medicinska system i dagens värld genom att publicera tillgängliga texter och undersökningar (analys av kunskapen med hjälp av moderna vetenskapliga metoder och standarder som tillämpas över hela världen) i den offentliga sektorn.