Kronisk lymfatisk leukemi (CLL) och små lymfatiska lymfom (SLL) betraktas ofta som olika versioner av samma sjukdom eftersom de är mycket lika. De börjar båda i B-celler, kan vara långsamt växande (indolenta) och förekommer vanligen hos äldre vuxna. De skiljer sig åt i fråga om var lymfomcellerna finns. Vid CLL finns lymfomcellerna främst i blodet och benmärgen. Vid SLL finns lymfomcellerna främst i lymfkörtlarna och mjälten.

Undertiden förändras CLL/SLL till en snabbväxande (aggressiv) typ av NHL (när detta händer kallas det Richters syndrom eller Richter-transformation). I sällsynta fall kan CLL/SLL förändras till B-cellig prolymfocytär leukemi (B-PLL).

Symtom

Många personer med CLL/SLL har inga symtom som orsakar problem. Ibland har de lågt antal röda blodkroppar (kallas anemi) och lågt antal blodplättar (kallas trombocytopeni) eftersom immunförsvaret börjar förstöra en del av dessa celler. Mjälten och levern kan bli större än normalt och leukemi/lymfomceller kan sprida sig till andra organ eller vävnader än lymfkörtlarna (så kallad extranodal spridning).

Behandlingar

De behandlingar som erbjuds för CLL/SLL beror på om sjukdomen orsakar några symtom eller fortskrider. Du kan erbjudas en eller flera av följande behandlingar:

Vakande väntan

Många personer med CLL/SLL som inte har några symtom eller problem kan erbjudas vakande väntan (även kallad aktiv övervakning). Vårdteamet övervakar noggrant personen med KLL/SLL och påbörjar behandling när symtom uppträder eller det finns tecken på att KLL/SLL fortskrider.

Kemoterapi

Kemoterapi kan vara ett behandlingsalternativ för personer med KLL/SLL.

CLL/SLL behandlas ofta med någon av följande kombinationer av kemoterapiläkemedel:

• CVP – cyklofosfamid (Cytoxan, Procytox), vincristin (Oncovin) och prednison
• FC – fludarabin och cyklofosfamid

Följande kemoterapiläkemedel kan ges ensamma:

• klorambucil (Leukeran)
• fludarabin (Fludara)
• bendamustin (Treanda)

Bendamustin kan användas om CLL/SLL kommer tillbaka (recidiverar).

Steroider, till exempel prednison eller dexametason (Decadron, Dexasone), kan användas ensamma för att behandla immunkomplikationer, till exempel autoimmun hemolytisk anemi eller lågt antal blodplättar, som utvecklas hos vissa personer med CLL/SLL.

Strålebehandling

Extern strålbehandling kan vara ett behandlingsalternativ för CLL/SLL. Den kan ges till de delar av kroppen som innehåller lymfomceller, till exempel vissa grupper av lymfkörtlar eller mjälten. Den används för att kontrollera symtom som utvecklas när lymfkörtlarna eller mjälten är större än normalt. Strålbehandling kan också ges utöver kemoterapi.

Targeted therapy

Targeted therapy använder läkemedel för att rikta in sig på specifika molekyler (t.ex. proteiner) på cancercellernas yta. Dessa molekyler hjälper till att skicka signaler som talar om för cellerna att växa eller dela sig. Genom att rikta in sig på dessa molekyler stoppar läkemedlen tillväxten och spridningen av cancerceller samtidigt som skadan på normala celler begränsas.

Rituximab (Rituxan) är den vanligaste riktade behandlingen som används för att behandla NHL. Det används ofta i kombination med kemoterapi för att behandla CLL/SLL.

Andra riktade terapier som kan erbjudas personer med KLL/SLL är alemtuzumab (Campath), ibrutinib (Imbruvica), obinutuzumab (Gazyva) eller ofatumumab (Arzerra).

stamcellstransplantation

.